Många åker och fiskar hela livet utan att någonsin förstå att det inte är fisken de är ute efter.
"You love someone, you open yourself up to suffering; that's the sad truth. Maybe they'll break your heart. Maybe you'll break their heart and never be able to look at yourself in the same way. Those are the risks.
You see two people, and you think; they belong together. But nothing happens. The thought of losing so much control over personal happiness is unbearable. That's the burden.
Like wings, they have weight. We feel that weight on our backs but they are a burden that lifts us.
A burden that allows us to fly."
Ja, jag har fallit in i en Bones-period. En ganska kraftig Bones-period. Jag är besatt av Bones. Jag är besatt av att relatera till Dr. Temperance Brennan. Jag är besatt av att vara jättekär i Special Agent Seeley Booth. Jag är besatt av dem två tillsammans! Jag är besatt. Man kan ju undra varför det är så att jag känner ett sådant behov av att fly så mycket ifrån mitt egna liv; men det är en helt, helt annan fråga. Kanske finns det ingen anledning. Kanske är det på grund av anledningar jag själv inte förstår.
Eller kanske är det så enkelt som att jag känner mig malplacerad, igen. Kanske är det så enkelt som att jag känner en enorm distans till allting som är mitt liv och jag har ingen aning om hur jag ska ta mig över den. Kanske är det så att det känns som att allting förflyttar sig omkring mig och jag står still och fattar ingenting. Kanske är det så att jag har fastnat. Kanske är det så att jag därför drar mig tillbaka. Kanske är det så att jag inte vågar titta fram utifall att jag inte hittar där ute. Kanske behöver jag känna mig i kontroll. Kanske begår jag socialt självmord just nu. Kanske borde jag inte leva i världen av Brennan och Booth.
Kanske. Men hur ska jag veta det?
(Ny bild på mig, by the way! I denna Bones-anda bestämde jag mig för att byta till en bild som visar min äkta natur.)
Sincerely Yours,
You see two people, and you think; they belong together. But nothing happens. The thought of losing so much control over personal happiness is unbearable. That's the burden.
Like wings, they have weight. We feel that weight on our backs but they are a burden that lifts us.
A burden that allows us to fly."
Ja, jag har fallit in i en Bones-period. En ganska kraftig Bones-period. Jag är besatt av Bones. Jag är besatt av att relatera till Dr. Temperance Brennan. Jag är besatt av att vara jättekär i Special Agent Seeley Booth. Jag är besatt av dem två tillsammans! Jag är besatt. Man kan ju undra varför det är så att jag känner ett sådant behov av att fly så mycket ifrån mitt egna liv; men det är en helt, helt annan fråga. Kanske finns det ingen anledning. Kanske är det på grund av anledningar jag själv inte förstår.
Eller kanske är det så enkelt som att jag känner mig malplacerad, igen. Kanske är det så enkelt som att jag känner en enorm distans till allting som är mitt liv och jag har ingen aning om hur jag ska ta mig över den. Kanske är det så att det känns som att allting förflyttar sig omkring mig och jag står still och fattar ingenting. Kanske är det så att jag har fastnat. Kanske är det så att jag därför drar mig tillbaka. Kanske är det så att jag inte vågar titta fram utifall att jag inte hittar där ute. Kanske behöver jag känna mig i kontroll. Kanske begår jag socialt självmord just nu. Kanske borde jag inte leva i världen av Brennan och Booth.
Kanske. Men hur ska jag veta det?
(Ny bild på mig, by the way! I denna Bones-anda bestämde jag mig för att byta till en bild som visar min äkta natur.)
Sincerely Yours,
Kommentarer
Trackback
