Just remember to smile - and turn the world around.
Operation Dagsverke, vilket för min del innebar att gå upp TIDIGT och komma till skolan TIDIGT för att dela ut bössor och samla in samt räkna pengar hela dagen. Ifrån klockan 08.00 till 18.00 befann jag mig alltså i elevrådsrummet - en liten, stökiga håla nästan längst ner, längst in i skolan - som jag endast lämnade tre gånger under dessa 10 timmar! En gång för att hänga upp en skylt, en annan gång för att kolla läget omkring sagd skylt (pga misstänkt bedrägeri) och en tredje gång för att köpa lunch, vilket blev en snabb tur till Donken och tillbaka i det stormiga regnet. Och fyfan vad man frös efter det! Som tur var fanns det trevliga människor och jag hade faktiskt riktigt kul. Det var många nya ansikten som man aldrig sett... Och ansikten som man sett, men vars röster man aldrig hört. Det finns verkligen roligt folk på KG!
Och mitt bland mina bästa vänner, brats som faktiskt är trevliga, ettor som faktiskt inte är dryga och andra människor som gav mig mat (tack till Axel som sprang ner till Zundays och köpte Cola Light till mig och Signe, samt mackor till alla, och också till gänget med pepparkakorna vars namn och klass jag tyvärr inte minns), fann jag att jag verkligen... Trivdes. Jag var utåt och framåt, jag var mitt sociala, trevliga och kanske även smått charmiga jag. Till och med rolig? Det verkade som folk tyckte att jag var rolig, i alla fall. Jag var som jag är när jag är som bäst, enligt mig själv. I mitt absoluta esse. Det händer så sällan nu för tiden att jag nästan blir förvånad över min egen förmåga att fungera med omgivningen.
Och det är bara så rätt. Varför har det blivit svårare och svårare för mig att vara någon som bara känns så himla rätt att vara? Bland det svåraste som finns verkar vara, och nu blev det väldigt många "vara", att vara sig själv. Att vara som man själv vill vara, att vara som man själv tycker att man är; att tycka om den personen man är. Jag tycker om den personen jag var idag. Hon är pratglad, full av leenden och inte heller världens smidigaste människa (hon är klantig), men hon kan skratta åt sig själv. Hon ifrågasätter till och med sin egen mentala hälsa - för hon är konstig, kanske rent ut sagt galen. Det är något man brukar tycka om henne. Men om man tycker om henne ändå är hon roligt sällskap. Man kan inte ha tråkigt omkring henne, hon är alltid igång på det sättet, och i längden är hon faktiskt en bra vän.
Och jag tycker om henne. Jag tycker om att vara henne.
Jag tycker inte om Ariana. Men jag gillar Ree, hon är cool.
Sincerely Yours,
Och mitt bland mina bästa vänner, brats som faktiskt är trevliga, ettor som faktiskt inte är dryga och andra människor som gav mig mat (tack till Axel som sprang ner till Zundays och köpte Cola Light till mig och Signe, samt mackor till alla, och också till gänget med pepparkakorna vars namn och klass jag tyvärr inte minns), fann jag att jag verkligen... Trivdes. Jag var utåt och framåt, jag var mitt sociala, trevliga och kanske även smått charmiga jag. Till och med rolig? Det verkade som folk tyckte att jag var rolig, i alla fall. Jag var som jag är när jag är som bäst, enligt mig själv. I mitt absoluta esse. Det händer så sällan nu för tiden att jag nästan blir förvånad över min egen förmåga att fungera med omgivningen.
Och det är bara så rätt. Varför har det blivit svårare och svårare för mig att vara någon som bara känns så himla rätt att vara? Bland det svåraste som finns verkar vara, och nu blev det väldigt många "vara", att vara sig själv. Att vara som man själv vill vara, att vara som man själv tycker att man är; att tycka om den personen man är. Jag tycker om den personen jag var idag. Hon är pratglad, full av leenden och inte heller världens smidigaste människa (hon är klantig), men hon kan skratta åt sig själv. Hon ifrågasätter till och med sin egen mentala hälsa - för hon är konstig, kanske rent ut sagt galen. Det är något man brukar tycka om henne. Men om man tycker om henne ändå är hon roligt sällskap. Man kan inte ha tråkigt omkring henne, hon är alltid igång på det sättet, och i längden är hon faktiskt en bra vän.
Och jag tycker om henne. Jag tycker om att vara henne.
Jag tycker inte om Ariana. Men jag gillar Ree, hon är cool.
Sincerely Yours,
Kommentarer
Postat av: cookie
Jag är glad att du äntligen har insett vad du vill göra av ditt liv och jag hoppas att min dag kommer snart, för när jag inte vet vad som kommer hända kommer ångesten och när ångesten kommer gör jag dumma saker. Du vet hur jag är.
Din Kay <3
Trackback
