Don't worry about me 'cause I'm refined.

Det kändes... Aktuellt, att skriva något nu. På ett sätt pågår det väldigt mycket. Samtidigt är allting precis likadant. Allt händer samtidigt, men ingenting händer; det går inte riktigt att förklara på något annat sätt. Mina tankar far runt och runt i banor likt solsystemets planeter men betyder ingenting.

Jag undrar lite. Hur var jag för ett år sen? Vad tänkte jag, vad kände jag, vad hade jag för värderingar? Önskningar? Förhoppningar? Rädslor? Hur såg jag på livet? Hur såg jag på mig själv? Det känns som frågor jag borde veta svaret på, men det är som om allting som någonsin hänt mig, hände i en annan livstid. Som att jag inte har någon koppling alls till flickan jag var för en längre tid sen. Hon är någon annan, jag är jag. Eller så är jag en ny och förändrad (förbättrad eller försämrad?) version av henne.
Och av alla saker som jag funderar över, undrar över, tvivlar på, är det allra jobbigast att tvivla på mig själv. Är jag verkligen den jag tror, eller snarare vill tro, att jag är? Är jag smart nog att kalla mig själv intelligent? Är jag snäll nog att säga att jag har medkänsla? Har jag tillräckligt mycket makt över mitt känsloliv för att påstå att jag besitter ett samlat yttre? Jag tror det. Jag vill tro det. Men jag vet inte.
Jag har inte känt mig som mig själv på så himla länge. Och det är svårt, efter många år av ständigt dalande självförtroende, att sätta ett värde på sig själv som når upp till det andra verkar se.

Att tvivla på mitt eget värde är bland de jobbigaste sakerna jag har behövt hantera.
Second only to feeling alone.

En sak vet jag. Om det funnits en tid då mitt logiska, beräknande perspektiv på saker och ting varit livsviktigt, är den tiden nu. Just nu är självdiciplin den enda vägen jag kan eller vill vandra. Förmågan till distans är min kraftigaste livlina, efter mina nära och kära. Och spelet betyder allt. Ingenting betyder mer än nästa steg, nästa drag, och att tänka före. Ingenting är viktigare än att hålla skenet uppe.

Hur kan ett enkelt "Hej" vara komplicerat?
För att det låter som
Hej.
Hej!

och
Hej?
Samtidigt.


Game On,

None

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0