Am I too much for you? 'Cause you're too much for me.
So good you got to abuse it
So fast that sometimes you lose it
I och med en konversation med Dania kom jag fram till hur mycket man dömer folk, egentligen. Jag dömer folk hela tiden. Jag är medveten om att jag gör det, och jag är medveten om att det inte alltid är till min fördel; men jag är också medveten om att faktum att jag är medveten om det är ett litet steg på vägen. Och jag vet också att detta dömande leder till att jag kan vara en hycklare. Helt ärligt talat är jag en hycklare. Men det är som en vän till mig sa: det är svårt att inse när någon är precis som en själv.
Ett bra exempel på det här är hur otroligt... Nedlåtande jag kan bli, mot någon som flirtar med alla. Det är inget jag gör med flit. Det bara händer. Helt plötsligt är denne person osäker, söker uppmärksamhet och bekräftelse, och sen är det lite synd om människan, men han eller hon får faktiskt skylla sig själv, och det är inte mitt problem, men det stör mig ändå... Ja, ni fattar. Ärligt talat hatar jag sånna människor. Okey, hat är ett starkt ord, men ogillar otroligt mycket. Och det är väl en galen kombination av att jag ser ner på men samtidigt önskar att jag var som dem. Bara ren avundsjuka, till och med.
För om jag kunde flirta... Nej, jag kan inte, jag har ingen aning om hur man gör... Men om jag kunde, då skulle jag göra det hela tiden. Jag skulle aldrig kunna sluta. För det skulle vara roligt som fan, det skulle vara gratis underhållning, och nästan bäst av allt är att jag skulle ha sjukt mycket makt. Förstår ni hur mycket bättre än alla andra jag skulle se mig som? Jag vet inte hur många av er har träffat mig när jag är på det humöret, men det är farligt att låta mig känna mig överlägsen - jag blir så stört arrogant.
Och det är ju det jag gillar. Jag gillar jakten efter makt. Jag gillar jakten efter vad som helst, men just jakten efter övertaget i en relation är som min morot; det är så lockande att jag inte kan låta bli att anta utmaningen. Jag gillar jakten, jag behöver utmaningen och jag älskar spelet; att flirta är som ett vapen, precis som likgiltighet (som jag använder mig flitigt utav) samt klyftiga och snabba kommentarer.
Ibland önskar jag att jag var med i en film. Jag skulle få spela så mycket oftare.
Sincerely Yours,
(Flummigt inlägg, jag vet! Men jag visste inte riktigt hur jag skulle skriva det...)
So fast that sometimes you lose it
I och med en konversation med Dania kom jag fram till hur mycket man dömer folk, egentligen. Jag dömer folk hela tiden. Jag är medveten om att jag gör det, och jag är medveten om att det inte alltid är till min fördel; men jag är också medveten om att faktum att jag är medveten om det är ett litet steg på vägen. Och jag vet också att detta dömande leder till att jag kan vara en hycklare. Helt ärligt talat är jag en hycklare. Men det är som en vän till mig sa: det är svårt att inse när någon är precis som en själv.
Ett bra exempel på det här är hur otroligt... Nedlåtande jag kan bli, mot någon som flirtar med alla. Det är inget jag gör med flit. Det bara händer. Helt plötsligt är denne person osäker, söker uppmärksamhet och bekräftelse, och sen är det lite synd om människan, men han eller hon får faktiskt skylla sig själv, och det är inte mitt problem, men det stör mig ändå... Ja, ni fattar. Ärligt talat hatar jag sånna människor. Okey, hat är ett starkt ord, men ogillar otroligt mycket. Och det är väl en galen kombination av att jag ser ner på men samtidigt önskar att jag var som dem. Bara ren avundsjuka, till och med.
För om jag kunde flirta... Nej, jag kan inte, jag har ingen aning om hur man gör... Men om jag kunde, då skulle jag göra det hela tiden. Jag skulle aldrig kunna sluta. För det skulle vara roligt som fan, det skulle vara gratis underhållning, och nästan bäst av allt är att jag skulle ha sjukt mycket makt. Förstår ni hur mycket bättre än alla andra jag skulle se mig som? Jag vet inte hur många av er har träffat mig när jag är på det humöret, men det är farligt att låta mig känna mig överlägsen - jag blir så stört arrogant.
Och det är ju det jag gillar. Jag gillar jakten efter makt. Jag gillar jakten efter vad som helst, men just jakten efter övertaget i en relation är som min morot; det är så lockande att jag inte kan låta bli att anta utmaningen. Jag gillar jakten, jag behöver utmaningen och jag älskar spelet; att flirta är som ett vapen, precis som likgiltighet (som jag använder mig flitigt utav) samt klyftiga och snabba kommentarer.
Ibland önskar jag att jag var med i en film. Jag skulle få spela så mycket oftare.
Sincerely Yours,
(Flummigt inlägg, jag vet! Men jag visste inte riktigt hur jag skulle skriva det...)
Kommentarer
Trackback
