hyperaktivitet

Det intressanta med att existera i en bubbla är att ens tidsuppfattning blir helt... Störd. Det känns som att tiden står still samtidigt som det känns som att ett dygn är flera år (jag skulle kunna svära på att det gått mer än tre dagar sen 9 april...). Man finns liksom inte på samma plan som alla andra. Man vet inte om man vågar finnas på samma plan som vanligt folk. Men man vet också att så fort man kliver ur sina lilla bubbla så kommer livet att fortsätta, tiden kommer att passera som vanligt och man kommer att hitta tillbaka till sin plats, sig själv. Och jag vet att bubblan spricker nångång nästa vecka. Förhoppsningsvis tisdag.

Så snart som möjligt, helst. Jag vill hitta tillbaka till mitt liv så snart som möjligt.

Sincerely Yours,

I don't know what to say.

Sincerely Yours,

Ostillad längtan och ett torrt landskap mellan mig och världen, ett avstånd så stort att ingen orkar nå fram och jag orkar inte nå ut. Det är en knastrande eller tyst sträcka omöjlig att hitta rätt i. Sand i mun och i hals, i ögon och som en mantel kring spända axlar, det är ett landskap ingen helt upptäckt än. Jag undrar om hela mitt liv kommer att handla om att försöka fylla ut den kvävande tomheten som jag består av. Sprickor i hopplös jord där ingenting kan växa särskilt länge och höga klippor som skyddar för inblick och insikt.

Jag har slutat försöka utplåna tomheten, nu är mina hetsiga och beslutsamma försök till för att stå ut med den.
[...]
Men ingen förklaring räcker för den tomhet som finns inom mig.

Det enda jag vet är att jag alltid levt med känslan av att den största delen av mig saknas. Jag vet också att jag inte känt tillit på något sätt till en enda människa. Jag har inget minne av att ha känt mig tillräcklig eller fullständig och ingenting har någonsin räckt till för mig.
Samtidigt vet jag mitt värde. Jag vet att jag ser bra ut och jag vet att jag är begåvad, jag vet att jag har lätt för att få vänner och jag vet att folk ofta trivs i mitt sällskap. Men det är något helt annat jag pratar om, något som är viktigare och rör sig längre in. Innerst inne är jag bara en övergiven barnunge, hur många vänner som än rör sig omkring mig, hur många hyllningar och bevis på kärlek jag än får, hur mycket jag än lyckas med så finns alltid känslan kvar av att vara en mörkrädd flicka ensam i ett nedsläckt rum som ropar på mamma eller pappa och trycker den där slitna filten tätare inpå sin kropp. Det finns ingen som är räddare, mindre eller så desperat som ett sådant barn.

- Känn Pulsen Slå

Sincerely Yours,

Jag ville bara säga att jag på sistone verkligen börjat uppskatta tryggheten som mina närmaste vänner innebär.

Sincerely Yours,

Det är sjukt hur mycket skillnad den kan vara mellan två platser. Man lämnade värmen som böljade in över staden, alla vänner och hemma bakom sig, åkte bil i fjorton (eller ja, det blev ju närmare tretton) timmar och hamnade i... Snö. Vintern. Det är april och det är vinter. Visst, det var jag ju beredd på. Jag var ju beredd på att det skulle vara snö, tror jag. Jag packade i alla fall för det (tack och lov för det). Men ändå, att komma hit, att se granar och tallar som gnistrar av snö, att se ett mjukt, fluffigt täcke av snö över hela marken, meterhöga snöhögar som gör så att man har lust att vara fem år igen - det är underbart. Lite surrealistiskt. För i Skövde har det inte varit en riktig vinter. Jag vet, jag vet, "det var ju snö då och då, skitjobbigt, slask!". Men det är ingen riktig vinter. En riktig vinter är det här, snö snö snö överallt, så att man kan spy på det. Står man still för länge så blir man själv gjord av snö, bilen fryser fast i marken, täcks av snö. Snö, snö, snö. Det är en riktig vinter, och visst, jag har längtat efter våren och jag har velat ha värme och så, men nu när jag är här så skulle jag inte kunna tänka mig något annat. Jag har sett Norrland förr - på sommaren. Men inte såhär, inte täckt av snö, full av liv, samtidigt som hela världen är i en slags mjuk dvala, en sömn som inte kommer att ta slut innan snön har smält bort. Det är som att sova, men att vara vaken. Som att vandra omkring i en dröm, som känns som en verklighet. Sedan är ju Norrlänningar lite to die for, också. Skön dialekt, människor härdade av kylan (jag såg en kille som gick i shorts, t-shirt och tunn vårjacka och såg definitivt inte ut att frysa), människor som ser lite konstigt på en för att man inte har mössa på sig, för att man kryssar förbi snöhögar istället för att gå rakt igenom. Allt med oss skriker TURISTER, men det gör ingenting, jag trivs såhär. På bilresan "hem" (Skellefteå) från Nolsjö (där Heikki ska tävla i SM i pimpelfiske imorgon) såg mamma en varg. Att vara nära naturen gör mig lycklig. JAG är lycklig. För nu, äntligen, är jag långt borta och jag kan andas igen, bara vara en stund, låtsas som om det inte spelar någon roll om jag stannar här förevigt. Även om jag saknar Oscar. Även om jag är lite grinig för att jag inte har sovit ordentligt och för att jag har ont i nacken och huvudet. Det spelar ingen roll, jag är i friheten. En frihet som inte kommer att ta slut på elva dagar. Elva dagar, sedan kommer jag hem igen. Med ny energi, frisk och lycklig. Det är i alla fall målet nu.
På tal om mål, så har mamma precis lagat middag, så jag ska gå och äta :>

Puss och kram,
God bless,

Shit. Jag kollade nyss terminsplanen och insåg att halva terminen, typ... Gått. Det är bara 39 dagar skola kvar - varav 2 är halvdagar, och 1 är skolavslutningen. Resten av dagarna fram till sommaren är lov, helger, helgdagar, provdagar där jag själv inte medverkar, eller dylikt. Det är fan inte klokt. Jag tror fortfarande knappt på det. Är det bara jag som tycker att det känns som att det här året har gått jävligt fort? Fotstukningen på Öppet Hus känns inte speciellt länge sen. Och det känns fan som igår som jag sprang runt och målade kulisser till Drama Day. Ändå har det hänt så himla mycket och jag står långt ifrån på samma plats som jag stod på när det nya året ringde in och jag sa till mig själv: nu, Ariana. Nu eller aldrig.
Det verkar som att jag valde nu.

Sincerely Yours,

Det var längesedan, inte sant? Jag har inte skrivit blogg på över en vecka, och längre tid än så har gått sedan jag skrev en blogg om något viktigt. Men när mycket saker händer, då har man ingen lust att skriva något vettigt och formulera sig med ord som inte betyder något i alla fall. Sedan när ingenting händer så har man ingenting att skriva om istället, så det blir ingenting av det. Mums.

Jag har ingenting att skriva nu heller, jag bara skjuter upp att skriva färdigt hemtentan. Seriöst, hur svårt kan det vara att skriva första meningen?
Skillnaden mellan första och andra världskriget är..
eller kanske
Versaillesfreden innebar...
eller
Skillnaden mellan hur Tyskland behandlades efter första och andra världskriget är...
...Kanske;
GLJAGKLASNGA!

Bingo. Vi kör på den sista och ser hur Johan reagerar. Antagligen ger han mig MVG, han är ju lite wild and crazy ;P Haha. Phail

God bless,

Men vet ni vad? Just nu spelar det ingen roll om jag vaknar imorgon och inte mår så jättebra. Eller om jag går till skolan och inte mår så jättebra. Eller om jag sitter hemma själv och inte mår så jättebra. För just nu mår jag bra. Just nu, i denna stund, finns det ingenting som saknas ifrån mitt liv. Just nu skulle jag inte be om något. Just nu skulle jag inte ändra något. Just nu är... Just nu är jag lycklig, och jag njuter av varje sekund av den här perfekta lyckan. För jag vet att den inte varar för alltid.

Sincerely Yours,

Uhm... Vettigt, ja. Jag har flera gånger denna vecka öppnat blogg.se och loggat in, börjar skriva ett inlägg och sedan helt plötsligt stängt ner rutan och gått därifrån. Jag vet inte varför men helt plötligt blev det väldigt svårt att få fram något vettigt - och inte alltför personligt - att skriva om. Men jag vill verkligen inte ge upp den här bloggen; för det första för att det faktiskt inte bara är min blogg, och för det andra för att jag faktiskt verkligen gillar den. Jag gillar ju den här bloggen. Jag har skrivit en hel del saker här som jag har ångrat att jag skrev om men jag har också skrivit väldigt mycket som... Fan, ja, det har ju faktiskt hjälpt mig. Det hjälper ju mig att skriva. Så jag vet inte varför det helt plötsligt har blivit så förbannat svårt. Jag bevisar ju i det här inlägget att jag fortfarande KAN formulera mig.

Sincerely Yours,

Och det fortsätter att vara vettigt här i bloggen också, erkänn att ni älskar det.

God bless,

If you feel like running today
You know I’d understand
You don’t but you long
It’s easier to get away
When on the other hand
You know I’m not much better without you
I’m like your victim and all that you need is an alibi
It's one thing about you
I don’t wanna make you cry



God bless,

Jag saknar den tiden då den här bloggen var vettig.

God bless,

Love is slowly going out of your mind.

"I've been waiting my whole life for the right guy to come along. And then you showed up. And you're nothing like the man I imagined. You're cynical and cranky and impossible. But the truth is... Fighting with you is the best thing that's ever happened to me. And I think there's a very good chance that I'm falling in love with you."

Sincerely Yours,

You took it back
You ripped my heart out of my...
Then you put it back

En kompis till mig fick mig att tänka på skillnaden mellan I love you (like I love my new skirt), I love you (and I mean it) och jag älskar dig; för mig finns det i alla fall en stor skillnad. Samma kompis sa till mig att jag är en av personerna hon känner som säger "I love you" mest men "I love you" desto mindre. Och jag antar att det är sant. Ordet "love" har bleknat i betydelse, det slängs runt överallt; man avslutar SMS med love ya <3, man visar uppskattning för något genom att säga "omg, I love you!". Jag gör det definitivt och jag gör det hela tiden. Jag vet egentligen inte varför. Jag vill inte använda de orden så som jag gör. Men jag minns för flera år sen när mitt motto var: missbruka inte orden Jag Älskar Dig, för vad ska du säga när du verkligen gör det?

Now I cannot speak
I lost my voice
I'm speechless and redudant
'Cause I love you's not enough
I'm lost for words

Jag Älskar Dig är fortfarande väldigt starka ord för mig. Det är som att Jag Älskar Dig är starkare än I love you; och jag kan inte säga att jag älskar folk bara sådär. Jag kan räkna på mina händer vilka som jag verkligen kan säga att jag älskar. Jag tycker inte om att säga att jag älskar folk, inte ens när jag har en anledning att göra det - och egentligen, behöver man en anledning?

Räcker det inte med att bara älska någon? Räcker det om jag älskar dig?

Sincerely Yours,

An excessively negative Leonian can be one of the most unpleasant human beings imaginable, displaying extreme arrogance, autocratic pride, haughtiness, and excessive hastiness of temper.

In his or her relations with others the Leo type is open, sincere, genuine and trusting. Outgoing, spontaneously warm hearted and plain spoken, though never lacking in kindliness, Leos are more disillusioned than the average if let down by those they trust. They are not good judges of character and are inclined to favoritism and an exaggerated faith in their followers which too often ends in disappointment.

Jag vet, jag vet. Jag ska sluta tjata nu. I'm just thinking a lot. Maybe I should end it now, so you won't get hurt. Maybe I should end it, just to save you from me. Maybe I should just stop analyzing myself and you and everyone around me. Fuck.

God bless,

Långtråkighet är det värsta en Skytt vet, och därför anstränger sig Skytten för att ha ett liv fullt av aktiviteter och stimulans. Hela tiden söker hon nya vyer, nya människor och nya idéer, för att undvika att behöva göra samma sak flera gånger. Det hon är mest rädd för är att göra ingenting och att inte ha människor omkring sig; att vara ensam. Med alla aktiviteter kan hon effektivt fly från sig själv – och ändå känner hon att något saknas i livet. (Ganska sant.)

Om Skytten bara tar hänsyn till sig själv och sina behov, kan hennes rastlöshet förvandlas till hänsynslöshet; kanske lämnar hon familj och hem för att åka iväg på den där drömresan, utan att ta ansvar för någon annan än sig själv. Hennes rastlöshet hänger förstås ihop med att hon är så rädd för att känna sig instängd och denna rädsla visar sig ofta i olika mardrömmar. Vad Skytten behöver är att skapa sig en egen identitet; inte låta identiteten bestå av de aktiviteter som hon är med om. Och för att hitta in till sig själv behöver hon också riva murarna som håller andra människor ute. För närhet och intimitet är Skytten väldigt rädd för. Inte ens hennes älskade kommer henne helt nära. Vad beror det på? Kan det vara så att den starka, självständiga Skytten är rädd för att visa sina svagheter? Och är en av svagheterna att hon inte vågar visa sina verkliga känslor? Se bara hur Skytten uttrycker vrede. När hon blir upprörd stänger hon inne ilskan och reagerar med intellektuella sarkasmer och irritation. Eller också skrattar hon bort vreden och bara går sin väg.

Sincerely Yours,

Skytten ser kärleken som en lek och ett äventyr. Men för henne är jakten det mest intressanta, och det dröjer inte länge förrän hon tröttnar och är påväg mot nästa mål; Skytten får ofta rykte om sig att vara flirtig. Sanningen är att hon är uppriktigt intresserad av andra, det är bara det att hon har lite svårt att skilja på det här med vänskap och kärlek - var inte så säker på att Skytten är kär i dig, hon kanske bara ser dig som ytterligare en i sin mycket stora umgängeskrets.

Att älska en Skytt innebär att man måste vara beredd att acceptera hennes provokativa sätt och omedvetna taktlöshet. Hon gillar den raka kommunikationens väg. Det måste finnas gott om utrymme och frihet i förhållandet om det ska hålla, en Skytt avskyr att känna sig instängd; och den partner som försöker sätta upp regler eller begränsa Skyttens frihet har grävt sin egen grav. Det kommer inte att dröja länge förrän hans älskade är borta för alltid. En relation med en Skytt kan bli nog så komplicerad. Det blir säkert spännande och annorlunda, med en så idealistisk och rastlös partner; men det kan också bli smärtsamt, eftersom Skytten älskar att stå i centrum för allas uppmärksamhet och småflirtar till höger och vänster.

Redigerad version av en text ifrån min bok om Skytten. Ja, jag blev inspirerad av Dania; precis som henne relaterar jag väldigt mycket till mitt stjärntecken. Härmer följer en paragraf som är så otroligt underbar att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Och det enda jag har ändrat där är skiljetecken och så vidare. Den här boken är sämst på att få texten att flyta på smidigt.

"Skyttkvinnan går från en erövring till nästa på ett lättsamt sätt så att alla förblir vänner. Hon vill att alla ska älska henne och att hon samtidigt själv ska ha roligt. Hon följer förälskelsernas infall och nycker. Skyttkvinnan är lättillgänglig och hennes hjärta är alltid öppet, men djupa förhållanden skyr hon; det känner hon som en begränsning i friheten. Vänskapsförhållanden, och att utbyta tankar och förälskelser, passar hennes natur bättre. Hon tycker om att retas, hetsa upp och att flirta, men hon skrämmer iväg många män genom sin många gånger plumpa uppriktighet. Skyttkvinnan verkar så stark och oberoende på ytan, men när hon verkligen älskar en man skymtar en mer beroende sida fram; om hennes älskade lämnar henne kan hon helt falla sönder känslomässigt. Just den här mjuka sidan hos Skyttkvinnan gör att hon är lätt att smickra men lika lätt att förödmjuka och hon kan bli offer för skrupelfria män. Detta tecken undviker äktenskapet så länge det går och ändrar inte sina fria vanor ens när hon gift sig. Ett tryggt familjeliv är inte hennes melodi, nej; det är äventyr och utmaningar som får henne att känna sig levande. Den man som ska fånga Skyttkvinnan får inte kräva hela henne. Han behöver klara av hennes rättframhet och ha förståelse för att hon hela tiden skaffar nya vänner. Men framför allt får han inte ducka för hennes energi och livslust."

Sincerely Yours,



Hon kan vara fruktansvärt retsam, och hetsa upp sin partner, för att sedan plötsligt släppa honom.

Pride. Stolthet. Det är det som det handlar om. Det faktum att jag inte vill visa att jag ibland är svag. Det faktum att jag inte vill prata om jobbiga saker, för att det finns en risk att jag gråter. Stolthet. Det handlar helt och hållet om stolthet. Jag är för stolt för att visa att jag gråter. Det finns bara en jag faktiskt kan gråta med och det är Ree och helst gråter jag inte med henne heller. Jag gråter när jag är ensam, nerbäddad under täcket och med ansiktet mot väggen. För ingen ska få se mig svag. Jag är för stolt för att vara svag. Jag är ett lejon, på riktigt. Liksom, stjärntecknet och djuret. (Jaja, jag vet, om man tror på Gud så får man tydligen inte tro på att man är på ett visst sätt för att man föddes under en viss månad och när solen och månen stod på ett visst sätt, men jag tror på att man gjorde det och att Gud hade en plan i att göra så att man föds just då, eftersom han faktiskt har skapat oss till de vi är, så jag tror att astrologi är ett sätt att lära känna sig själv och därför kunna jobba på sina fel och brister.) Om man vill lära känna mig så ska man läsa astrologiska böcker eller texter om lejonet (leo), för det passar in på mig. Läs det själva, ni kommer känna igen er. Men okej, jag kan stå ut med det faktum att jag inte är intelligent, en ledare och generös, men jag är dominant, envis, arrogant och grymt känslig för kritik. Allt som kan tolkas som dåligt om ett lejon kan ni stämma in på mig. Resten gör ni som ni vill med. Men vill ni lära er att hantera mig så kan ni ju börja där. För det är ju där jag börjar.
Exempel;
”As Leo is ruled by the Sun, the Leo personality at its best is that of a bright, shining light that easily holds all its subjects within a safe, secure orbit around itself.  These are warm, caring, giving people who will make it their mission to make the lives of those around them very comfortable as long as they feel appreciation for their efforts.  However, without enough appreciation, Leo can become domineering, bossy, and stubborn, believing they are right and everyone else is wrong.  Leos are also extremely sensitive to criticism and will rarely forgive a perceived slight.  The Leo personality is intelligent and motivated, and often seeks out situations that put them in the spotlight, where they can be very effective.  Again, however, if the ego is left unchecked, some Leos may become quite arrogant, doing things that are not acceptable "because they can." “
Det som är i fetstil är de som stämmer på mig, enligt mig. Men vad vet jag. Jag kanske bara är melodramatisk igen.
Men min poäng är att det är stolthet. Det är stolthet som gör mig elak och envis och korkad och dum och jobbig och instängd och borta. Det är stoltheten som gör att jag låser in mig i mig själv och vägrar att släppa in folk, för jag vill inte att folk ska se att jag är svag. ”their proud facade may belie some inward insecurity” är det mest sanna man någonsin har kunnat skriva om… Ja, mig. Osäker, det är vad jag är. Det kanske inte märks jämnt, men det är jag. Ni fattar inte hur osäker jag är. Ni har ingen aning. Den enda som faktiskt vet litegrann är, fortfarande, Ree. Och Gud, men det är väl ganska självklart, tycker jag. Om ni undrar varför jag inte pratar med er om alla saker, om ni undrar varför jag knuffar undan er, så är det stoltheten. Stoltheten och osäkerheten. Och jag är så otroligt lycklig över att ingen av er har sett det djupaste mörkret jag gömmer i mig. Jag är otroligt lycklig över att ni ser på mig och ser en glad människa med problem som inte är problem, med ett lyckligt liv. För det är det jag vill att ni ska se. För ni förtjänar det, ni förtjänar en lycklig jag. Jag ville bara förklara varför jag gör som jag gör. Jag kan inte hjälpa det. I panic when people start digging in my mind. Det är så. Jag kan inte låta bli.

(http://www.mysticalblaze.com/AstrologyLeo.htm är vart jag har tagit informationen ifrån, men det finns fler sidor, såklart. Jag sökte på personality traits of a leo och fick fram ganska bra sidor, faktiskt. Le yay. Intresseflagga.)

God bless,

 

You were the one who said it. So I won't, if you don't. You can just trust the fact that I'll fuck up. Because that's what I do. All the time. It's my "thing". So shut the fuck up, I don't want your apologies anymore. You're too late.

God bless,

Alltså, jag sitter och lyssnar på Poison (Groove Coverage's, jag tycker verkligen att den här låten gör sig bra i technoform) och fullständigt njuter. Jag älskar texten. Det är en sådan låttext som man bara vill ha sex med. Varendaste ord fångar sidan av mig som jag väldigt sällan visar, ännu mindre förklarar för folk; en del av mig som bara ser hela livet som en lek och världen som min spelplan. Det är som att sätta på sig glasögon och av någon konstig anledning är dessa glasögon det enda som gör att jag kan känna mig säker i mig själv. Utan sällskap, utan kärleksdrogen, utan komplimanger, utan bekräftelse. Spelet ger mig makt. Leken är dödligt rolig. Den enda regeln är att det inte finns några regler. Och det är under de villkoren som jag spelar bäst.

Sincerely Yours,