hyperaktivitet

Jag är trött, så otroligt trött. Men det gör ingenting, jag klarar det. Min hjärna är mosig och jag känner hur mentalt utmattad jag är. Det är så jobbigt att sträva efter att ta sig till Ljuset, men det är så svårt när man inte har några vingar. När man är en skugga. Och när Ljuset är grumligt och när det inte lyser lika klart, då är det svårt att hitta motivationen. It's easy to be anxious. Jag är trött. Och ärligt, är det värt att fortsätta upp? Är det värt att kämpa när det man får när man kämpar, det är inte det man trodde det skulle vara?
You know how I always sleep when I'm depressed. It's so much easier than being awake. And you fall asleep, hoping that when you wake up, everything's better. Although it rarely is. Det handlar om att skjuta undan sina problem och inte låtsas om dem. Det handlar om att förtränga verkligheten. För vem gillar egentligen att titta på den grå vardagen och inse att det inte blir bättre än sådär?

Fast det finns ju en massa bra saker. Om dryga två veckor så är jag påväg till Ree och jag kommer vara där i hela fem dagar. Fem! Helt underbart.
Och så är det ju höst. Och hur skabb folk än tycker att det är, så älskar jag det. Jag älskar att se mig om där jag går och jag älskar att världen ser sådär stökig ut. Jag älskar färgerna, jag älskar det gråa, jag älskar kaoset. Jag älskar till och med regnet. Fast det är väl inte så oväntat. Åh, jag glömde en annan sak! Jag älskar min vinterjacka också! Och så älskar jag att jag har så många, underbara vänner som jag inte förtjänar. Jag vet ju att jag är energikrävande. Jag vet ju att jag suger glädjen ur folk. That's just who I am. Det har ju alltid varit så.

Nu ska jag sova.

God Bless You!