I just want to hold on to the easy silence that you make for me.
It's okay when there's nothing more to say to me
And the peaceful quiet you create for me
And the way you keep the world at bay for me
Jag kom på hur mycket jag tycker om närhet. Om man står någon nära kan den fysiska kontakten kännas oerhört speciellt, som ett uttryck för den där intima gemenskapen man delar, bara du och jag.
Det är när du och jag blir du och jag som du gör mig riktigt... Lycklig. De små sakerna, som när du säger något random som egentligen inte är gulligt men som får mig att känna mig omtyckt. Som när du slår dig ner brevid mig och jag inte kan vara arg på dig längre för att jag vet att du aldrig skulle såra mig med flit. Och det känns så rätt, så lätt, att bara krypa ihop där intill och lyssna på ditt hjärta slå. Lika enkelt som att hålla dig i handen eller sitta lutad mot dig i ditt knä. Att gömma ansiktet i ditt hår eller helt plötsligt krama dig, bara för att jag har lust; det är naturligt, ingenting jag tänker på förens efteråt. Det är inte förens efteråt som jag kommer på hur mycket som händer utav ren impuls. Och oavsett om det är med folk, eller bara du och jag, känner jag mig tillfreds med situationen. Lugn, på djupet. Man kanske till och med skulle kunna säga trygg. Och det är tack vare de små sakerna, de små sakerna som gör du och jag till du och jag, utan att det måste sägas eller att andra måste se det. Det är underförstått.
Jag älskar kroppslig kontakt, det märker man om man umgåtts med mig en längre tid. Men den här närheten är en helt annan sak. Det är en intimitet som jag hade svårt för förut. Fortfarande, faktiskt.
Du anar inte hur förvånad jag blir när jag upptäcker att det ens går efter allt som hänt i år.
Sincerely Yours,
And the peaceful quiet you create for me
And the way you keep the world at bay for me
Jag kom på hur mycket jag tycker om närhet. Om man står någon nära kan den fysiska kontakten kännas oerhört speciellt, som ett uttryck för den där intima gemenskapen man delar, bara du och jag.
Det är när du och jag blir du och jag som du gör mig riktigt... Lycklig. De små sakerna, som när du säger något random som egentligen inte är gulligt men som får mig att känna mig omtyckt. Som när du slår dig ner brevid mig och jag inte kan vara arg på dig längre för att jag vet att du aldrig skulle såra mig med flit. Och det känns så rätt, så lätt, att bara krypa ihop där intill och lyssna på ditt hjärta slå. Lika enkelt som att hålla dig i handen eller sitta lutad mot dig i ditt knä. Att gömma ansiktet i ditt hår eller helt plötsligt krama dig, bara för att jag har lust; det är naturligt, ingenting jag tänker på förens efteråt. Det är inte förens efteråt som jag kommer på hur mycket som händer utav ren impuls. Och oavsett om det är med folk, eller bara du och jag, känner jag mig tillfreds med situationen. Lugn, på djupet. Man kanske till och med skulle kunna säga trygg. Och det är tack vare de små sakerna, de små sakerna som gör du och jag till du och jag, utan att det måste sägas eller att andra måste se det. Det är underförstått.
Jag älskar kroppslig kontakt, det märker man om man umgåtts med mig en längre tid. Men den här närheten är en helt annan sak. Det är en intimitet som jag hade svårt för förut. Fortfarande, faktiskt.
Du anar inte hur förvånad jag blir när jag upptäcker att det ens går efter allt som hänt i år.
Sincerely Yours,
Kommentarer
Trackback
