Det här inlägget är INTE logiskt.

Haha, jag loggade för första gången på hundra år (klandra mig inte, jag har varken haft lust eller inspiration till att blogga, inte ens sådär kort som Ree har gjort den senaste tiden) in på publishme och läser de inlägg som Ree inte skrivit färdigt och så börjar (och slutar) ett inlägg såhär; "Idag började jag tänka på internetvanor. Och liksom, varför använder man internet egentligen? o_O Blahblahblah" och jag fnissar förtjust åt det. I alla fall åt blahblahblah;et, haha! Lite som om hon ger upp mitt i tanken och skiter fullständigt i att fortsätta skriva, det är förtjusande och en av anledningarna till att jag älskar henne. Alltså, det finns ju fler anledningar till att jag älskar henne än att hon är gullig när hon har skrivkramp, såklart. Men hon ska vara så bedårande hela tiden att det är sjukt! Och för er som undrar så är det sjutton dagar kvar innan hon kommer hit, varav 9 utav dem är helg/lov! Så hon är i princip här om sex dagar! Helt otroligt vad man kan längta efter att tiden ska gå fortare!

I alla fall. Det var ju inte direkt det här som inlägget skulle handla om, jag liksom bara var tvungen att kommentera det. Dagens inlägg ska handla om hur man kan prata sig ur allting. Eller ja, i mitt fall skriva, med tanke på att jag är långt ifrån lika välformulerad i tal som jag är i text (ärligt talat är det nog bara en jag känner.....


Haha, okej, ursäkta avbrottet nu, jag får fortsätta skriva om det här någon annan gång för nyss hände det roligaste som någonsin hänt mig, seriöst, årets! Okej, nu ska vi se... Jo, ni minns mitt inlägg ITgymnasiet Brinner? Förut bestämde jag mig för att skicka det till Jesper (som går grafiskt), mestadels för att jag inte hade något för mig och för att jag typ älskar det inlägget. Sedan fem minuter senare hör jag en hög, tjutande signal och klassen inser snabbt att det är brandlarmet! Morgan säger att det inte kan vara någon övning, eftersom han inte har hört något om det och vi går lugnt och sansat ut (tyvärr var det ingen riktigt storbrand, så ingen behövde räddas, men i alla fall!). Så står vi där och ser på hur brandmännen går in i byggnaden och jag börjar fnissa. Jesper springer fram till mig och ba; "DET ÄR DITT FEL! Jag fick den där hemsidan skickad till mig och fem minuter senare springer vi ut för att brandlarmet går!". Haha, jag har aldrig haft så roligt åt ett brandlarm och ändå stod vi där och frös i minusgrader! Bästa slumpen ever!

Nu tog orden slut.

God bless,
None

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0