hyperaktivitet

Trött. Seg och slut i både kropp och huvud. Hur kan en människa vara så tömd på energi? Det känns nästan som att jag var redigt full igår kväll, vilket är helt absurt - med tanke på att det enda jag gjorde igår kväll var att äta sushi och ta en promenad i stan. Å andra sidan spenderade jag den dagen med att stå på Odenplan i regnet och hälla upp kaffe till folk som bryr sig om abortförbudet i Nicaragua. Så det kanske är en bidragande faktor till att jag känner mig så utsliten.

Jag vet inte, det kanske är stress, det kanske är att jag sover dåligt, det kanske är att jag gör mycket saker, det kanske är en kombination, det kanske är skolan, det kanske är samhället, det kanske är jag, det kanske är du, det kanske är kärleken och framtiden och det förflutna och nuet och livet. Det kanske är att jag lever. Jag vet inte, men ärligt talat behöver jag inte veta. Jag bryr mig liksom inte särskilt mycket om varför det är som det är. Jag orkar inte älta saker, jag orkar inte göra dem komplicerade; jag orkar inte tänka särskilt mycket överhuvudtaget. Det är ganska skönt. Non-drama policy, accept and adapt, and all that. Det gör så att allting fungerar mycket smidigare. Jag är inte smidig, men mitt liv fungerar relativt smidigt i alla fall.

Men så var det ju så att jag inte visste. Så jag kan ha fel. Men nu ska jag skriva min labbrapport, så det enda jag behöver veta för tillfället är hur Solid B reagerade med hydrochloric acid, och det råkar jag ju faktiskt veta. För jag är bäst.

Sincerely Yours,