Lista på uppdrag utförda under pausen
79. Kom på en ny maträtt. (Slutförd: 9/7 -09)
Det har blivit något av en "thing" att min bästis Jonas kommer över och äter middag hos oss för att sedan åka kring midnatt (heja att hinna med sista Lidingöbanan!). Väldigt ofta på torsdagar, har jag anmärkt på sistone, vilket det här råkade vara. Moder min skulle komma hem sent och därför var det vår uppgift att cooks teh food, vilket han är helt säker på att vi klarar av, jag inte kan sluta skämta om att vi inte klarar av, och ingen av oss kan för vårt liv komma på vad vi ska laga. Vi velar otroligt mycket, när vi är med varandra; ska vi sitta här eller där, äta det här eller det här? Hur som helst, detta leder till att Jonas tar upp tortillabröden med cream cheese som min mamma stekte när vi åt Cajun kyckling. Jag fortsätter spinna på det här genom att föreslå en quesadillas till middag (för er som inte vet vad quesadillas är, så är det tortillabröd fyllda med smält oss + valfria ingredienser, oftast kyckling). När vi äntligen nått fram till ett beslut går vi ner och inhandlar tortillabröd, köttfärs, tomat, paprika, lök, och ost. Väl i köket inser vi hur mycket mat det egentligen är. Det slutar med att vi ändrar quesadillas till stekta tortillas med mest köttfärs och lite texmexost/cream cheese. Alltså; inte quesadillas, inte klassiska toasts - vad blir det då? Bocadillas de Jonas y Ariana! Fast, bocadilla betyder i och för sig macka... Men så långt sträcker sig min spanskakunskap, och jag har pluggat språket i sex år och aldrig fått mindre än ett MVG i slutbetyg. Men för att återgå till maträtten så var det Jonas som hade rätt - det var FETT gott - och dessutom gjorde det så att jag åt dubbelt så mycket som jag brukar göra. Jag insåg hur kul det är att bara improvisera matlagningen och hur härligt det är att bli fullständigt mätt på en sådan middag. Om inte det är att lyckas med något så vet jag inte vad. Och jag får fuska och skriva in det i boken, jag har sommarlov.
139. Ta reda på och skriv upp dina tio närmaste vänners födelsedagar. (Slutfört: 23/7 -09)
Jag ska vara ärlig: utmaningen här ligger inte i att ta reda på mina vänners födelsedagar, utan att bestämma mig för vilka som är mina tio närmaste vänner. Jag funderar över detta av samma anledning som jag sitter och skriver att jag funderar över detta; det är sommarlov och jag har helt vänt på mitt dygn, och behöver fördriva tiden innan jag blir trött. Eller rättare sagt, innan jag bestämmer mig för att gå och lägga mig eftersom det börjar bli ljust ute. Jag blir inte trött förän dagen efter. På dagen. Inte kvällen, eller natten, då jag ska bli trött.
Listan blev följande (alfabetisk ordning, inte rangordning xD):
Anton - 14/1 1992
Isabella - 12/4 1992
Jonas - 1/7 1991
Madeleine - 24/3 1991
Milja - 10/8 1991
Oskar - 2/4 1990
Ronja - 29/9 1991
Signe - 21/6 1991
Thomas - 10/12 1991
och
Mamma - 24/3 1965
I have no idea what that was supposed to accomplish. Jag fick bara dåligt samvete för de många bra vänner jag har som inte står med på listan (och vars födelsedagar - och till och med mellannamn - jag också kan, thank you very much!) :S
142. Skriv ned det som skall stå på din gravsten. (Slutförd: 23/7 -09)
Alltså, Jonas påpekade för inte så länge sen att jag brukar tänka på konstiga saker, men att det var en bra sak. Jag medger att jag först blev ganska förolämpad av den kommentaren. Men sen insåg jag att han har rätt. Vem sitter egentligen och tänker på hur hennes egna fiktionella karaktärer skulle reagera om de hamnade i samma situationer som hon? En naturlig följd av detta har blivit att jag med jämna mellanrum börjar fundera över om det jag funderar över är konstigt eller inte (och det, om något, är konstigt). Det konstiga (xD) är att när jag funderade över min gravsten kändes det inte ett dugg konstigt. Jag vet inte om det är för att jag är morbid, men det var nästan... Roligt. Vad vill jag uppnå med livet? Hur vill jag att folk ska minnas mig? Först var jag seriös och sentimental, men allt eftersom började det gå utför; jag försökte komma på meningar som verkligen är "så jag", låttexter som jag verkligen tycker om, för att sedan vältra bland interna skämt som skulle få mig att gapflabba när jag satt där i himlen (as if I'm going there, I don't even believe in it) och såg mina anhörigas förbryllade ansikten. Och det är den kategorin som vinnaren
Jag vill ha glass.
kommer ifrån. Under en diskussion om en novell jag då höll på att skriva, Violetta Vingar, tyckte Dania att det första hjältinnan ska säga när hon återvänder till Änglavärlden är "Jag vill ha glass". Detta spårar helt och slutar med att det istället ska vara det sista som vi säger innan vi dör. Just som personal humor between me and my twin soul ;D
Det har blivit något av en "thing" att min bästis Jonas kommer över och äter middag hos oss för att sedan åka kring midnatt (heja att hinna med sista Lidingöbanan!). Väldigt ofta på torsdagar, har jag anmärkt på sistone, vilket det här råkade vara. Moder min skulle komma hem sent och därför var det vår uppgift att cooks teh food, vilket han är helt säker på att vi klarar av, jag inte kan sluta skämta om att vi inte klarar av, och ingen av oss kan för vårt liv komma på vad vi ska laga. Vi velar otroligt mycket, när vi är med varandra; ska vi sitta här eller där, äta det här eller det här? Hur som helst, detta leder till att Jonas tar upp tortillabröden med cream cheese som min mamma stekte när vi åt Cajun kyckling. Jag fortsätter spinna på det här genom att föreslå en quesadillas till middag (för er som inte vet vad quesadillas är, så är det tortillabröd fyllda med smält oss + valfria ingredienser, oftast kyckling). När vi äntligen nått fram till ett beslut går vi ner och inhandlar tortillabröd, köttfärs, tomat, paprika, lök, och ost. Väl i köket inser vi hur mycket mat det egentligen är. Det slutar med att vi ändrar quesadillas till stekta tortillas med mest köttfärs och lite texmexost/cream cheese. Alltså; inte quesadillas, inte klassiska toasts - vad blir det då? Bocadillas de Jonas y Ariana! Fast, bocadilla betyder i och för sig macka... Men så långt sträcker sig min spanskakunskap, och jag har pluggat språket i sex år och aldrig fått mindre än ett MVG i slutbetyg. Men för att återgå till maträtten så var det Jonas som hade rätt - det var FETT gott - och dessutom gjorde det så att jag åt dubbelt så mycket som jag brukar göra. Jag insåg hur kul det är att bara improvisera matlagningen och hur härligt det är att bli fullständigt mätt på en sådan middag. Om inte det är att lyckas med något så vet jag inte vad. Och jag får fuska och skriva in det i boken, jag har sommarlov.
139. Ta reda på och skriv upp dina tio närmaste vänners födelsedagar. (Slutfört: 23/7 -09)
Jag ska vara ärlig: utmaningen här ligger inte i att ta reda på mina vänners födelsedagar, utan att bestämma mig för vilka som är mina tio närmaste vänner. Jag funderar över detta av samma anledning som jag sitter och skriver att jag funderar över detta; det är sommarlov och jag har helt vänt på mitt dygn, och behöver fördriva tiden innan jag blir trött. Eller rättare sagt, innan jag bestämmer mig för att gå och lägga mig eftersom det börjar bli ljust ute. Jag blir inte trött förän dagen efter. På dagen. Inte kvällen, eller natten, då jag ska bli trött.
Listan blev följande (alfabetisk ordning, inte rangordning xD):
Anton - 14/1 1992
Isabella - 12/4 1992
Jonas - 1/7 1991
Madeleine - 24/3 1991
Milja - 10/8 1991
Oskar - 2/4 1990
Ronja - 29/9 1991
Signe - 21/6 1991
Thomas - 10/12 1991
och
Mamma - 24/3 1965
I have no idea what that was supposed to accomplish. Jag fick bara dåligt samvete för de många bra vänner jag har som inte står med på listan (och vars födelsedagar - och till och med mellannamn - jag också kan, thank you very much!) :S
142. Skriv ned det som skall stå på din gravsten. (Slutförd: 23/7 -09)
Alltså, Jonas påpekade för inte så länge sen att jag brukar tänka på konstiga saker, men att det var en bra sak. Jag medger att jag först blev ganska förolämpad av den kommentaren. Men sen insåg jag att han har rätt. Vem sitter egentligen och tänker på hur hennes egna fiktionella karaktärer skulle reagera om de hamnade i samma situationer som hon? En naturlig följd av detta har blivit att jag med jämna mellanrum börjar fundera över om det jag funderar över är konstigt eller inte (och det, om något, är konstigt). Det konstiga (xD) är att när jag funderade över min gravsten kändes det inte ett dugg konstigt. Jag vet inte om det är för att jag är morbid, men det var nästan... Roligt. Vad vill jag uppnå med livet? Hur vill jag att folk ska minnas mig? Först var jag seriös och sentimental, men allt eftersom började det gå utför; jag försökte komma på meningar som verkligen är "så jag", låttexter som jag verkligen tycker om, för att sedan vältra bland interna skämt som skulle få mig att gapflabba när jag satt där i himlen (as if I'm going there, I don't even believe in it) och såg mina anhörigas förbryllade ansikten. Och det är den kategorin som vinnaren
Jag vill ha glass.
kommer ifrån. Under en diskussion om en novell jag då höll på att skriva, Violetta Vingar, tyckte Dania att det första hjältinnan ska säga när hon återvänder till Änglavärlden är "Jag vill ha glass". Detta spårar helt och slutar med att det istället ska vara det sista som vi säger innan vi dör. Just som personal humor between me and my twin soul ;D
Kommentarer
Trackback
