24/7 -09: Uppdrag 92
Klättra upp i ett träd.
Var med Thomas idag och promenerade omkring Kungsholmen, som vanligt. Det verkar vara oundvikligt att vi hamnar omkring hans kvarter när vi är på stan - han dras dit, och jag följer efter. Vi hamnade hur som helst vid ett träd med en röd gunga som fotografen i mig blev kär i direkt. Jag kunde inte låta bli att utbrista vilket perfekt ställe för ett photoshoot det var, och Thomas - som kommit över sin kameraskräck något märkvärdigt sen jag först lärde känna honom - erbjöd sig som modell. Jag tycker om att ha honom som motiv, för människan är bara en av de sötaste personerna jag känner. Så där befinner vi oss och klickar iväg när jag lägger märke till vilka perfekta grenar detta träd egentligen har. Så småning om påpekar jag hur epic det skulle vara om en av dem satt lite längre ner, för då skulle det vara det perfekta trädet att klättra i (speciellt för någon i min längd, kan jag ju tillägga). Givetvis skulle Thomas testa om han lyckades dra sig upp. Givetvis skulle han lyckas. Han råkar ju faktiskt vara lite längre och starkare och allmänt... Smidigare än mig, men så går det när man har gått på karate. Han råkar också vara Thomas och för att göra synen ännu roligare insisterade han på att hjälpa mig upp. Jag kan lova att det såg förfärligt hysteriskt ut! MEN...
Fotografi: Thomas
... Jag tog mig upp tillslut! Jag hade verkligen inte trott att vi skulle hamna där uppe i alla fall.
Det påminde mig väldigt mycket om en situation förra sommaren, då vi var i Vasaparken och jag hittade ett träd som var helt epic att klättra i, och han hjälpte mig upp (och ner, jag är rädd för ostabila, höga höjder). Undrar om det säger något om vår relation? Han hjälper mig upp, han fångar mig när jag faller. Vem vet. Hur som helst är jag glad för den här dagen <3
Var med Thomas idag och promenerade omkring Kungsholmen, som vanligt. Det verkar vara oundvikligt att vi hamnar omkring hans kvarter när vi är på stan - han dras dit, och jag följer efter. Vi hamnade hur som helst vid ett träd med en röd gunga som fotografen i mig blev kär i direkt. Jag kunde inte låta bli att utbrista vilket perfekt ställe för ett photoshoot det var, och Thomas - som kommit över sin kameraskräck något märkvärdigt sen jag först lärde känna honom - erbjöd sig som modell. Jag tycker om att ha honom som motiv, för människan är bara en av de sötaste personerna jag känner. Så där befinner vi oss och klickar iväg när jag lägger märke till vilka perfekta grenar detta träd egentligen har. Så småning om påpekar jag hur epic det skulle vara om en av dem satt lite längre ner, för då skulle det vara det perfekta trädet att klättra i (speciellt för någon i min längd, kan jag ju tillägga). Givetvis skulle Thomas testa om han lyckades dra sig upp. Givetvis skulle han lyckas. Han råkar ju faktiskt vara lite längre och starkare och allmänt... Smidigare än mig, men så går det när man har gått på karate. Han råkar också vara Thomas och för att göra synen ännu roligare insisterade han på att hjälpa mig upp. Jag kan lova att det såg förfärligt hysteriskt ut! MEN...
Fotografi: Thomas
... Jag tog mig upp tillslut! Jag hade verkligen inte trott att vi skulle hamna där uppe i alla fall.
Det påminde mig väldigt mycket om en situation förra sommaren, då vi var i Vasaparken och jag hittade ett träd som var helt epic att klättra i, och han hjälpte mig upp (och ner, jag är rädd för ostabila, höga höjder). Undrar om det säger något om vår relation? Han hjälper mig upp, han fångar mig när jag faller. Vem vet. Hur som helst är jag glad för den här dagen <3
Saker som får en att le <3
Öppnade boken imorse och upptäckte detta:
Har inget direkt minne av att Signe skrivit dit det, så antingen gjorde hon det när jag inte såg, eller så börjar jag bli senil. Hur som helst så gjorde det mig väldigt glad :) Jag saknar människan, hon är ute och tågluffar fram till början av augusti.
För övrigt håller jag på att uppdatera här, lägger in bilder i gamla inlägg, osv. Ska fixa med layouten om jag har tillräckligt tråkigt någon natt xD
Har inget direkt minne av att Signe skrivit dit det, så antingen gjorde hon det när jag inte såg, eller så börjar jag bli senil. Hur som helst så gjorde det mig väldigt glad :) Jag saknar människan, hon är ute och tågluffar fram till början av augusti.
För övrigt håller jag på att uppdatera här, lägger in bilder i gamla inlägg, osv. Ska fixa med layouten om jag har tillräckligt tråkigt någon natt xD
[ AND SHE'S BACK IN THE GAME ]
Efter min extensiva paus ifrån boken Uppdraget som bäst kan förklaras med ordet "lathet" gör jag ett försök att återuppta denna monstruösa uppgift. Anledningen? Det har gått mer än två månader och det är faktiskt sommarlov. Och länken till den här sidan i mitt bokmärkesfält har hånskrattat åt mitt misslyckande en dag för länge.
Vad ska jag säga? Jag har aldrig varit bra på att slutföra projekt.
Faktum är att jag aldrig har slutfört ett projekt som inte haft med skolan att göra...
Jag har dock påbörjat en del. Det kanske är något ni får läsa om här i framtiden.
Hur som helst: I'm back in black!
Vad ska jag säga? Jag har aldrig varit bra på att slutföra projekt.
Faktum är att jag aldrig har slutfört ett projekt som inte haft med skolan att göra...
Jag har dock påbörjat en del. Det kanske är något ni får läsa om här i framtiden.
Hur som helst: I'm back in black!
Förord - från boken och från mig
Gammal klyscha;
"Det här är första dagen på resten av ditt liv."
Att vardagen flyter ihop och varje dag börjar kännas misstänkt lik den förra, upplever vi väl alla då och då.
UPPDRAGET erbjuder en väg ut ur denna livets tristess. Genomför de till synes små och obetydliga uppdragen och ditt liv kommer garanterat att ta en ny riktning.
Vad händer om jag svänger vänster här, istället för höger som jag brukar? Vad väntar runt hörnet? Vem väntar? Livet är fullt av överraskningar, det gäller bara att locka fram dem. UPPDRAGET ger dig den lilla knuff som behövs.
Försök att göra ett uppdrag om dagen, välj dem i vilken ordning du vill. En del kan tyckas smått löjliga eller nästan omöjliga, men ge inte upp. För när allt kommer omkring, väljer du inte hellre löjlig och smått omöjlig framför samma gamla tråkiga upprepningar, upprepningar, upprepningar, upprepningar?
Ny och fräsch klyscha;
"Det här är första dagen på UPPDRAGET.
Imorgon kommer inget längre att vara detsamma."
Mitt namn är Ariana, jag är en sjuttonårig gymnasieelev tillika Stockholmare, och jag har haft den här boken i säkert tre och ett halvt år. Jag genomförde 2-3 uppdrag när jag köpte den och sen dess har den mest legat på bokhyllan och skräpat. Jag vet egentligen inte varför; jag vet dock att jag många gånger känt och känner ett behov av att göra någonting drastiskt med mig själv och med mitt liv. Inte nödvändigtvis för att det är tråkigt - det brukar hända ganska mycket omkring mig - men på något mystiskt sätt slutar sällan dessa saker lyckligt, och ännu mer sällan slutar de lyckligt för mig.
Så när min kompis Signe fick en likadan bok av sin kompis i julklapp, kunde jag inte längre förneka att det var dags - dags att sätta igång med hela skiten. Trots denna insikt tog det ett tag för mig att faktiskt sätta igång. Några uppdrag har väl ramlat in i vardagen, mycket tack vare min kära kompis, men det är inte förän nu som jag verkligen intresserat mig för att slutföra verket.
Jag bloggar om det för att jag vill ha en anledning att skryta om mitt liv. Det är ärligt talat en stor anledning till att jag väljer att starta den här bloggen; jag vill skryta. Jag är en skrytsam och rätt egotistisk person. Men mest av allt vill jag skriva, och jag har haft en ihållande skrivkramp sen jag vet inte när, och jag antar att det här är min chans att skriva något annat än hur synd det är om mig och hur ledsen jag är. För även om det är synd om mig och jag är ledsen så har jag fortfarande ett liv värt att nämna. Det tycker i alla fall jag. Jag skulle läsa en bok om mitt liv. Men jag är väl inte så objektiv, heller.
So here goes nothing.
Den här boken kommer att förändra ditt liv.
Den innehåller 189 uppdrag av varierande typ och svårighetsgrad. Genomför ett om dagen och lägg märke till hur saker och ting ändras runt omkring dig.
Tävla mot dig själv eller dina vänner. Acceptera uppdraget och låt det förändra ditt liv.
Tävla mot dig själv eller dina vänner. Acceptera uppdraget och låt det förändra ditt liv.
