When love does not, as promised, conquer all.
That's when you stand tall and keep fighting anyway.
Det står en citroncheesecake - med småimproviserad geléglasyr - i mitt kylskåp och svalnar av. Jag är lagom mätt efter att ha stekt äggröra och bacon till brunch. Disken står i diskstället, de nytvättade kläderna ligger i en hög på min pall och väntar på att sorteras in i garderoben, och strax ska jag föna mitt nyduschade hår och smörja in mig med glittrig bodylotion (oh yes, you heard me - the vampire is back!). Jag har varit ute och plockat blommor till min mor som nu står i ett glas på hennes skrivbord. Om en timme blir vi hämtade av mormors fästman - idag ska vi hem till mormor och fira hennes födelsedag, därav cheesecaken.
När jag beskriver mitt liv på det sättet blir jag sådär småvarm inombords. Det är så vardagligt, så husligt och så mysigt; och det roliga är att jag aldrig sett mig själv som en människa som är vardaglig eller huslig. Jag är tvärtom - spännande, dramatisk och äventyrslysten. Det faller inte naturligt för mig att laga mat eller fixa saker hemma. Kanske är det därför jag finner det så himla roligt när jag faktiskt tar mig tid att göra det och inser att jag kan. Att jag inte bara drar fram som en naturkatastrof.
För den känslan får jag väldigt ofta. Att saker bara blir stormiga omkring mig - eller att jag dras till saker som är stormiga.
Så jag söker efter det vanliga. Jag söker efter att fika och plugga efter skolan, jag söker efter att baka, att inreda lägenheten, att ha filmkvällar, att grilla. Att prata om musik och film och böcker och framtiden och minnen och vädret, till och med. Att vara en "normal" (jag hatar det ordet, men samtidigt är det faktiskt det jag menar, så) sjuttonårig gymnasieelev.
Inte jämt, inte hela tiden, det skulle driva mig till vansinne. Men ibland. Ibland är det skönt att känna sig som alla andra.
Sincerely Yours,
Det står en citroncheesecake - med småimproviserad geléglasyr - i mitt kylskåp och svalnar av. Jag är lagom mätt efter att ha stekt äggröra och bacon till brunch. Disken står i diskstället, de nytvättade kläderna ligger i en hög på min pall och väntar på att sorteras in i garderoben, och strax ska jag föna mitt nyduschade hår och smörja in mig med glittrig bodylotion (oh yes, you heard me - the vampire is back!). Jag har varit ute och plockat blommor till min mor som nu står i ett glas på hennes skrivbord. Om en timme blir vi hämtade av mormors fästman - idag ska vi hem till mormor och fira hennes födelsedag, därav cheesecaken.
När jag beskriver mitt liv på det sättet blir jag sådär småvarm inombords. Det är så vardagligt, så husligt och så mysigt; och det roliga är att jag aldrig sett mig själv som en människa som är vardaglig eller huslig. Jag är tvärtom - spännande, dramatisk och äventyrslysten. Det faller inte naturligt för mig att laga mat eller fixa saker hemma. Kanske är det därför jag finner det så himla roligt när jag faktiskt tar mig tid att göra det och inser att jag kan. Att jag inte bara drar fram som en naturkatastrof.
För den känslan får jag väldigt ofta. Att saker bara blir stormiga omkring mig - eller att jag dras till saker som är stormiga.
Så jag söker efter det vanliga. Jag söker efter att fika och plugga efter skolan, jag söker efter att baka, att inreda lägenheten, att ha filmkvällar, att grilla. Att prata om musik och film och böcker och framtiden och minnen och vädret, till och med. Att vara en "normal" (jag hatar det ordet, men samtidigt är det faktiskt det jag menar, så) sjuttonårig gymnasieelev.
Inte jämt, inte hela tiden, det skulle driva mig till vansinne. Men ibland. Ibland är det skönt att känna sig som alla andra.
Sincerely Yours,
Kommentarer
Trackback
