hyperaktivitet

Jag skulle ha skrivit världens emoinlägg här om hur irriterad jag är och hur pissed jag är på människor. Men jag kom fram till hur whiny jag lät och tänker istället låta det stanna vid det här korta om det.

Idag i skolan blev jag kallad ett antivirusprogram (eftersom mitt efternamn påminner om ett av de mer kända antivirusprogrammen) och jag försöker komma på hur jag på ett djupt sätt skulle kunna relatera till det. För det fastnade i huvudet. Men jag kommer inte på något. Dock tänker jag på tacit knowledge och explicit knowledge och även om de med tacit knowledge låter lite dumma, så tror jag att det är det jag har. Jag har kunskap, men jag vet inte riktigt vad jag kan göra med det. Det är inte direkt som om jag kan ställa mig och ba; det här och det här kan jag. Det här och det här är jag bra på. Det här och det här är poängen. För det kan jag inte, inte om något jag har till intresse. Allt det är tacit. Men ja, jag är väl lite av explicit-typen också. Annars hade jag väl inte kunnat klara mig i skolan.

Äh. Jag har ingen aning om vad jag ska skriva egentligen, men det känns så tyst här i bloggen och jag har inte skrivit på år och dar och jag har verkligen inte skrivit något vettigt. Dock är jag lycklig nu för tiden. Pissed, men lycklig. Jag har nämligen världens finaste pojkvän, and no, I'm not writing it to rub it in your face. Det är bara ett konstaterande. Han är bra och gör mig lycklig.

Eh. Jag går i trean på gymnasiet nu, snart är det slut, och jag har ett bra schema. Jag ska köpa mig en systemkamera snart. Jag ska skaffa mig en tatuering snart (eller ja, typ i januari kanske). Jag kan lösa en rubikskub. I'm on top of the world.

God bless,