hyperaktivitet

Vänner. Jag har ett fåtal folk som jag skulle vilja påstå är mina vänner. Jag älskar dem. Jag älskar verkligen mina vänner. Jag vet att jag inte säger det tillräckligt ofta, men det gör jag. Det finns ingenting som gör mig lyckligare än starka människor som villkorslöst älskar en, som man kan skratta med (och ibland åt), utan att de tar illa vid sig. Fast de kanske tar illa vid sig om man skrattar åt dem, men det hoppas jag inte att de gör, för det vore sugigt.

Ja, men sådär djup ville jag vara nu. För, jag kom idag hem från Sundsvik, där vi var på församlingsläger. Sundsvik är en plats som gör mig lugn, särskilt när det är församlingsläger (no offense, men jag gillar det liiiite mer än jag gillar unizon, för man får vara mer i fred och så). Det är, precis som Wero skrev i sin bilddagbok, en utav de vackraste platserna som finns. Det tycker jag med. Faktiskt. För det är något med atmosfären, utsikten och, ja, allt, som gör en lycklig, lugn, i fas med sitt eget liv. Man kan kasta bort sina bekymmer skrivna på en lapp och fasthäftade på en sten, i vattnet, för att åka bort och glömma bort det. Man får vara nära Gud. Framför allt får man vara nära sina vänner.

Det finns många människor jag anser vara mina riktiga vänner. Först och främst har vi Ree, min älskade Tvillingsjäl. Vi är lika i allt vi gör, vi tänker likadant och våra liv går i fas med varandras (även om det inte är exakt likadant, vi må vara tvillingsjälar, men vi delar inte en själ). När jag och Ree är med varandra så glöms allt annat bort. Vi kan spendera timmar med att bara skratta, högt högt högt. Eller så kan vi sitta där, tysta och knappa på datorer, lyckliga. Vi kan till och med vara emo. It's awesome. Det finns inget jag värderar högre än att umgås med min Ree, och trots att långdistansen är skitjobbig så är det nog ändå tur att vi bor långt ifrån varandra, för hade vi umgåtts hela tiden så hade vi nog definitivt inte haft samma relation som vi har nu, haha! Anyway, I love you. <3

Sedan har vi Wero, min underbara medbrottsling och bästis. Hon är stark och självständig, envis och perfektionist, konstant klurande på något nytt problem. Att umgås med Wero är underbart, vi är på samma nivå, så vi skrattar åt samma saker och tänker ungefär likadant. Sedan är hon otroligt smart och har alltid ett svar på allting, och har hon inte det så fejkar hon det så bra att man skulle kunna tro att hon i alla fall hade det, haha, no offense ;D I love you, bitch, I really do <3

Vi har ju Stina också, för Stina är en vän (omg!). Stina är bra, fastän vi är lite elaka mot henne. :> Hon må vara glömsk och envis som en åsna, men hon är också förstående och lojal, vilket är egenskaper man uppskattar när det kommer till vänner. Hon vet hur man bjuder på sig själv, den bruden. That is awesome!

Vi har ett helt robotlag som jag anser vara mina vänner. De är de vännerna som inte hör till mitt kristna liv, de där vännerna som jag spenderat hundratals timmar med att klura och bygga och tänka och skratta. Vi vann, hörrni, vi vann! Japan med de människorna var bäst, helt underbarast.

Vi har ju mina kyrkokompisar också, de jag umgåtts med en hel helg nu (minus Sara, eftersom hon inte var där). De är också bra. Jag har inte så mycket mer att säga om det, hahaha.

Har jag glömt någon?

Oscar goes without saying, dudes, I love that guy. Jag skulle inte ha varit tillsammans med killen i så när som på ett halvår om jag inte ansåg att han är min vän. And you can't spell boyfriend, without the word friend! Fatta att vi har varit tillsammans i hela ett halvår! Sex månader! Underbara månader, för det finns INGEN som har sett mig som han har sett mig och fortfarande älskat mig (förutom Ree, men hallå, that goes without saying as well  - dessutom har hon inte sett mig på exakt samma sätt som Oscar har, that would be awkward, haha). Jag älskarälskarälskar honom. Faktiskt. Jag vet att folk kanske inte tror det. Jag vet att folk ser på mig och tänker "vad ser han i henne?!" och jag vet att folk ser på honom och tänker "vad ser hon i honom?!", och jag tror inte folk förstår att jag och han är väldigt lika. Och att han är världens finaste, underbaraste, snällaste, mest förståeende och ödmjuka killen i hela universum. Men det är deras problem.

Folk vet inte varför jag hänger med mina andra vänner heller. Typ Ree. Varför skulle en sådan begåvad, vacker, snygg och rolig människa vilja umgås med någon som mig? Och Wero, hon är för smart, Stina för snäll, alla andra för underbara. MEN DET STRUNTAR JAG I. Och det gör de nog också, om jag får säga det själv! För lojalitet är nyckelordet. Vänskap är den röda tråden.

Best friends are completely aware of how retarded you are, but still manage to be seen in public with you.

Jag minns inte vad det här inlägget skulle handla om.
I love you, bitches!

God bless you,