hyperaktivitet

Är mitt motto för året som komma skall. Sista året på gymnasiet, och sista året jag behöver stå ut med vissa saker - samt sista chansen jag har att göra och säga vissa andra. Jag tänker citera min kära Signe och säga att jag vill att det här året ska vara gult. Om ni ens förstår vad jag menar. Ariana är inte längre bara svartvit, eller grå, utan förhoppningsvis en smula mellow yellow.

Man blir väldigt kaxig av att gå i trean, har jag märkt. Bara faktum att jag vet att jag är äldst på skolan gör att jag ser på den på ett annat sätt. Jag går i korridorerna på ett annat sätt. Jag är på ett annat sätt. Är jag arrogant? Definitivt. Är jag elak? Jag vet inte, det är mycket möjligt. Är jag sjävsäker? Ja, det finns något äckligt tillfredställande med att tro att man äger hela skolan bara för att man råkar gå sista året. Och jag älskar det. Jag älskar det lite för mycket. Det är levande bevis på att man aldrig ska ge mig för mycket makt, för jag skulle lätt kunna missbruka den; men vem fan bryr sig? Jag tar studenten nästa sommar! Fuck yeah!

Jag blir lite ruthless när jag är på det här humöret. Å andra sidan har jag varit på Coldplay, så det finns faktiskt ingenting som kan ta mig härifrån; inte idag. Jag har haft en alldeles för bra vecka för att bry mig ett smack om alla hajar som väntar där ute.

Sincerely Yours,