Counting stars wishing I was okay. Crashing down was my biggest mistake.
Ostillad längtan och ett torrt landskap mellan mig och världen, ett avstånd så stort att ingen orkar nå fram och jag orkar inte nå ut. Det är en knastrande eller tyst sträcka omöjlig att hitta rätt i. Sand i mun och i hals, i ögon och som en mantel kring spända axlar, det är ett landskap ingen helt upptäckt än. Jag undrar om hela mitt liv kommer att handla om att försöka fylla ut den kvävande tomheten som jag består av. Sprickor i hopplös jord där ingenting kan växa särskilt länge och höga klippor som skyddar för inblick och insikt.
Jag har slutat försöka utplåna tomheten, nu är mina hetsiga och beslutsamma försök till för att stå ut med den.
[...]
Men ingen förklaring räcker för den tomhet som finns inom mig.
Det enda jag vet är att jag alltid levt med känslan av att den största delen av mig saknas. Jag vet också att jag inte känt tillit på något sätt till en enda människa. Jag har inget minne av att ha känt mig tillräcklig eller fullständig och ingenting har någonsin räckt till för mig.
Samtidigt vet jag mitt värde. Jag vet att jag ser bra ut och jag vet att jag är begåvad, jag vet att jag har lätt för att få vänner och jag vet att folk ofta trivs i mitt sällskap. Men det är något helt annat jag pratar om, något som är viktigare och rör sig längre in. Innerst inne är jag bara en övergiven barnunge, hur många vänner som än rör sig omkring mig, hur många hyllningar och bevis på kärlek jag än får, hur mycket jag än lyckas med så finns alltid känslan kvar av att vara en mörkrädd flicka ensam i ett nedsläckt rum som ropar på mamma eller pappa och trycker den där slitna filten tätare inpå sin kropp. Det finns ingen som är räddare, mindre eller så desperat som ett sådant barn.
- Känn Pulsen Slå
Sincerely Yours,
Jag har slutat försöka utplåna tomheten, nu är mina hetsiga och beslutsamma försök till för att stå ut med den.
[...]
Men ingen förklaring räcker för den tomhet som finns inom mig.
Det enda jag vet är att jag alltid levt med känslan av att den största delen av mig saknas. Jag vet också att jag inte känt tillit på något sätt till en enda människa. Jag har inget minne av att ha känt mig tillräcklig eller fullständig och ingenting har någonsin räckt till för mig.
Samtidigt vet jag mitt värde. Jag vet att jag ser bra ut och jag vet att jag är begåvad, jag vet att jag har lätt för att få vänner och jag vet att folk ofta trivs i mitt sällskap. Men det är något helt annat jag pratar om, något som är viktigare och rör sig längre in. Innerst inne är jag bara en övergiven barnunge, hur många vänner som än rör sig omkring mig, hur många hyllningar och bevis på kärlek jag än får, hur mycket jag än lyckas med så finns alltid känslan kvar av att vara en mörkrädd flicka ensam i ett nedsläckt rum som ropar på mamma eller pappa och trycker den där slitna filten tätare inpå sin kropp. Det finns ingen som är räddare, mindre eller så desperat som ett sådant barn.
- Känn Pulsen Slå
Sincerely Yours,
Kommentarer
Trackback
