hyperaktivitet

Det var längesedan, inte sant? Jag har inte skrivit blogg på över en vecka, och längre tid än så har gått sedan jag skrev en blogg om något viktigt. Men när mycket saker händer, då har man ingen lust att skriva något vettigt och formulera sig med ord som inte betyder något i alla fall. Sedan när ingenting händer så har man ingenting att skriva om istället, så det blir ingenting av det. Mums.

Jag har ingenting att skriva nu heller, jag bara skjuter upp att skriva färdigt hemtentan. Seriöst, hur svårt kan det vara att skriva första meningen?
Skillnaden mellan första och andra världskriget är..
eller kanske
Versaillesfreden innebar...
eller
Skillnaden mellan hur Tyskland behandlades efter första och andra världskriget är...
...Kanske;
GLJAGKLASNGA!

Bingo. Vi kör på den sista och ser hur Johan reagerar. Antagligen ger han mig MVG, han är ju lite wild and crazy ;P Haha. Phail

God bless,

Men vet ni vad? Just nu spelar det ingen roll om jag vaknar imorgon och inte mår så jättebra. Eller om jag går till skolan och inte mår så jättebra. Eller om jag sitter hemma själv och inte mår så jättebra. För just nu mår jag bra. Just nu, i denna stund, finns det ingenting som saknas ifrån mitt liv. Just nu skulle jag inte be om något. Just nu skulle jag inte ändra något. Just nu är... Just nu är jag lycklig, och jag njuter av varje sekund av den här perfekta lyckan. För jag vet att den inte varar för alltid.

Sincerely Yours,

Uhm... Vettigt, ja. Jag har flera gånger denna vecka öppnat blogg.se och loggat in, börjar skriva ett inlägg och sedan helt plötsligt stängt ner rutan och gått därifrån. Jag vet inte varför men helt plötligt blev det väldigt svårt att få fram något vettigt - och inte alltför personligt - att skriva om. Men jag vill verkligen inte ge upp den här bloggen; för det första för att det faktiskt inte bara är min blogg, och för det andra för att jag faktiskt verkligen gillar den. Jag gillar ju den här bloggen. Jag har skrivit en hel del saker här som jag har ångrat att jag skrev om men jag har också skrivit väldigt mycket som... Fan, ja, det har ju faktiskt hjälpt mig. Det hjälper ju mig att skriva. Så jag vet inte varför det helt plötsligt har blivit så förbannat svårt. Jag bevisar ju i det här inlägget att jag fortfarande KAN formulera mig.

Sincerely Yours,

Och det fortsätter att vara vettigt här i bloggen också, erkänn att ni älskar det.

God bless,

If you feel like running today
You know I’d understand
You don’t but you long
It’s easier to get away
When on the other hand
You know I’m not much better without you
I’m like your victim and all that you need is an alibi
It's one thing about you
I don’t wanna make you cry



God bless,

Jag saknar den tiden då den här bloggen var vettig.

God bless,

Love is slowly going out of your mind.

"I've been waiting my whole life for the right guy to come along. And then you showed up. And you're nothing like the man I imagined. You're cynical and cranky and impossible. But the truth is... Fighting with you is the best thing that's ever happened to me. And I think there's a very good chance that I'm falling in love with you."

Sincerely Yours,

You took it back
You ripped my heart out of my...
Then you put it back

En kompis till mig fick mig att tänka på skillnaden mellan I love you (like I love my new skirt), I love you (and I mean it) och jag älskar dig; för mig finns det i alla fall en stor skillnad. Samma kompis sa till mig att jag är en av personerna hon känner som säger "I love you" mest men "I love you" desto mindre. Och jag antar att det är sant. Ordet "love" har bleknat i betydelse, det slängs runt överallt; man avslutar SMS med love ya <3, man visar uppskattning för något genom att säga "omg, I love you!". Jag gör det definitivt och jag gör det hela tiden. Jag vet egentligen inte varför. Jag vill inte använda de orden så som jag gör. Men jag minns för flera år sen när mitt motto var: missbruka inte orden Jag Älskar Dig, för vad ska du säga när du verkligen gör det?

Now I cannot speak
I lost my voice
I'm speechless and redudant
'Cause I love you's not enough
I'm lost for words

Jag Älskar Dig är fortfarande väldigt starka ord för mig. Det är som att Jag Älskar Dig är starkare än I love you; och jag kan inte säga att jag älskar folk bara sådär. Jag kan räkna på mina händer vilka som jag verkligen kan säga att jag älskar. Jag tycker inte om att säga att jag älskar folk, inte ens när jag har en anledning att göra det - och egentligen, behöver man en anledning?

Räcker det inte med att bara älska någon? Räcker det om jag älskar dig?

Sincerely Yours,

An excessively negative Leonian can be one of the most unpleasant human beings imaginable, displaying extreme arrogance, autocratic pride, haughtiness, and excessive hastiness of temper.

In his or her relations with others the Leo type is open, sincere, genuine and trusting. Outgoing, spontaneously warm hearted and plain spoken, though never lacking in kindliness, Leos are more disillusioned than the average if let down by those they trust. They are not good judges of character and are inclined to favoritism and an exaggerated faith in their followers which too often ends in disappointment.

Jag vet, jag vet. Jag ska sluta tjata nu. I'm just thinking a lot. Maybe I should end it now, so you won't get hurt. Maybe I should end it, just to save you from me. Maybe I should just stop analyzing myself and you and everyone around me. Fuck.

God bless,

Långtråkighet är det värsta en Skytt vet, och därför anstränger sig Skytten för att ha ett liv fullt av aktiviteter och stimulans. Hela tiden söker hon nya vyer, nya människor och nya idéer, för att undvika att behöva göra samma sak flera gånger. Det hon är mest rädd för är att göra ingenting och att inte ha människor omkring sig; att vara ensam. Med alla aktiviteter kan hon effektivt fly från sig själv – och ändå känner hon att något saknas i livet. (Ganska sant.)

Om Skytten bara tar hänsyn till sig själv och sina behov, kan hennes rastlöshet förvandlas till hänsynslöshet; kanske lämnar hon familj och hem för att åka iväg på den där drömresan, utan att ta ansvar för någon annan än sig själv. Hennes rastlöshet hänger förstås ihop med att hon är så rädd för att känna sig instängd och denna rädsla visar sig ofta i olika mardrömmar. Vad Skytten behöver är att skapa sig en egen identitet; inte låta identiteten bestå av de aktiviteter som hon är med om. Och för att hitta in till sig själv behöver hon också riva murarna som håller andra människor ute. För närhet och intimitet är Skytten väldigt rädd för. Inte ens hennes älskade kommer henne helt nära. Vad beror det på? Kan det vara så att den starka, självständiga Skytten är rädd för att visa sina svagheter? Och är en av svagheterna att hon inte vågar visa sina verkliga känslor? Se bara hur Skytten uttrycker vrede. När hon blir upprörd stänger hon inne ilskan och reagerar med intellektuella sarkasmer och irritation. Eller också skrattar hon bort vreden och bara går sin väg.

Sincerely Yours,

Skytten ser kärleken som en lek och ett äventyr. Men för henne är jakten det mest intressanta, och det dröjer inte länge förrän hon tröttnar och är påväg mot nästa mål; Skytten får ofta rykte om sig att vara flirtig. Sanningen är att hon är uppriktigt intresserad av andra, det är bara det att hon har lite svårt att skilja på det här med vänskap och kärlek - var inte så säker på att Skytten är kär i dig, hon kanske bara ser dig som ytterligare en i sin mycket stora umgängeskrets.

Att älska en Skytt innebär att man måste vara beredd att acceptera hennes provokativa sätt och omedvetna taktlöshet. Hon gillar den raka kommunikationens väg. Det måste finnas gott om utrymme och frihet i förhållandet om det ska hålla, en Skytt avskyr att känna sig instängd; och den partner som försöker sätta upp regler eller begränsa Skyttens frihet har grävt sin egen grav. Det kommer inte att dröja länge förrän hans älskade är borta för alltid. En relation med en Skytt kan bli nog så komplicerad. Det blir säkert spännande och annorlunda, med en så idealistisk och rastlös partner; men det kan också bli smärtsamt, eftersom Skytten älskar att stå i centrum för allas uppmärksamhet och småflirtar till höger och vänster.

Redigerad version av en text ifrån min bok om Skytten. Ja, jag blev inspirerad av Dania; precis som henne relaterar jag väldigt mycket till mitt stjärntecken. Härmer följer en paragraf som är så otroligt underbar att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Och det enda jag har ändrat där är skiljetecken och så vidare. Den här boken är sämst på att få texten att flyta på smidigt.

"Skyttkvinnan går från en erövring till nästa på ett lättsamt sätt så att alla förblir vänner. Hon vill att alla ska älska henne och att hon samtidigt själv ska ha roligt. Hon följer förälskelsernas infall och nycker. Skyttkvinnan är lättillgänglig och hennes hjärta är alltid öppet, men djupa förhållanden skyr hon; det känner hon som en begränsning i friheten. Vänskapsförhållanden, och att utbyta tankar och förälskelser, passar hennes natur bättre. Hon tycker om att retas, hetsa upp och att flirta, men hon skrämmer iväg många män genom sin många gånger plumpa uppriktighet. Skyttkvinnan verkar så stark och oberoende på ytan, men när hon verkligen älskar en man skymtar en mer beroende sida fram; om hennes älskade lämnar henne kan hon helt falla sönder känslomässigt. Just den här mjuka sidan hos Skyttkvinnan gör att hon är lätt att smickra men lika lätt att förödmjuka och hon kan bli offer för skrupelfria män. Detta tecken undviker äktenskapet så länge det går och ändrar inte sina fria vanor ens när hon gift sig. Ett tryggt familjeliv är inte hennes melodi, nej; det är äventyr och utmaningar som får henne att känna sig levande. Den man som ska fånga Skyttkvinnan får inte kräva hela henne. Han behöver klara av hennes rättframhet och ha förståelse för att hon hela tiden skaffar nya vänner. Men framför allt får han inte ducka för hennes energi och livslust."

Sincerely Yours,



Hon kan vara fruktansvärt retsam, och hetsa upp sin partner, för att sedan plötsligt släppa honom.

Pride. Stolthet. Det är det som det handlar om. Det faktum att jag inte vill visa att jag ibland är svag. Det faktum att jag inte vill prata om jobbiga saker, för att det finns en risk att jag gråter. Stolthet. Det handlar helt och hållet om stolthet. Jag är för stolt för att visa att jag gråter. Det finns bara en jag faktiskt kan gråta med och det är Ree och helst gråter jag inte med henne heller. Jag gråter när jag är ensam, nerbäddad under täcket och med ansiktet mot väggen. För ingen ska få se mig svag. Jag är för stolt för att vara svag. Jag är ett lejon, på riktigt. Liksom, stjärntecknet och djuret. (Jaja, jag vet, om man tror på Gud så får man tydligen inte tro på att man är på ett visst sätt för att man föddes under en viss månad och när solen och månen stod på ett visst sätt, men jag tror på att man gjorde det och att Gud hade en plan i att göra så att man föds just då, eftersom han faktiskt har skapat oss till de vi är, så jag tror att astrologi är ett sätt att lära känna sig själv och därför kunna jobba på sina fel och brister.) Om man vill lära känna mig så ska man läsa astrologiska böcker eller texter om lejonet (leo), för det passar in på mig. Läs det själva, ni kommer känna igen er. Men okej, jag kan stå ut med det faktum att jag inte är intelligent, en ledare och generös, men jag är dominant, envis, arrogant och grymt känslig för kritik. Allt som kan tolkas som dåligt om ett lejon kan ni stämma in på mig. Resten gör ni som ni vill med. Men vill ni lära er att hantera mig så kan ni ju börja där. För det är ju där jag börjar.
Exempel;
”As Leo is ruled by the Sun, the Leo personality at its best is that of a bright, shining light that easily holds all its subjects within a safe, secure orbit around itself.  These are warm, caring, giving people who will make it their mission to make the lives of those around them very comfortable as long as they feel appreciation for their efforts.  However, without enough appreciation, Leo can become domineering, bossy, and stubborn, believing they are right and everyone else is wrong.  Leos are also extremely sensitive to criticism and will rarely forgive a perceived slight.  The Leo personality is intelligent and motivated, and often seeks out situations that put them in the spotlight, where they can be very effective.  Again, however, if the ego is left unchecked, some Leos may become quite arrogant, doing things that are not acceptable "because they can." “
Det som är i fetstil är de som stämmer på mig, enligt mig. Men vad vet jag. Jag kanske bara är melodramatisk igen.
Men min poäng är att det är stolthet. Det är stolthet som gör mig elak och envis och korkad och dum och jobbig och instängd och borta. Det är stoltheten som gör att jag låser in mig i mig själv och vägrar att släppa in folk, för jag vill inte att folk ska se att jag är svag. ”their proud facade may belie some inward insecurity” är det mest sanna man någonsin har kunnat skriva om… Ja, mig. Osäker, det är vad jag är. Det kanske inte märks jämnt, men det är jag. Ni fattar inte hur osäker jag är. Ni har ingen aning. Den enda som faktiskt vet litegrann är, fortfarande, Ree. Och Gud, men det är väl ganska självklart, tycker jag. Om ni undrar varför jag inte pratar med er om alla saker, om ni undrar varför jag knuffar undan er, så är det stoltheten. Stoltheten och osäkerheten. Och jag är så otroligt lycklig över att ingen av er har sett det djupaste mörkret jag gömmer i mig. Jag är otroligt lycklig över att ni ser på mig och ser en glad människa med problem som inte är problem, med ett lyckligt liv. För det är det jag vill att ni ska se. För ni förtjänar det, ni förtjänar en lycklig jag. Jag ville bara förklara varför jag gör som jag gör. Jag kan inte hjälpa det. I panic when people start digging in my mind. Det är så. Jag kan inte låta bli.

(http://www.mysticalblaze.com/AstrologyLeo.htm är vart jag har tagit informationen ifrån, men det finns fler sidor, såklart. Jag sökte på personality traits of a leo och fick fram ganska bra sidor, faktiskt. Le yay. Intresseflagga.)

God bless,

 

You were the one who said it. So I won't, if you don't. You can just trust the fact that I'll fuck up. Because that's what I do. All the time. It's my "thing". So shut the fuck up, I don't want your apologies anymore. You're too late.

God bless,

Alltså, jag sitter och lyssnar på Poison (Groove Coverage's, jag tycker verkligen att den här låten gör sig bra i technoform) och fullständigt njuter. Jag älskar texten. Det är en sådan låttext som man bara vill ha sex med. Varendaste ord fångar sidan av mig som jag väldigt sällan visar, ännu mindre förklarar för folk; en del av mig som bara ser hela livet som en lek och världen som min spelplan. Det är som att sätta på sig glasögon och av någon konstig anledning är dessa glasögon det enda som gör att jag kan känna mig säker i mig själv. Utan sällskap, utan kärleksdrogen, utan komplimanger, utan bekräftelse. Spelet ger mig makt. Leken är dödligt rolig. Den enda regeln är att det inte finns några regler. Och det är under de villkoren som jag spelar bäst.

Sincerely Yours,

Efter natten till idag och tidigt denna morgon var jag ytterst fundersam. När jag klev på Tvärbanan för att åka till skolan undrade varendaste cell i mig om det verkligen var en bra idé. Och hela dagen har jag varit fundersam, skeptisk, lite ångestladdat velande gällande det och lite allt möjligt; men det hör inte till saken. Vad som hör till saken är att mitt bland alla svängar och konstigheter upptäckte jag något som fick mig att le. Det är inte det att andra saker inte har fått mig att le idag - att dansa omkring på miljökunskapslabb fick mig att både le och känna mig sådär mysigt fånig - men det var något annat. Något som fick mig att stanna upp, tänka efter och sedan skratta för mig själv, för att det är så typiskt och ironiskt och alldeles underbart på samma gång.

Det är låten Blue And Yellow med The Used.

Det var denna låt jag lyssnade på påväg till skolan. När jag sitter på tunnelbanan, och jag tror att det här gäller många fler än bara mig, brukar jag zona ut allting förutom musiken och mina tankar. Man bara stirrar ut genom fönstret utan att riktigt titta på något särskilt och man låter tankegången flyta på utan att stanna och begrunda det man tänker på. Och ibland händer det att låten man lyssnar på får en att tänka på en viss sak eller en viss person; och då gör man det. Man avbryter sig bara inte.
Oftast är det inte mer än så. Oftast kliver man av tunnelbanan, går till skolan, stänger av musiken och springer till sin lektion. Och sen tänker man inte mer på det. För det var trots allt bara en låt som man lyssnade på på tunnelbanan påväg till skolan. Oftast.
Men ibland. Ibland händer något otroligt underligt. Till exempel att man kommer till skolan och det första man möts av är just det där man nyss gick och tänkte på - och helt plötsligt är det inte bara en låt som man lyssnade på påväg till skolan. Helt plötsligt är det ju lite mycket av ett sammanträffande också. Detta sammanträffande blir ännu mer förbluffande om man sedan finner sig själv i en situation som till och med smått passar på låten man lyssnade på. Då är det ju rent ut sagt läskigt. Men det läskigaste? Det är när man sitter på vägen hem, sätter hörlurarna i öronen och sätter på musikspelaren, och upptäcker sammanbandet.

Först är det just det; bara läskigt. Men sen kom jag att tänka på hur många gånger i mitt liv som jag har tänkt; "That's just my luck". Och det är ju precis det som det är. Det handlar om tur och timing. Och nej, jag vet inte om jag tror på Ödet - om jag tror på att saker är menade att vara på ett visst sätt - men jag tror definitivt på en slags Law of Irony. Om något som är otroligt typiskt eller ironiskt kan hända - speciellt när det gäller absurd timing - så kommer det att hända. Det bara kommer att göra det.

Och ibland kanske det leder till något som var det man verkligen behövde idag.

Sincerely Yours,

Jag gillar inte smeknamnet som Dania gav mig ^__^ Men det passar o_O

I think I'm having an epiphany :o

Sincerely Yours,

Jag har inte så mycket att blogga om, faktiskt. För en gångs skull så flyter livet på och det är väl det som är värt att nämnas. Ree hade ju tydligen bloggat något som jag inte fått läsa för att jag inte var inloggad igår. Känns ju bra! Not. Jag ville ju veta vad det stod :( <--fulaste smileyn ever, btw. Saken är den att ibland får det kännas bra också. Och egentligen känns det ju inte jättebra, det känns bara okej, men okej är bättre än ångesten man hade i söndags/måndags. Bönesvar, träning och underbara filmer (August Rush, jag vet, jag tjatar) gör ofta så att man mår bättre. Även om man är nervös och även om det är lite tryckt stämning hemma ibland. Även om man inte riktigt vet ifall man vågar, fast man vågar, men man vågar inte och man vet inte vad man ska säga, utan att folk ska missuppfatta allting och man bryr sig alldeles för mycket för vad folk tycker om en för att det ska kunna vara nyttigt. But seriously, idag är en såndär dag då jag egentligen inte bryr mig om att jag bryr mig, typ. Känns det logiskt? Nej, tänkte väl inte det. Jag har ju ingenting att blogga om. Jag gillar bara att spy ur mig en massa nonsens och få uppmärksamhet för det. :) <--ytterligare en ful smiley.

Jag har inget mer att skriva. Jag måste till ungdomsmottagningen och jag våååågar inte! Jag är feg :D (<--fin smiley!)

Hejdå!

God bless,

Ibland leder det till att man raderar sina senaste blogginlägg för att man inte orkar med dem längre.

Jag vill verkligen skriva blogg. Jag satte mig här, satte på den enda musiken jag verkligen kan skriva till utan att bli distraherad (Coldplay), lyssnade intensivt i några sekunder på den underbara låten Glass Of Water och sen... Kom jag på att jag inte har den blekaste aning vad jag ska skriva. Jag skulle ville skriva vad jag tänker på, men jag vet inte; jag tänker på så himla mycket. En massa olika, random tankar, om alla möjliga olika, random saker. Har ingen aning om vart jag ska börja. Jag antar att det är därför jag vill skriva egentligen, från första början; för att jag vill sortera ut allting som pågår i mitt huvud. Känns som att funderingar bara far förbi utan att få fäste någonstans. Det brukar bli så, när jag är lycklig - eller livrädd. Det beror lite på.

Lycklig och livrädd går visserligen ihop mer än man tror.

Men jag säger som rubriken; det bara var såhär. Inget kunde vara bättre. Inget någonsin var.

Sincerely Yours,

You know what music is? God's little reminder that there's something else besides us in this universe, a harmonic connection between all living beings, every where, even the stars.
- båda citaten från August Rush



God bless,

When did I grow up? When did I become someone I don't want to be? I'm just a kid. "I'm not as stupid as they were." I guess I proved myself wrong. I just wish I that I didn't ignore the voice of God, telling me that if I continued with what I did, something bad would happen. I just wish I didn't continue, that it was all a weird dream that will end any second now. But it won't. I have let myself, my mom, God, everybody else down. I don't know which is worst. I only know that the only one who'll forgive me is God. And I'm not even sure of that either. I feel like crying. I probably will. God. Help. I don't want it to be true, I want it to be my paranoia. Please. Please God... Please...

Nu när jag fått ut det ur systemet så kanske jag kan andas igen. Jag skrev på engelska för att det ger en distans till mig själv. Jag orkar inte att tänka på det längre. Ut, ut, ut ur mitt huvud.

And it's like, every time I turn around
I fall in love and find my heart face down and
Where it lands is where it should
This time it's like
The two of us should probably start to fight
'Cause something's gotta go wrong
'Cause I'm feeling way too damn good

God bless,