hyperaktivitet

Det finns nog ingenting jag gillar så mycket som nya kompisar. Särskilt över Internet. När man träffar någon på ett random sätt som man bara klickar med. Man kan inte vara någon annan än sig själv, för det finns inga krav, människan förväntar sig ingenting och det leder till att man vågar vara ärlig om saker man egentligen inte vill vara ärlig om. Man kan lättare erkänna sina brister för någon som inte känner en, än för folk man umgås med dagligen. Och ibland behöver man faktiskt sätta sig ner och sätta ord på sina tankar och då är de där nya kompisarna helt perfekta. Ännu mer perfekt om det klickar, om man inser att man har enormt mycket gemensamt trots en massa andra skillnader.

Ni kanske har förstått att jag har fått en ny vän. Enligt honom så är jag en vän, men till mig så är han en kompis. För jag är väldigt noga med begreppet vän, trots att jag inte har märkt av något med honom som inte passar in på just det begreppet för mig. Men vi har pratat i drygt fyra dagar eller något, så jag vill inte kalla honom vän, inte än. Men i alla fall. Jag blir så glad av nya kompisar, man blir så lycklig när man inser att det finns någon som pratar med än utan att kräva något annat tillbaka.

Jag inser att jag tjatar, men det gör väl ingenting. Det är min blogg! (Och Ree's, men duh!)

På tal om Ree så kommer hon hit inte nästa vecka och inte veckan efter det, men veckan efter det! YAY! Det är yay, trots att hon inte är en ny kompis, hehe <3

God bless,