hyperaktivitet

I do not understand myself. Really. I just barely make it out of half a year of impending doom, and naturally, because I am such a goddamn clutz, I immediately throw myself into another one. WTH?

Whatever, jag kan trösta mig själv med att vår Shakespeare kanske inte blir helt misslyckad. I övrigt har jag inte mycket att säga. Jag skulle kunna dra en lång, seriös utläggning, men det blev lite för personligt den här gången. Det finns väldigt få saker som är för personliga för mig att skriva om - i alla fall, finns det få saker som är för personliga som jag inte kan arbeta in i en inte lika personlig text, så att säga - och inte för att det här är... Personligt på det sättet, men det är något jag bara inte pallar inse än. Jag lovar, snart får jag en uppenbarelse och helt plötligt blir allting så enkelt och klart och tydligt, men just nu är inte allting enkelt eller klart eller tydligt, och jag förnekar hela skiten. Så jag måste bara vänta på att jag ska erkänna det. Vilket jag gör. Snart. Tro mig. Det tar lite tid, mod och mognad, bara, och sen!

Sincerely Yours,