Förord - från boken och från mig
Gammal klyscha;
"Det här är första dagen på resten av ditt liv."
Att vardagen flyter ihop och varje dag börjar kännas misstänkt lik den förra, upplever vi väl alla då och då.
UPPDRAGET erbjuder en väg ut ur denna livets tristess. Genomför de till synes små och obetydliga uppdragen och ditt liv kommer garanterat att ta en ny riktning.
Vad händer om jag svänger vänster här, istället för höger som jag brukar? Vad väntar runt hörnet? Vem väntar? Livet är fullt av överraskningar, det gäller bara att locka fram dem. UPPDRAGET ger dig den lilla knuff som behövs.
Försök att göra ett uppdrag om dagen, välj dem i vilken ordning du vill. En del kan tyckas smått löjliga eller nästan omöjliga, men ge inte upp. För när allt kommer omkring, väljer du inte hellre löjlig och smått omöjlig framför samma gamla tråkiga upprepningar, upprepningar, upprepningar, upprepningar?
Ny och fräsch klyscha;
"Det här är första dagen på UPPDRAGET.
Imorgon kommer inget längre att vara detsamma."
Mitt namn är Ariana, jag är en sjuttonårig gymnasieelev tillika Stockholmare, och jag har haft den här boken i säkert tre och ett halvt år. Jag genomförde 2-3 uppdrag när jag köpte den och sen dess har den mest legat på bokhyllan och skräpat. Jag vet egentligen inte varför; jag vet dock att jag många gånger känt och känner ett behov av att göra någonting drastiskt med mig själv och med mitt liv. Inte nödvändigtvis för att det är tråkigt - det brukar hända ganska mycket omkring mig - men på något mystiskt sätt slutar sällan dessa saker lyckligt, och ännu mer sällan slutar de lyckligt för mig.
Så när min kompis Signe fick en likadan bok av sin kompis i julklapp, kunde jag inte längre förneka att det var dags - dags att sätta igång med hela skiten. Trots denna insikt tog det ett tag för mig att faktiskt sätta igång. Några uppdrag har väl ramlat in i vardagen, mycket tack vare min kära kompis, men det är inte förän nu som jag verkligen intresserat mig för att slutföra verket.
Jag bloggar om det för att jag vill ha en anledning att skryta om mitt liv. Det är ärligt talat en stor anledning till att jag väljer att starta den här bloggen; jag vill skryta. Jag är en skrytsam och rätt egotistisk person. Men mest av allt vill jag skriva, och jag har haft en ihållande skrivkramp sen jag vet inte när, och jag antar att det här är min chans att skriva något annat än hur synd det är om mig och hur ledsen jag är. För även om det är synd om mig och jag är ledsen så har jag fortfarande ett liv värt att nämna. Det tycker i alla fall jag. Jag skulle läsa en bok om mitt liv. Men jag är väl inte så objektiv, heller.
So here goes nothing.
Kommentarer
Trackback
