Phail.
Hade tänkt gå och lägga mig semi-tidigt igår för att återställa min dygnsrytm och för att jag skulle vara ganska pigg idag. Slutar med att jag håller mig själv vaken i flera timmar genom att lyssna på musik. My Chem, The Used och Silverstein, rättare sagt. Fail.
Vaknar, ser att klockan är sju. Och att mobilen håller på att dö. Försöker tända lampan för att kunna koppla in mobilladdaren, upptäcker att jag har kopplat ur lampan för att få plats med just mobilladdaren i det uttaget; fail. Tvingas koppla in den satans laddaren i mörkret med ungefär noll energi i kroppen vilket leder till att jag blir andfådd. Av att koppla in en mobilladdare! Fail.
Somnar om, vaknar cirka tre timmar senare. Är inte mycket piggare för det. Fail. Vill bara ligga kvar i sängen men tvingar mig själv att gå upp och äta frukost med mami eftersom jag tror att jag ska vara hos mormor klockan ett. Det visar sig att mormor har virrat till sig och att vi inte alls ska vara där idag till brunch; utan imorgon. Till middag. Fail. Då har jag alltså ingenting att göra idag (eftersom jag planerat om allting jag skulle göra idag pga den här familjeträffen) och jävligt bråttom ifrån stan till mormor imorgon (eftersom jag faktiskt trodde att jag var ledig imorgon och ska därför träffa Misch för första gången på ett tag). Fail.
Mamma går ner och ändrar tvätttiden till eftermiddagen idag (eftersom vi numera har tid att tvätta idag) samtidigt som jag diskar. Är fortfarande inte speciellt vaken och lyckas därför vid någon tidpunkt skvätta diskvatten över halva köksbänken. Fail.
Hatar diskstället eftersom besticken alltid fastnar i gallret. Så även idag. Är fortfarande alldeles för trött och irriterad för att lugnt och sansat trassla ur besticken ur det jävla diskstället utan står där och envist drar för att tillslut snubbla baklänges. Fail.
Nu halvligger jag i min säng med laptoppen i knät, bloggar, och lyssnar på spellistan jag gjorde mitt i natten igår (just nu spelas Disenchanted med My Chemical Romance). Och trots att allting är smått fail och jag fortfarande har ångest - se föregående inlägg - så mår jag ganska bra. Och jag är ganska lugn Jag hade glömt hur uppslukad jag kan bli av den här musiken. Den tilltalar en sida av mig som jag för det mesta förtränger. Eller gömmer. I may look cute but I'm really a psycho killer, you know.
It was the roar of the crowd that gave me heartache to sing
It was a lie when they smiled and said you won't feel a thing
And as we ran from the cops, we laughed so hard it would sting
Sincerely Yours,
Vaknar, ser att klockan är sju. Och att mobilen håller på att dö. Försöker tända lampan för att kunna koppla in mobilladdaren, upptäcker att jag har kopplat ur lampan för att få plats med just mobilladdaren i det uttaget; fail. Tvingas koppla in den satans laddaren i mörkret med ungefär noll energi i kroppen vilket leder till att jag blir andfådd. Av att koppla in en mobilladdare! Fail.
Somnar om, vaknar cirka tre timmar senare. Är inte mycket piggare för det. Fail. Vill bara ligga kvar i sängen men tvingar mig själv att gå upp och äta frukost med mami eftersom jag tror att jag ska vara hos mormor klockan ett. Det visar sig att mormor har virrat till sig och att vi inte alls ska vara där idag till brunch; utan imorgon. Till middag. Fail. Då har jag alltså ingenting att göra idag (eftersom jag planerat om allting jag skulle göra idag pga den här familjeträffen) och jävligt bråttom ifrån stan till mormor imorgon (eftersom jag faktiskt trodde att jag var ledig imorgon och ska därför träffa Misch för första gången på ett tag). Fail.
Mamma går ner och ändrar tvätttiden till eftermiddagen idag (eftersom vi numera har tid att tvätta idag) samtidigt som jag diskar. Är fortfarande inte speciellt vaken och lyckas därför vid någon tidpunkt skvätta diskvatten över halva köksbänken. Fail.
Hatar diskstället eftersom besticken alltid fastnar i gallret. Så även idag. Är fortfarande alldeles för trött och irriterad för att lugnt och sansat trassla ur besticken ur det jävla diskstället utan står där och envist drar för att tillslut snubbla baklänges. Fail.
Nu halvligger jag i min säng med laptoppen i knät, bloggar, och lyssnar på spellistan jag gjorde mitt i natten igår (just nu spelas Disenchanted med My Chemical Romance). Och trots att allting är smått fail och jag fortfarande har ångest - se föregående inlägg - så mår jag ganska bra. Och jag är ganska lugn Jag hade glömt hur uppslukad jag kan bli av den här musiken. Den tilltalar en sida av mig som jag för det mesta förtränger. Eller gömmer. I may look cute but I'm really a psycho killer, you know.
It was the roar of the crowd that gave me heartache to sing
It was a lie when they smiled and said you won't feel a thing
And as we ran from the cops, we laughed so hard it would sting
Sincerely Yours,
Kommentarer
Trackback
