Klättra upp i ett träd.

Var med Thomas idag och promenerade omkring Kungsholmen, som vanligt. Det verkar vara oundvikligt att vi hamnar omkring hans kvarter när vi är på stan - han dras dit, och jag följer efter. Vi hamnade hur som helst vid ett träd med en röd gunga som fotografen i mig blev kär i direkt. Jag kunde inte låta bli att utbrista vilket perfekt ställe för ett photoshoot det var, och Thomas - som kommit över sin kameraskräck något märkvärdigt sen jag först lärde känna honom - erbjöd sig som modell. Jag tycker om att ha honom som motiv, för människan är bara en av de sötaste personerna jag känner. Så där befinner vi oss och klickar iväg när jag lägger märke till vilka perfekta grenar detta träd egentligen har. Så småning om påpekar jag hur epic det skulle vara om en av dem satt lite längre ner, för då skulle det vara det perfekta trädet att klättra i (speciellt för någon i min längd, kan jag ju tillägga). Givetvis skulle Thomas testa om han lyckades dra sig upp. Givetvis skulle han lyckas. Han råkar ju faktiskt vara lite längre och starkare och allmänt... Smidigare än mig, men så går det när man har gått på karate. Han råkar också vara Thomas och för att göra synen ännu roligare insisterade han på att hjälpa mig upp. Jag kan lova att det såg förfärligt hysteriskt ut! MEN...

Ät franskt till frukost, kinesiskt till lunch och italienskt till middag.

Ett av mina favorituppdrag i boken, som jag länge sett fram emot att få genomföra; det har bara aldrig kommit en bra dag att göra så. På skoldagarna har jag inte tid att jaga kinesisk mat till lunch och på loven tillåter inte min dygnsrytm att jag ens äter tre mål om dagen; det brukar bli någon form av brunch (om jag orkar gå upp), och middag vid sjutiden. Ibland äter jag frukost och lunch efter varanda - en skål flingor följt av mikrovärmd mat... xD

Mat får mig att tänka på Jonas, och det här uppdraget handlar om mat; det följer naturligt att detta uppdrag delvis borde genomföras med Jonas. Vid två-tiden - vilket definitivt är den normala frukosttiden - sprang jag därför ner till Pressbyrån och köpte en croissant som jag åt innan jag gjorde mig i ordning. Detta följdes efter inte alltför kort tid av att jag åkte in till Medis och träffade bästis, och vi rendezvousade på Ming Garden - en av mina favoritrestauranger!


Jag har nämnt tidigare att Jonas ofta äter middag hemma hos mig, av någon anledning ofta på torsdagar, och detta var givetvis inte ett undantag. Pasta ifrån Forno Romano avslutade en kulinariskt perfekt dag för min del. Att det dessutom blev kladdkaka med sprutgrädde till efterrätt gjorde inte precis saker och ting sämre... Känner mig ganska tjock just nu, men jag vet inte om det har att göra med maten, eller att vi även tittade igenom barnbilder på mig där jag har en overall på mig som får mig att se ut som Michelinmannen.

Som många andra gånger ser jag inte hur det här uppdraget förändrar mitt liv, annat än att jag för ovanlighetens skull åt tre mål - om man nu räknar min croissant som ett "mål". Jag visste redan att jag älskar all asiatisk mat. Och all italiensk mat. Det behövde jag inte en bok för att lära mig, utan det har jag och min mage klarat alldeles utmärkt på egen hand. Men jag hade en trevlig dag med en av de få personerna på den här planeten som kan få mig att känna fullständigt kravlös; och det är alltid värt. Maten är bara en bonus! :)

Fun factoid! Dikten jag lärde mig utantill i Uppdrag 10 var "Johnny" av W. H. Auden.

O the valley in the summer where I and my John
Beside the deep river would walk on and on
While the flowers at our feet and the birds up above
Argued so sweetly on reciprocal love,
And I leaned on his shoulder; 'O Johnny, let's play':
But he frowned like thunder and he went away.

O that Friday near Christmas as I well recall
When we went to the Charity Matinee Ball,
The floor was so smooth and the band was so loud
And Johnny so handsome I felt so proud;
'Squeeze me tighter, dear Johnny, let's dance till it's day':
But he frowned like thunder and he went away.

Shall I ever forget at the Grand Opera
When music poured out of each wonderful star?
Diamonds and pearls they hung dazzling down
Over each silver or golden silk gown;
'O John I'm in heaven,' I whispered to say:
But he frowned like thunder and he went away.

O but he was as fair as a garden in flower,
As slender and tall as the great Eiffel Tower,
When the waltz throbbed out on the long promenade
O his eyes and his smile they went straight to my heart;
'O marry me, Johnny, I'll love and obey':
But he frowned like thunder and he went away.

O last night I dreamed of you, Johnny, my lover,
You'd the sun on one arm and the moon on the other,
The sea it was blue and the grass it was green,
Every star rattled a round tambourine;
Ten thousand miles deep in a pit there I lay:
But you frowned like thunder and you went away.

Öppnade boken imorse och upptäckte detta:

79. Kom på en ny maträtt. (Slutförd: 9/7 -09)
Det har blivit något av en "thing" att min bästis Jonas kommer över och äter middag hos oss för att sedan åka kring midnatt (heja att hinna med sista Lidingöbanan!). Väldigt ofta på torsdagar, har jag anmärkt på sistone, vilket det här råkade vara. Moder min skulle komma hem sent och därför var det vår uppgift att cooks teh food, vilket han är helt säker på att vi klarar av, jag inte kan sluta skämta om att vi inte klarar av, och ingen av oss kan för vårt liv komma på vad vi ska laga. Vi velar otroligt mycket, när vi är med varandra; ska vi sitta här eller där, äta det här eller det här? Hur som helst, detta leder till att Jonas tar upp tortillabröden med cream cheese som min mamma stekte när vi åt Cajun kyckling. Jag fortsätter spinna på det här genom att föreslå en quesadillas till middag (för er som inte vet vad quesadillas är, så är det tortillabröd fyllda med smält oss + valfria ingredienser, oftast kyckling). När vi äntligen nått fram till ett beslut går vi ner och inhandlar tortillabröd, köttfärs, tomat, paprika, lök, och ost. Väl i köket inser vi hur mycket mat det egentligen är. Det slutar med att vi ändrar quesadillas till stekta tortillas med mest köttfärs och lite texmexost/cream cheese. Alltså; inte quesadillas, inte klassiska toasts - vad blir det då? Bocadillas de Jonas y Ariana! Fast, bocadilla betyder i och för sig macka... Men så långt sträcker sig min spanskakunskap, och jag har pluggat språket i sex år och aldrig fått mindre än ett MVG i slutbetyg. Men för att återgå till maträtten så var det Jonas som hade rätt - det var FETT gott - och dessutom gjorde det så att jag åt dubbelt så mycket som jag brukar göra. Jag insåg hur kul det är att bara improvisera matlagningen och hur härligt det är att bli fullständigt mätt på en sådan middag. Om inte det är att lyckas med något så vet jag inte vad. Och jag får fuska och skriva in det i boken, jag har sommarlov.



139. Ta reda på och skriv upp dina tio närmaste vänners födelsedagar. (Slutfört: 23/7 -09)
Jag ska vara ärlig: utmaningen här ligger inte i att ta reda på mina vänners födelsedagar, utan att bestämma mig för vilka som är mina tio närmaste vänner. Jag funderar över detta av samma anledning som jag sitter och skriver att jag funderar över detta; det är sommarlov och jag har helt vänt på mitt dygn, och behöver fördriva tiden innan jag blir trött. Eller rättare sagt, innan jag bestämmer mig för att gå och lägga mig eftersom det börjar bli ljust ute. Jag blir inte trött förän dagen efter. På dagen. Inte kvällen, eller natten, då jag ska bli trött.

Listan blev följande (alfabetisk ordning, inte rangordning xD):
Anton - 14/1 1992
Isabella - 12/4 1992
Jonas - 1/7 1991
Madeleine - 24/3 1991
Milja - 10/8 1991
Oskar - 2/4 1990
Ronja - 29/9 1991
Signe - 21/6 1991
Thomas - 10/12 1991
och
Mamma - 24/3 1965

I have no idea what that was supposed to accomplish. Jag fick bara dåligt samvete för de många bra vänner jag har som inte står med på listan (och vars födelsedagar - och till och med mellannamn - jag också kan, thank you very much!) :S

142. Skriv ned det som skall stå på din gravsten. (Slutförd: 23/7 -09)
Alltså, Jonas påpekade för inte så länge sen att jag brukar tänka på konstiga saker, men att det var en bra sak. Jag medger att jag först blev ganska förolämpad av den kommentaren. Men sen insåg jag att han har rätt. Vem sitter egentligen och tänker på hur hennes egna fiktionella karaktärer skulle reagera om de hamnade i samma situationer som hon? En naturlig följd av detta har blivit att jag med jämna mellanrum börjar fundera över om det jag funderar över är konstigt eller inte (och det, om något, är konstigt). Det konstiga (xD) är att när jag funderade över min gravsten kändes det inte ett dugg konstigt. Jag vet inte om det är för att jag är morbid, men det var nästan... Roligt. Vad vill jag uppnå med livet? Hur vill jag att folk ska minnas mig? Först var jag seriös och sentimental, men allt eftersom började det gå utför; jag försökte komma på meningar som verkligen är "så jag", låttexter som jag verkligen tycker om, för att sedan vältra bland interna skämt som skulle få mig att gapflabba när jag satt där i himlen (as if I'm going there, I don't even believe in it) och såg mina anhörigas förbryllade ansikten. Och det är den kategorin som vinnaren

Jag vill ha glass.

kommer ifrån. Under en diskussion om en novell jag då höll på att skriva, Violetta Vingar, tyckte Dania att det första hjältinnan ska säga när hon återvänder till Änglavärlden är "Jag vill ha glass". Detta spårar helt och slutar med att det istället ska vara det sista som vi säger innan vi dör. Just som personal humor between me and my twin soul ;D

Efter min extensiva paus ifrån boken Uppdraget som bäst kan förklaras med ordet "lathet" gör jag ett försök att återuppta denna monstruösa uppgift. Anledningen? Det har gått mer än två månader och det är faktiskt sommarlov. Och länken till den här sidan i mitt bokmärkesfält har hånskrattat åt mitt misslyckande en dag för länge.

Vad ska jag säga? Jag har aldrig varit bra på att slutföra projekt.
Faktum är att jag aldrig har slutfört ett projekt som inte haft med skolan att göra...
Jag har dock påbörjat en del. Det kanske är något ni får läsa om här i framtiden.

Hur som helst: I'm back in black!

(Skrivet en dag senare, haha.)

1) Lev två timmar som blind. Bind för ögonen och använd en kompis som ledsagare.
2) Ta kort på en kändis.

Platsen är hemma hos mig. Klockan är tio i tre. Tiden är inne. En viss vän vid namn Maddie knyter en röd sjal över mina ögon och helt plötsligt är allting svart i två timmar framåt; under den tiden hinner vi äta efterrätt, göra oss i ordning och åka in till stan, allt detta när bara en person kunde se (tack och lov den mest vettiga och minst klantiga av oss - jag skulle inte litat på någon annan än Maddie att leda mig omkring blind).

Det är tur att vi började hemma hos mig, för det tog ett tag att vänja sig vid att inte se, och att inte få panik över det; jag såg säkert väldigt rolig ut när jag kröp omkring på golvet mellan min väska och mitt rum och köket. Ungefär lika underhållande som att se mig äta chokladkaka med sprutgrädde. Men från och med där tycker jag faktiskt att jag klarade mig rätt bra. Jag diskade blind, vilket ärligt talat är det jag är mest stolt över - kom igen, jag diskade blind och jag hade inte sönder något! Jag satte på mig skorna blind och jag sprang över gatan till Tvärbanan blind (led av Maddie, visserligen, men vet ni hur läskigt det är att springa blind, oavsett om man håller någon i handen?). Och därifrån var det att hålla sig hårt i sin kompis arm för att inte dö. Det var nog bäst för alla, både för mig och för allmänheten; att släppa loss en blind Ariana i samhället kan knappast vara det minst hälsovådliga.

Att ta sig igenom spärrarna och gå ner för trappan till tunnelbanan var nog det läskigaste. Trappor är inte min styrka även när jag kan se, så ni kan förstå att de definitivt inte är min styrka när jag inte kan se, och dessutom är på allmän plats. Men Maddie gjorde en väldigt bra jobb i att leda mig omkring och varken jag eller någon annan skadades under tiden detta uppdrag genomfördes.

När vi väl tagit oss till stan blev det av mot Gallerian, och jag föreslog att vi gick till BR Leksaker - helt klart den smaraste idéen jag haft på länge. Vet ni hur roligt det är att leka med gosedjur när man är blind? Jag gick rakt in i den stora nallen, haha. Men hans knä var ganska nice att sitta i. Även om det ledde till en väääldigt intressant diskussion med allas vår Maddie. Så, vi lekte med gosedjur som låter när man trycker på deras magar, och vi satt och ritade på ritplattorna - ja, jag ritade blind, jag räknade dessutom matte blind - innan vi bestämde oss för att gå och köpa glass. Det blev Yoghurtshoppen och detta var första gången jag köpte något blind (Maddie fick visserligen betala, men jag beställde själv, för jag kunde ju faktiskt prata...). Än en gång var det väldigt intressant att äta blind men under de snart två timmar som jag gått med ögonbindel visade det sig att jag blivit bättre på det. Jag spillde bara glass en gång! Och det var inte ens att spilla, det var att glassen smälte för att det var så varmt ute på Brunkebergstorg.


Det var även här som tvåtimmarssträcket gick och jag insåg med vemod att det var dags att återvända till den riktiga världen. Här är höjdpunkten av min berättelse; jag tar av ögonbindeln och inser hur ljust det är ute, skriker som ett jävla fån, och gömmer ansiktet bakom ögonbindeln igen. Så satt jag och åmade mig i någon minut eller så innan jag vant mig vid ljuset igen - jag såg säkert ut som den vampyr jag är - och sen tog det ytterligare lite tid innan jag vande mig vid att se. När man har vant sig vid att inte se och man helt plötligt får in massa nya intryck så blir det seriöst kaos i huvudet. Man blir helt överväldigad av hur saker ser ut. Jag minns att färgerna verkade klarare, att världen verkade vackrare på något sätt, än jag mindes den.

Jag tyckte om att vara blind. Jag tror inte att jag skulle tycka om att vara permanent blind, men jag tyckte om känslan jag fick av att bara stänga av en del av världen; den delen av världen som jag brukar sätta mest fokus på. Det fick mig att börja använda mina andra sinnen mycket mer. Helt plötsligt hörde jag bättre, hörde saker som inte Maddie hörde; jag började tänka på skillnaderna i ljud och lukt när jag gick från en plats till en annan; och helt plötsligt märkte jag så mycket tydligare att olika ställen har olika atmosfär. Det är sånt där som man vet men som man aldrig tänker på annars. Som hur marken känns under ens fötter. Vem tänker på det? Vem lär sig lista ut ungefär vart man är genom hur marken känns? Det är sant, det går faktiskt. Men det är väl för att jag befann mig på så familjära marker. Det fanns något magiskt över att vara sig själv i omgivningen man är van vid men att känna sig som en helt annan person. För ja, det är väl det som det hela tillslut gick ut på, att jag inte kände mig som jag. Och det var faktiskt skönt. Att uppleva saker som någon annan än sig själv.

Det fick mig och Maddie att lova varandra att ha en "blind dag" varje månad, där vi turas om att ha ögonbindel och leder varandra omkring, gör saker som vi brukar göra fast utan att kunna se. Jag tror att det har öppnat våra ögon (haha!) för en ny typ av upplevelse och lärdom.

---

Kändisen som jag tog kort på? Ja, det får ni faktiskt välja själv, på kvällen var nämligen jag och Maddie på Rix FM Festival och där var det en massa kändisar som jag tog kort på. Alcazar, H.E.A.T., Kim, Janet, Sarah Dawn Finer, Snow Patrol (! <3), Måns Zelmerlöw och E.M.D., samt husbandet Ramsells och dansgruppen Ragdollz. Ajusste, och Roger, Titti och Fylking Sverige, haha!

Jag kan ärligt talat säga att det var värt det att stå där i två timmar och vänta för att sedan lyssna på musik som jag egentligen inte tycker så mycket om bara för att stå nästan längst fram och se Snow Patrol spela Crack The Shutters och Chasing Cars. Och visserligen ledde det till att jag och Maddie fastnade där längst fram och även såg Måns och E.M.D. som var efter det bandet vi kommit för att se, men. Det var ändå ganska kul. Grejen med konserter är att det inte spelar någon roll vem det är som står på scen; om det är en bra stämning och publiken sjunger med så är det ändå roligt, för man blir så lätt upptagen av livemusik. Även om det är Idol-killar.

Lär dig en Yogaställning.

Vad har man inte sin käre gamle vän internet för om inte för att hitta hemsidor som www.yogajournal.com? Jag medger, jag har den numera som bokmärke och egentligen vet jag inte varför. Men jag har ganska många onödiga hemsidor som bokmärke. Som www.theknot.com. Bröllop, liksom?

Nåväl, jag gled lite ifrån ämnet...

Så, yoga. Jag har faktiskt aldrig gått på yoga tidigare och jag har aldrig riktigt sett mig själv som typen av människa som går på yoga. Jag kan inte minnas att jag har varit och kommer kanske aldrig att vara en avslappnad person och avslappning har aldrig legat långt upp på min lista av prioriteringar. Som liten beskrevs jag ofta som "rastlös" och "oförmögen att sitta still", och det stämmer väl än idag - med andra ord, jag är alldeles för energisk och har alldeles för lite tålamod för en aktivitet som yoga.

Men det är nästan lite värt att lära sig några ställningar för att de har så roliga namn. Det var något jag upptäckte när jag browsade Yoga Journal; Chair Pose, Extended Puppy Pose, Downward-Facing Dog (den jag lärde mig)? För att inte glömma Happy Baby Pose! I alla fall, om det här uppdraget inte skänkte mig någon inre ro, så gav den mig några minuters skratt. Jag ska komma ihåg det nästa gång jag är lite smådeppig. Youtube, släng dig i väggen - you have nothing on Yoga Journal entertainmentwise!


Jag kom dessutom på att jag faktiskt kunde en yogaställning. Lotus Pose.

Köp en hamburgare på McDonald's. Gå till Burger King och ät den.

Den här dagen hade jag studiedag, och jag hade tidigt bestämt mig för att ta mig i kragen och faktiskt studera; mer specifikt att packa ihop min laptop och min hjärna och släppa mig till Universitetsbiblioteket. Jag har nämligen en rejält stor research paper som ska in nu i helgen och någongång borde man kanske börja researcha ämnet man ska skriva om (i mitt fall Jane Austen).

Jag fick sällskap på biblioteket av Maddie, som också har en uppsats att skriva och lämna in nu till helgen, och därmed också var i behov av vissa böcker. Efter flera timmars flitigt pluggande kände vi oss nöjda med våra prestationer och bestämde oss för att fira detta. Jag hade redan bestämt mig för att utföra just det här uppdraget idag, så hur firandet skulle gå till var självklart för mig - mat på BK.

Ifrån Universitetet åkte vi då röda linjen till T-Centralen och gick upp vid Vasagatan - där ligger det nämligen både ett McDonalds och ett Burger King. Efter att ha sprungit in på McDonalds och köpt en cheeseburgare för 10 kr gick vi då till BK och beställde mer mat där. Det råkar bara vara så att BKs mat är godare än Donkens så jag köpte pommes frites och Cola Light till min miniatyrcheeseburgare (de är SMÅ, men goda). Kan medge att jag fick några intressanta blickar och det kändes nästan som att jag svek BK genom att äta den där burgaren! Men sen kom jag på att jag faktiskt la ner 35 kr på BK och endast 10 kr på McDonalds så haha, det jämnar ut sig i slutändan.

Hitills tycker jag att detta uppdrag var ganska meningslöst, men vafan, en anledning att äta skräpmat är väl alltid uppskattad. Jag fick definitivt mindre dåligt samvete för det nu när jag faktiskt var TVUNGEN xD

Ta en buss eller ett tåg som går 08.12 (eller det närmast följande) eller 17.04 (eller det närmast följande). Gå av vid femte stoppet. Gå två kvarter norrut och gå in på närmaste kafé. Drick grönt té.

Igår skickade jag ett SMS till Signe där jag sa att jag planerade att genomföra uppdrag 155 efter skolan på måndag och undrade om hon var upptagen då. Det var hon inte - men hon, liksom mig, var i stort behov av att plugga. Vi bestämde oss för att pluggande med det gröna téet var en riktigt bra idé.

Så kom måndagen, och det visade sig att jag inte hade någon spanska - så mellan 15.00 och 16.30 satt vi i elevkårsrummet och pluggade. Anton kom förbi eftersom han skulle hämta pengar ifrån oss och vi bjöd in honom till våra framtida eskapader. Han tackade ja, och när tiden var inne begick vi oss för att första springa några ärenden, och tillslut ta 3an ifrån St. Eriksgatan mot Södersjukhuset. Efter fem stationer var vi framme vid Kungsholmens kyrka och påbörjade då vår tvåkvarterspromenad norrut, och givetvis, eftersom det är vår tur, i uppförsbacke. Ibland undrar jag verkligen VAD någon där uppe har emot mig. Men saker och ting blev bättre; väl uppe visade det sig att vi vandrat rakt in i ett bostadsområde och det fanns inte ett kafé i sikte. Hur det hela slutade? Vi hamnade på Café Negro - ett av mina och Madeleines favoritställen, man skulle kunna kalla det "vårt" ställe. Varken jag eller Signe dricker grönt té så vi delade på en kopp (eftersom vår ursprungliga plan, att välja ett kafé där det gröna téet var slut, inte fungerade) plus en Cola Light och en muffin. Anton drack en chai latte och vi satte oss i ett av de mysigaste hörnen på övervåningen. Det blev en del pluggande ifrån min sida, och även mer ifrån Signes - men mest blev det prat. Tur då att vi hade pluggat på eftermiddagen!

Det här var ändå en ganska mysig eftermiddag, så jag skulle inte kalla uppdraget ovärt, men seriöst? Grönt té? Varför inte bara valfri dryck - det var ju ändå själva fikaupplevelsen som var intressant och inte fikat i sig? Ibland förstår jag inte den här boken som jag av okända anledningar valt som ledsagare för min närliggande framtid. Har jag äntligen korsat den hårfina linjen mellan charmigt galen och fullständigt vansinnig? Vem vet.

48. Kl. 16.00 idag, släpp allt du har för händerna och sätt dig på en stol. Slut ögonen och ägna de närmaste 10 minuterna åt att tänka på hur du andas. (Slutförd: 17/12 -05)
Ska jag vara helt ärlig minns jag inte att jag gjorde det här. Jag har ett vagt minne av att det kändes bra (och dessutom står det i min bok att det kändes bra och att jag märkte fler detaljer - vad nu det betyder). Kanske något jag borde göra om? Som en andraringare på gymnasiet händer det väldigt sällan att jag bara tar det lugnt. Att ta det lugnt är inte riktigt min grej.

154. Ha på dig någonting lila. (Slutförd: 19/12 -05)
Vad är meningen med det här uppdraget? Det var inte ett dugg svårt, ett dugg meningsfullt eller ens avvikande; så varför? Hur många personer som helst har lila på sig. Jag har många lila plagg - det var och är en av mina favoritfärger.

113. Ljug om minst 5 saker idag. (Slutförd: 20/12 -05)
I boken står det att "folk trodde på mig" och att jag fick "lite dåligt samvete". Jag vet inte om detta dåliga samvete är ett resultat av sakerna jag ljög om eller av att jag ljög minst fem gånger på min födelsedag! Jag fyllde fjorton, och jag minns den dagen som att ingen i min klass kom ihåg min födelsedag, men alla i min kompis Felicias klass skrek "Grattis!" när jag kom och våldgästade deras lektion på Engelbrekt. Och på kvällen fick jag ett SMS av Misch - som jag då inte pratat med på hur länge som helst - där det stod att det inte var varje dag man blev fjortis. Men vad jag ljög om? Det vet jag inte. Jag är ganska säker på att jag ljuger om små, oväsentliga saker ganska ofta ändå, så det där med dåligt samvete förstår jag mig inte heller på...

45. Ramla där någon kan se dig. (Slutförd: 21/12 -05)
Okey, det är jag. Det är inte så svårt för mig att ramla där någon kan se det; faktum är att jag jämt ramlar där många människor kan se mig, utan att jag behöver en bok som säger åt mig att göra det. Men denna gången minns jag att jag gjorde det med flit och alla skrattade och det var allmänt roligt. Folk får gärna ha kul på min bekostnad.

81. Bli biten av ett djur. (Slutförd: 9/1 -09)
Inte heller något som jag riktigt planerade, utan jag bestämde mig för att fylla i händelsen ett tag senare - jag tänker nämligen inte bli biten av ett djur IGEN nu när det redan hänt. Jag var ute på en promenad med mina vänninor Maddie och Bella samt förstnämndas hund Homer och... Jag vet inte, jag snubblade baklänges över Homers koppel och han blev rädd och attackerade mitt vänstra ben. Såren blev inte djupa, men fyra fina ärr fick jag; och ökad respekt för mina vinterstövlar.

47. Tänk på något som gör dig arg och skrik sedan så högt du kan i minst en minut. (Slutförd: 30/3 -09)
Den här dagen minns jag att jag var arg på allt. Jag var arg på skolan, jag var arg på mitt ex (han var visserligen min pojkvän då - but nonetheless, jag var arg på honom), jag var arg på mig själv för att jag höll på att få ett sammanbrott i skolan och sprang fram och tillbaka och ut och in som jag vet inte vad. Så då gick jag helt enkelt ut på skolgården med mina kamrater Julia och Signe och ställde mig i hörnet och skrek ut mot gatan. Jag var sämst på att skrika, fick ta luft hur många gånger som helst och fick rejält ont i halsen, men det var så värt det för det som hände. En person som bodde i ett närliggande hus frågade: "Har du ont i magen?" Fan vad jag skrattade då alltså.

130. Baka en Glace au four. (25/4- 09)
Detta uppdrag genomfördes med Signe. Jag, hon, och våra vänner Anna och Sofia B var ute hos Signe och bakade en otroligt nice version av Glace au four ur hennes dessertbok. Denna underbara kreation hade en brownie med valnötter istället för en sockerkaka som botten. För er som inte vet vad en Glace au four är, så täcks botten av hallon, sedan vaniljglass och tillslut vispade äggvitor och socker (maräng, med andra ord). Vi bakade detta recept som var för åtta personer och innan ni frågar; nej, vi orkade inte hela. Det var sjukt gott. Och sjukt trevligt umgänge.

150. Fyll i 5 lottokuponger utan att lämna in dem. Kom ihåg att kontrollera om du skulle ha vunnit. (Slutförd: 29/4 -09)
Det här uppdraget var både ovärt och tidsdödande. Det var inte svårt, men det var ovärt; jag kan inte för mitt liv komma på hur jag skulle vinna på den här erfarenheten. Visst, det var lite småkul att sitta och fylla i siffror som har en personlig, sentimental betydelse för mig, men förutom det? Kanske kommer jag aldrig att spela på lotto igen. Kanske är det en bra sak. Och just det, jag skulle ha vunnit 21 kr.

120. Istället för att säga "Hej", skall du idag använda ordet "Yo". (Slutförd: 30/4 -09)
Den enda riktigt intressanta effekten av det här uppdraget var att jag nångång utbrast "Yo yo yo, Ariana in da house!" när jag gick in i ett rum. Det fick mina vänner att börja asgarva. I övrigt kändes det inte så konstigt att använda ordet Yo - jag vet inte riktigt hur jag ska ta den insikten. Är jag innerst inne fett med ghetto?

29. Kissa utomhus idag någon gång mellan 07.00 och 22.00. (Slutförd: 2/5 -09)
Jag hade inte planerat att göra det här, men om man grillar utomhus (när grillar man någonsin inomhus, Ariana?) och man har lust att dricka något till maten så händer det att man, så småning om, måste gå på toa. Det blev helt enkelt att hitta ett tätt buskage där ute vid vattnet i Kristineberg och do the business. Jag lyckades tappa min mobiltelefon där någonstans, men upptäckte detta en dryg halvtimme senare och gick och letade efter den - tack och lov hittades min kära Cassander.

10. Lär dig en dikt utantill. (Slutförd: 6/5 -09)
Dikten valdes av Signe på valborg,och jag började lära mig den dagen efter; men det tog några dagar innan det satte sig helt. Den är skriven av Auden (jag tror att den heter "Johnny") och är seriöst en av de vackraste sakerna jag läst. Jag ångrar verkligen inte att jag lärde mig eller ens läste den. Jag är glad att jag gjorde det.

182. Presentera dig hela dagen som Steve, i telefonen. (Slutförd: 7/5 -09)
Ingen reagerade! Jag har fått höra att det var för att de trodde att de hörde fel - men ändå! Det här uppdraget var intressant och helt klart en av mina favoriter hitills, det gjorde den annars otroligt normala saken att svara i telefon så mycket roligare, nästan spännande. Den här typen av bisarra beteenden är jag säker på att jag skulle kunna anama och känna mig trygg med. Det ÄR roligt att svara i telefon på strange sätt. Tro mig. Eller bättre - prova själv!

177. Skriv ned vad du skulle göra om du bara hade en dag kvar att leva. (Slutförd: 9/5 -09)
Det här var lätt på ett sätt, men oerhört svårt på ett annat; det var nästan omöjligt för mig att få med allting jag ville göra på en dag. Det som förvånade mig var att det inte var saker som "Hoppa fallskärm" eller "Hångla med en främling" eller något allmänt galet som man KAN göra för att man ändå kommer att dö. Nej, det jag ville göra var att vara med mina familj och mina bästa vänner, göra vanliga, vardagliga saker och sedan festa hela natten lång. Jag tycker verkligen om sådana saker. Faktum är att jag funderar på att genomföra den där dagen bara för att jag kan.

137. Plocka en blomma och ge till din mamma. (Slutförd: 10/5 -09)
Enligt vår internationella kalender var det Mors Dag, så när min kära moder var ute och sprang ärenden passade jag på att springa ner till bakgården, plocka några blommor och lägga dem i ett glas vatten. Med en hälsning på en Post-It ställdes denna improviserade vas på hennes skrivbord innan hon kom hem. Hon blev glad och rörd av gesten, och bara det gjorde det hela så värt. Det fick mig att komma ihåg varför jag älskar att få blommor. Det är en enkel och klassisk gest som är sjukt underskattad. Människor - skärp er! Blommor är bra!