hyperaktivitet

Ja, men jag visste ju att det skulle bli såhär. Velandet skulle leda till mer osäkerhet, särskilt för mig. Jag var osäker redan innan. Det senaste har fått det att bli värre.

Jag önskar att min mamma kunde gå in i ett annat rum, så att jag kan sitta här och deppa hela kvällen. För det verkar som om jag är bortglömd. Detvarinteensjagsomvillegöranågotidagdetvarjuduvarförhörduinteavdig?... En miljon tankar bara rusar runt runt runt runt runt, ångest.

I guess you just forgot about me.
Jag fattar inte varför jag låter mig själv plågas sådär.

Det värsta är att jag kan höra hur Gud skakar på huvudet åt mig. Om det är för att han tycker att jag är dum i huvudet eller för att jag oroar mig i onödan eller för att jag får skylla mig själv, det är en annan fråga.
I just thought this day would be better than the last two weeks.

God Bless You,