Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen.
- Psalm 139:23-24
Det är inte enkelt, ingen har påstått det. Livet leker - både på bra och dåliga sätt. Livet är egentligen en liten masochistisk unge som springer runt och slår huvudet i väggen. Det är kul som in i helvete men det gör ont som fan. Svordomarna var faktiskt nödvändiga i den där meningen, för jag kom inte på ett annat sätt att formulera det, det lät inte bra annars. Men i alla fall.
Ingen har påstått att det är lätt. Ingen har påstått att det är enkelt. Ingen har påstått att man ska kunna göra vad som helst utan konsekvenser, ingen har påstått att man alltid kommer att må bra. Det finns definitivt ingen som har påstått att man aldrig ska må dåligt och att man aldrig ska känna sig ensam.
Det här inlägget är till alla oss som någon gång har känt att man inte hör dit, att man är en misfit som ingen älskar. Det här är till oss som tänker för mycket, som analyserar för mycket, som framför allt tror att hela livet handlar om en själv. Det här är till oss som tror att det löser sig om man sitter och stirrar framför sig och analyserar problemet istället för att göra något åt det. Det här är till oss sjävldestruktiva stackare som kanske inte skadar sig själva fysiskt, men som ändå sitter där och tänker att vi är värdelösa, vi är hatade, det finns ingen chans att någon någonsin skulle kunna älska oss - och om de gör det så kommer de sluta snart alternativt så ljuger de. Det här är till oss, den revolterande, egocentriska ungdomen.
Livet suger. Det är kasst. Ingen älskar mig. Låter det bekant? Klart det gör, vi har alla tänkt det. Men det är okej, man får tänka så. Det är inte olagligt, det är inte fel att må dåligt. Men vad som är fel är att tro att det alltid kommer att vara så, att man alltid kommer att förstöra allting för att man en gång gör ett misstag och sedan råkar göra det igen och igen och igen, trots en intensiv rädsla för att upprepa sina misstag. Men hallå. Misstag är det som gör oss till människor. Misstagen och upprepandet av misstagen är det som gör oss till det vi är - människor. För vi är människor. Jag lovar, alla ni som läser det här är människor (eller vampyrer, om en viss Sparrow läser det här, haha). JAG är människa. Men skillnaden med mig nu och med mig för någon dag sedan är att jag har lärt mig att det inte är värt att vältra sig i ångest och att det inte finns någon poäng i att må dåligt hela tiden. Särskilt inte över saker jag gjorde för dagar, veckor, månader och till och med år sedan. Det är okej att må dåligt, vi mår alla dåligt. Faktum är att det är bra att må dåligt ibland, det är bra att ha själaångest och gråta ögonen ur sig. Men det är inte bra att alltid göra det, det är inte bra att alltid må dåligt. Ryck upp er, för när det har gått mer än en vecka så börjar kroppen att bryta ner sig, man blir hysterisk, stressad, man mår fysiskt dåligt för det som rör sig i det psykiska. Tänk inte; "Jag mår dåligt, jag kommer må bättre, men sen blir det bara dåligt igen." Och framför allt, tänk inte; "Jag mår bra, men det är ingen idé, för jag kommer bara må dåligt igen". Var glada över er lycka när ni väl har den, men vänta inte på att det ska gå dåligt igen. Och om det går dåligt, vältra er inte i det, stanna inte kvar i det. För vi gör misstag, vi är människor, människorna är ofullkomliga. Det är det som är det vackra med människor. Det är därför vi har humor - för självdistansen, för att vi ska veta att det är okej att göra fel. För att vi inte ska tro att vi ska behöva vara perfekta för att vara bra människor. Det är ingen idé att gå runt och vänta på nästa gång vi mår dåligt, för jag kan garantera att vi kommer att må dåligt, vi kommer att ha ångest och vi kommer att sitta där och hata oss själva igen. Det är så. Det är livet. Men det är också det vackra med livet, det är vackert att trots att vi mår skit, så kommer vi komma förbi det. Det finns ett ljus där borta. Det finns ett ljus i slutet av tunneln, jag lovar! Och trots att det kanske är ännu mer mörker på andra sidan så kan jag lova att det finns ännu mer ljus i slutet av fortsättningen. Det kommer alltid att bli bra igen. Om än när man dör och får krama Gud. För det ultimata ljuset är ändå att veta att det finns någon som älskar ens misstag som en själv. Livet är vackert, livet är oförutsägbart. Även om ni tror att det går runt, runt, runt så gör det inte det. Livet går i spiraler. Det går framåt, även om det inte märks. Lev med det. Lev i nuet med en tanke om framtiden. Det gör er lyckliga, jag kan lova det.
Jag ska sluta tjata nu. :)
God bless,
Det är inte enkelt, ingen har påstått det. Livet leker - både på bra och dåliga sätt. Livet är egentligen en liten masochistisk unge som springer runt och slår huvudet i väggen. Det är kul som in i helvete men det gör ont som fan. Svordomarna var faktiskt nödvändiga i den där meningen, för jag kom inte på ett annat sätt att formulera det, det lät inte bra annars. Men i alla fall.
Ingen har påstått att det är lätt. Ingen har påstått att det är enkelt. Ingen har påstått att man ska kunna göra vad som helst utan konsekvenser, ingen har påstått att man alltid kommer att må bra. Det finns definitivt ingen som har påstått att man aldrig ska må dåligt och att man aldrig ska känna sig ensam.
Det här inlägget är till alla oss som någon gång har känt att man inte hör dit, att man är en misfit som ingen älskar. Det här är till oss som tänker för mycket, som analyserar för mycket, som framför allt tror att hela livet handlar om en själv. Det här är till oss som tror att det löser sig om man sitter och stirrar framför sig och analyserar problemet istället för att göra något åt det. Det här är till oss sjävldestruktiva stackare som kanske inte skadar sig själva fysiskt, men som ändå sitter där och tänker att vi är värdelösa, vi är hatade, det finns ingen chans att någon någonsin skulle kunna älska oss - och om de gör det så kommer de sluta snart alternativt så ljuger de. Det här är till oss, den revolterande, egocentriska ungdomen.
Livet suger. Det är kasst. Ingen älskar mig. Låter det bekant? Klart det gör, vi har alla tänkt det. Men det är okej, man får tänka så. Det är inte olagligt, det är inte fel att må dåligt. Men vad som är fel är att tro att det alltid kommer att vara så, att man alltid kommer att förstöra allting för att man en gång gör ett misstag och sedan råkar göra det igen och igen och igen, trots en intensiv rädsla för att upprepa sina misstag. Men hallå. Misstag är det som gör oss till människor. Misstagen och upprepandet av misstagen är det som gör oss till det vi är - människor. För vi är människor. Jag lovar, alla ni som läser det här är människor (eller vampyrer, om en viss Sparrow läser det här, haha). JAG är människa. Men skillnaden med mig nu och med mig för någon dag sedan är att jag har lärt mig att det inte är värt att vältra sig i ångest och att det inte finns någon poäng i att må dåligt hela tiden. Särskilt inte över saker jag gjorde för dagar, veckor, månader och till och med år sedan. Det är okej att må dåligt, vi mår alla dåligt. Faktum är att det är bra att må dåligt ibland, det är bra att ha själaångest och gråta ögonen ur sig. Men det är inte bra att alltid göra det, det är inte bra att alltid må dåligt. Ryck upp er, för när det har gått mer än en vecka så börjar kroppen att bryta ner sig, man blir hysterisk, stressad, man mår fysiskt dåligt för det som rör sig i det psykiska. Tänk inte; "Jag mår dåligt, jag kommer må bättre, men sen blir det bara dåligt igen." Och framför allt, tänk inte; "Jag mår bra, men det är ingen idé, för jag kommer bara må dåligt igen". Var glada över er lycka när ni väl har den, men vänta inte på att det ska gå dåligt igen. Och om det går dåligt, vältra er inte i det, stanna inte kvar i det. För vi gör misstag, vi är människor, människorna är ofullkomliga. Det är det som är det vackra med människor. Det är därför vi har humor - för självdistansen, för att vi ska veta att det är okej att göra fel. För att vi inte ska tro att vi ska behöva vara perfekta för att vara bra människor. Det är ingen idé att gå runt och vänta på nästa gång vi mår dåligt, för jag kan garantera att vi kommer att må dåligt, vi kommer att ha ångest och vi kommer att sitta där och hata oss själva igen. Det är så. Det är livet. Men det är också det vackra med livet, det är vackert att trots att vi mår skit, så kommer vi komma förbi det. Det finns ett ljus där borta. Det finns ett ljus i slutet av tunneln, jag lovar! Och trots att det kanske är ännu mer mörker på andra sidan så kan jag lova att det finns ännu mer ljus i slutet av fortsättningen. Det kommer alltid att bli bra igen. Om än när man dör och får krama Gud. För det ultimata ljuset är ändå att veta att det finns någon som älskar ens misstag som en själv. Livet är vackert, livet är oförutsägbart. Även om ni tror att det går runt, runt, runt så gör det inte det. Livet går i spiraler. Det går framåt, även om det inte märks. Lev med det. Lev i nuet med en tanke om framtiden. Det gör er lyckliga, jag kan lova det.
Jag ska sluta tjata nu. :)
God bless,
Kommentarer
Trackback
