gotta stand up straight, carry your own weight
I'm just trying to find a decent melody; a song that I can sing in my own company.
Hon ser sig själv som en affär. Skyltfönsterna visar bara en bråkdel av den hon är, och det är den bråkdelen hon anser ser snyggast ut; de utvalda saker som hon trivs med att förbipasserande främlingar skådar. Sanningen är den att många personer går förbi utan att titta. Och av de som faktiskt stannar till, är det inte alla som bestämmer sig för att gå in. Och av de som går in, är det inte alla som går ut därifrån nöjda med vad de har sett. Kanske gav skyltfönsterna falska förhoppningar om det övriga innehållet. Kanske vet de inte ens vad de letar efter där inne, eller kanske vet de inte vart de ska hitta det; kanske vet de inte hur man letar. Det finns en mycket större chans att man finner det man söker om man utgår ifrån att man vill ha det som affären erbjuder. Inte om affären erbjuder det som man vill ha. Som med alla affärer finns det varor som fångar blicken på en gång och de som tar lite längre tid att nå fram till. Som med alla affärer kan man omöjligt bedöma allt innehåll med blotta ögat så fort man kliver innanför dörren. Fynden, de verkliga guldkornen, får man ge sig ut och leta efter. De kommer inte till en och kastar sig på.
Bakom en låst dörr ligger lagret. En plats fylld med rader av lådor staplade på lådor, en plats bara affärsbiträdet äger tillträde till; en plats man som utomstående kund aldrig sätter fot i. Det är en stökig plats fylld med nerpackade, bortorganiserade varor, och saker inte ens ägaren vill kännas vid. Allt som inte passar in i affären utanför är mycket lättare att ha och göra med så.
Så länge som lagret finns kan hon kontrollera vad affären innehåller.
En dag, hon vet egentligen inte vilken dag; det skulle kunna vara ett antal dagar då hon tillfälligt lämnar affären obevakad. Men en dag placeras en bomb bakom vad hon tror är lagrets låsta dörr. Hon vet inte hur, hon vet inte när, och hon vet inte varför. Men en dag, inte nödvändigtvis samma dag, exploderar allting rakt framför ögonen på henne. Stapel efter stapel kastas omkull, låda efter låda slits i stycken, och innehållet kastas ut åt alla håll och kanter. Hon känner varken igen affären eller sakerna, tankarna, som ligger utspridda på golvet omkring henne. Hon sitter bakom kassan och gömmer sig. Snart måste hon göra ett val. Snart, men inte än. Först ska hon bara sjunga klart låten som av någon oförklarlig anledning börjat spelas i hennes huvud.
You've got to get yourself together. You've got stuck in a moment, and you can't get out of it.
Sincerely Yours,
Hon ser sig själv som en affär. Skyltfönsterna visar bara en bråkdel av den hon är, och det är den bråkdelen hon anser ser snyggast ut; de utvalda saker som hon trivs med att förbipasserande främlingar skådar. Sanningen är den att många personer går förbi utan att titta. Och av de som faktiskt stannar till, är det inte alla som bestämmer sig för att gå in. Och av de som går in, är det inte alla som går ut därifrån nöjda med vad de har sett. Kanske gav skyltfönsterna falska förhoppningar om det övriga innehållet. Kanske vet de inte ens vad de letar efter där inne, eller kanske vet de inte vart de ska hitta det; kanske vet de inte hur man letar. Det finns en mycket större chans att man finner det man söker om man utgår ifrån att man vill ha det som affären erbjuder. Inte om affären erbjuder det som man vill ha. Som med alla affärer finns det varor som fångar blicken på en gång och de som tar lite längre tid att nå fram till. Som med alla affärer kan man omöjligt bedöma allt innehåll med blotta ögat så fort man kliver innanför dörren. Fynden, de verkliga guldkornen, får man ge sig ut och leta efter. De kommer inte till en och kastar sig på.
Bakom en låst dörr ligger lagret. En plats fylld med rader av lådor staplade på lådor, en plats bara affärsbiträdet äger tillträde till; en plats man som utomstående kund aldrig sätter fot i. Det är en stökig plats fylld med nerpackade, bortorganiserade varor, och saker inte ens ägaren vill kännas vid. Allt som inte passar in i affären utanför är mycket lättare att ha och göra med så.
Så länge som lagret finns kan hon kontrollera vad affären innehåller.
En dag, hon vet egentligen inte vilken dag; det skulle kunna vara ett antal dagar då hon tillfälligt lämnar affären obevakad. Men en dag placeras en bomb bakom vad hon tror är lagrets låsta dörr. Hon vet inte hur, hon vet inte när, och hon vet inte varför. Men en dag, inte nödvändigtvis samma dag, exploderar allting rakt framför ögonen på henne. Stapel efter stapel kastas omkull, låda efter låda slits i stycken, och innehållet kastas ut åt alla håll och kanter. Hon känner varken igen affären eller sakerna, tankarna, som ligger utspridda på golvet omkring henne. Hon sitter bakom kassan och gömmer sig. Snart måste hon göra ett val. Snart, men inte än. Först ska hon bara sjunga klart låten som av någon oförklarlig anledning börjat spelas i hennes huvud.
You've got to get yourself together. You've got stuck in a moment, and you can't get out of it.
Sincerely Yours,
Kommentarer
Trackback
