hyperaktivitet

Jag har inte svårt för att tvivla på mig själv, tvärtom. Jag har väldigt lätt för att ifrågasätta det jag gör och framförallt varför jag gör det. Och sen finns det de få stunder, som nu, då jag istället börjar ifrågasätta varför jag ifrågasätter mig själv. För det ironiska är att jag alltid börjar undra, letar alltid efter anledningar till mina handlingar när det inte finns någon konkret anledning, då den enda anledningen är att jag kände för det. Jag ifrågasätter sakerna jag känner för. Och det är ganska sorgligt, på något sätt. Att jag tycker att det som gör mig lycklig inte är rätt. Sen när ska man vara tvungen att känna sig så skyldig hela tiden?

It's not like I need anything else than this right now. I want all that I can get, but I only need this.

Sincerely Yours,