"I'm crazy about you

and I want you to know that if I had the choice of hanging out with anyone in the entire world or just sitting home with you, eating a pizza, watching a crappy TV show... I would choose you every time." - Helt klart ett av mina favoritcitat från Scrubs.

Till Dania, för att jag inte kan minnas en tid då jag inte kände eller älskade henne. I ungefär fyra år har vi känt varandra och de fyra åren har varit både fullspäckat händelserika och fullständigt stillastående. Det finns ingen som känner mig som hon gör, just för att hon varit med om alla mina perioder, alla mina personligheter, ett berg av drama, ett hav av trauma och ett flertal viktiga vändpunkter i mitt liv. Hon har sett mig, hört mig, känt mig och funnits där för mig, både när jag varit som lyckligast och haft det som svårast. Hon har accepterat mig, oavsett vad jag gjort, vilka beslut jag har fattat. Hon har älskat mig oberoende av alla mina fel och brister. Och hon har alltid, alltid förstått - och aldrig någonsin lämnat. Vad är det man säger? Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg; eller i vårt fall, din glädje är min glädje, din sorg är min sorg. Efter allting som vi har gått igenom tillsammans kan jag utan tvekan säga att hon är och förblir min Tvillingsjäl. Det finns nästan inget jag inte skulle göra för henne.

Till Maddie, för att hon var den första personen på Kungsholmen som jag verkligen blev kompis med, och är en av de enda personer på Kungsholmen som jag inte blir trött på. För att vi båda har förändrats otroligt mycket på bara ett och ett halvt år och fortfarande lyckas stå varandra lika nära. För att vi kan umgås hur länge som helst utan att någonsin ta slut på samtalsämnen. Och för att hon är en av de mest intelligenta, passionerade personer jag känner, en sak som jag än idag beundrar hos henne. Hon ger aldrig upp och slutar aldrig tro. Jag vet inte hur hon gör det. Hon är en sann optimist, även om hon inte ser det själv.

Till Jonas, för att han gled in i mitt liv för lite drygt åtta månader sen och att det idag känns som att han alltid passat in där. För att han har en självklar plats i min värld, i min vardag och i mitt hjärta; även om det inte alltid är självklart för mig. Och som jag sa till honom idag - även om vi ibland inte pratar med varandra, och vi ibland inte har tid för varandra, så hittar jag alltid tillbaka till honom. För när jag väl finner den platsen igen så känns det som att jag har hittat hem. Och det är trygghet som inget annat, att bara kunna finnas med honom, säga saker till honom. Och veta att han älskar mig även när jag är lite psykotisk. Det är kärlek.

Till Misch, till Oskar, till Anton, Bella, Signe, Julia och så många fler, för alla gånger som de fått mig att skratta och de få gånger som vissa av dem sett mig gråta. För att de alla fyller sin underbara, unika roll, och för att jag inte kan tänka mig livet utan dem. För att de är helt sjukt fantastiska och otvivelaktigt oersättbara på alla sätt och vis. Och för att jag hoppas att de vet det.

Och tillslut, till Jacob, för att han är pricken över i:et som är mitt liv. ^__^ Han är helt enkelt en snäll, gullig och rolig prick som gör mig väldigt glad, och det tycker jag är värt något. Sånna personer ska man ta vara på. Då finner man att man ler mycket större.

Sincerely Yours,

None

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0