hyperaktivitet

No one ever said that life was fair and I'm not saying that it should be
So knowing that you are where you want to be and I'm not comes as no surprise
But don't expect me to be happy for you and don't smile at me and tell me things will work out for me too
I don't want your pity
I hate your pity

Jag lyssnar vanligtvis inte på Alesana, och när jag väl gör det lyssnar jag inte på den här låten; men texten var bara så oerhört... Underbar. Och passande. Den passar mig, och jag antar ganska många fler, i otroligt många situationer här i livet

Livet knallar på i lagom takt och ändå hänger jag inte med i svängarna

Skolan håller på att ta kål på mig

Vad vill ni att jag ska säga? Vad vill ni höra? Vad vill ni veta? För jag vet att det jag har att skriva och det jag vill skriva inte

Jag vill skriva glada, fluffiga tankar om våren, om solen och det nalkande sommarlovet och alla roliga saker jag ska göra då. Jag vill skriva om Grekland och om bröllop. Jag vill skriva om kärlek; jag vill skriva om det otroliga mod människor har för att de vågar tro på "för alltid", eller ens "för stunden". Jag vill skriva om tvillingsjälar och bästisar och medbrottslingar och fruar och om att vara enkel, kravlös och bekväm - trygg i sig själv, att bara våga vara sig själv. Jag vill skriva om kompisar och kulglass och långa bilfärder ut i ingenstans. Jag vill skriva om stilla, glittrande sjöar, om solreflexer i vattnet, om vita och skummiga vågor som brer ut sig efter båten; jag vill skriva om havet. Jag vill skriva om lövtäta skogar och mosstäckta marker. Om gröna ängar och grönare parker och picnic med grillad kycklig och fotboll. Jag vill skriva om kubb, om en gul frisbee som skär genom sommarluften, om gräsfläckar på blekta jeans, om röda ansikten, om solbruna ben. Jag vill skriva om långpromenader vid stranden på morgonen, om folkmassor på badstranden på eftermiddagen, om att grilla korv och godis på en vitgrå klippa på kvällen. Jag vill skriva om rök ifrån en engångsgrill och halvbrända hamburgarbröd. Jag vill skriva om litervis kall Cola Light. Jag vill skriva om hur långa tågresor görs kortare genom att bara ha ett underbart sällskap; jag vill skriva om Avenyn, om Ullevi och hur grymt det är att gå på konsert. Jag vill skriva om hur man blir hög på musik och på människor och på känslan av att just då, just där, spelar inget annat någon roll. Jag vill skriva om bergochdalbanor och vinden i mitt hår och sockervadd och enorma gosedjur och bara hur glad man blir av nöjesparker som Liseberg. Jag vill skriva om att trots att borta kan vara så sinnessjukt bra så är det alltid skönt att komma hem; att vakna i sin egen säng hur sent man vill och äta oregelbundna måltider utan att någon bryr sig. Jag vill skriva om soluppgångar och solnedgångar och hur varmt det är bara i skuggan mitt på dagen. Jag vill skriva om tunnelbanan in till stan och jag vill skriva om att vara i stan och jag vill skriva om hur oerhört vackert Stockholm är och hur mycket jag älskar det. Jag vill skriva om familj och vänner och sommarminnen för jag har ett berg av dem och varendaste ett håller jag kärt. Jag vill skriva om frihetens sommar (sommaren 2006), om nostalgins sommar (sommaren 2007), om den helande sommaren (sommaren 2008). Och om hur mycket jag längtar till att komma bort ifrån skolan och skapa nya minnen att lägga till dem jag redan har. Jag vill fråga mig själv; hur kommer jag att minnas sommaren 2009? Och jag vill svara just det här. För precis så vill jag minnas det.

Det vill jag skriva. Det är det enda jag vill skriva.

Sincerely Yours,