hyperaktivitet

Betyg. Skola. Höga krav, framför allt på oss själva. Det är det vi slåss med just nu, hälften in i gymnasiet, med bara ett och ett halvt år innan vi kastas ut i den verkliga världen. Och det suger, det är jobbigt och man blir besviken på sig själv när man inte lyckas med det man vill lyckas med. Och man blir sur på alla andra när de kommer med sina MVG;n och skriker ut att de suger. Man blir förbannad på de som får samma betyg som en själv och säger att de är sämst. Jag vet jag vet; "Men du ska inte jämföra dig med andra", shut the fuck up, ni har ingen aning om vad jag menar. Fan, om ni är dåliga med era VG;n, är inte jag också det då eller? Ni ska veta att jag faktiskt tyckte att VG var bra innan jag började umgås med er. Jag tyckte att jag var duktig. Så började jag umgås med folk som är vana vid MVG i allt och spyr över betyget G. Och så ska det inte påverka mig. Hoppas att ni tycker att det är kul att ha gjort mig deprimerad över att jag har dåliga betyg. Ha så kul med att ha det på era samveten. Och tänk nästa jävla gång som ni får VG och tycker att ni är dåliga. Och jag vet, jag är inte bättre själv, jag är likadan, jag blir också arg. Men man blir som man umgås. Tack för den.

Jag vet, det är väldigt bittert idag. Men shut up, det är min blogg, jag får skriva vad jag vill. Om ni inte vill läsa så kan ni gå och göra något annat med er tid. Om ni inte vill bli påverkade av vad jag skriver så får ni läsa något annat. Eller skriv själva, dampa på mig i era bloggar, det hjälper ju verkligen. Not. Ta det från någon som vet. Jag har huvudvärk.

So here's to the liars who dream and conspire against the admired, we hope you drop dead.

Ja, jag må ha Oscar, men jag är fortfarande kär i Dougie .__. I can't help it! He's adorable. <3 (But you know I prefer the real deal, so Oscar's safe, haha.)

God Bless,