hyperaktivitet

Jag fick musik av Signe idag, och nu har jag suttit och lyssnat på den ett tag. Det första hon sa var att hon tyckte att jag skulle lyssna på I Say No - Anna Ternheim för hon trodde att jag skulle tycka om den. Den passade lite på mig och mina problem, tydligen. Åtminstone en del. Nu vet jag inte hur mycket den passar egentligen men hur som helst tyckte jag otroligt mycket om låten. Så här är den:

Lately you've been bothered by your friends
We will disturb you to make you talk again
Try to find the other side of you
The things you hide, what you don't say

We say no, oh-no
We won't let you slip in between
We say no, oh-no
We won't let you squeeze right through

Give you second chances easily
We wait for answers for hours and years
But the sadness in your eyes won't go away
It becomes you in a strange kind of way
I wonder where you come from
Who you've been
What you gain if you win
But my guess is right, you break like glass
And I wonder where your god was then

I say no, oh-no
I won't let you slip in between
I say no, oh-no
I won't let you squeeze right through

Oh, how sweet a girl like you can be when she tries
You're changing skin like I change clothes
You're faking it well but it shows

You say: "Lately I've been bothered by my friends
They need forgiveness, I need therapy, they say
Better lock up well before they come
With their prayers and loaded guns
Better lock up well before they come
More than ten years to ignore
What they here for?"

We say no, oh-no
We won't let you slip in between
We say no, oh-no
We won't let you squeeze right through

We say no, no-no-no
Since you fall from every throne

Annars... Livet knallar på, och det är inte alltid man hinner stanna upp, tänka tillbaka och undra: vad var det jag gjorde nyss egentligen? Man har så mycket annat att fokusera på, så många saker att göra, så många ord att säga, så många människor att säga dem till, utan att dessutom behöva fundera över konsekvenserna av ens handlingar. Ja, ni vet citatet, think twice before you act? Och om man inser att man gjort något dumt säger man bara att man inte tänkte sig för? Ibland händer det faktiskt att man vet precis vad det är man gör. Man kommer på sig själv med att det är något riktigt korkat och om man vore smart (eller sund) skulle man välja det enda rätta och inte fullfölja det. Och sen sitter man där, en oförsiktig, ologisk varelse, och så måste man gå och göra den där förbannade saken i alla fall. Bara för att, liksom. Because it's the proper thing to do.
Jag tror egentligen att man vet så mycket mer än man är villig att medge. Det känns som att man lever så sjukt mycket i förnekelse. Man bara blundar för det man vet att man har sett med egna ögon.

Ibland är det svåraste som finns att se det som finns rakt framför ansiktet på en.

Sincerely Yours,