What difference does it make?
Vad spelar det för roll om jag vill ha dig,
när jag ändå aldrig får det jag vill ha?
Vad spelar det för roll om du förstår mig,
när det ändå aldrig kan bli du och jag?
Haha, The Poets. Det var länge sen.
Jaha. Jag borde jobba med ett skolarbete, men seriöst, statistik är det tråkigaste som finns... Det är verkligen det enda jag hatar med matte. Jag gillar allt annat. Allt annat är kul. Statistik är aldrig kul.
Och jag hatar Excel! Det är så förbannat tråkigt!
Jag har inte fått tillbaka mitt nationella x_X Min lärare är seg. Jag vill veta vilka slarvfel jag gjorde...
Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag känner mig lite vemodig såhär, frammåt sommarlovet... Jag vet att den här sommaren kommer att bli den bästa nånsin (hittills har 2006 ganska ohotat tagit den platsen), men ändå. Jag och USA. Jag och resten av The Weirdo Squad. Jag, Maddie, och London. Jag, Maddie, Silverstein - fast det är innan sommarlovet - och eventuellt/förmodligen Plain White T's. Hur kan den här sommaren inte bli lyckad? Hur det här inte bli "the time of my life"?
Svar: den kan inte inte bli lyckad. Hela jag kommer att vara brunbränd och lyckad. Och lycklig.
Fast, det förstås. Jag kommer att sakna skolan. Människorna, det vill säga. Människorna är de som har gjort KG till mitt andra hem. Människorna är de som har gjort skolan så himla... Rolig, underbar, trivsam. Människorna är de som har ätit mitt liv, för jag är alltid där, i närheten eller med människor därifrån. Människorna är de som har övertygat mig om att mitt gymnasieval var det bästa val jag gjort.
Människorna är de som helt har förändrat mitt liv.
Fast, samtidigt, så är det ganska mycket som är detsamma. Jag är fortfarande jag. Mognare, men ändå jag. Jag minns när jag vantrivdes på skolan. Jag minns när jag inte hade vant mig vid... Uppmärksamheten, som min egna personlighet skapade - en person som jag bara var på min fritid annars. Skolan har på något sätt alltid varit ett ställe där jag varit anonym och osynlig. Nu är jag inte anonym och osynlig. Jag gillar det, men det tar ett tag att tänka bort alla negativa konsekvenser.
Jag tror att jag har lyckats göra det nu.
Förutom den en, endaste negativa konsekvensen, som jag aldrig kan tänka bort. Också anledningen till att jag kommer se fram emot den 5 Juni med både gläjde och... Skräck? Nått sånt.
Then again, what difference does it make if I still want you,
if I know for sure that I can't make you mine?
Sincerely Yours,
när jag ändå aldrig får det jag vill ha?
Vad spelar det för roll om du förstår mig,
när det ändå aldrig kan bli du och jag?
Haha, The Poets. Det var länge sen.
Jaha. Jag borde jobba med ett skolarbete, men seriöst, statistik är det tråkigaste som finns... Det är verkligen det enda jag hatar med matte. Jag gillar allt annat. Allt annat är kul. Statistik är aldrig kul.
Och jag hatar Excel! Det är så förbannat tråkigt!
Jag har inte fått tillbaka mitt nationella x_X Min lärare är seg. Jag vill veta vilka slarvfel jag gjorde...
Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag känner mig lite vemodig såhär, frammåt sommarlovet... Jag vet att den här sommaren kommer att bli den bästa nånsin (hittills har 2006 ganska ohotat tagit den platsen), men ändå. Jag och USA. Jag och resten av The Weirdo Squad. Jag, Maddie, och London. Jag, Maddie, Silverstein - fast det är innan sommarlovet - och eventuellt/förmodligen Plain White T's. Hur kan den här sommaren inte bli lyckad? Hur det här inte bli "the time of my life"?
Svar: den kan inte inte bli lyckad. Hela jag kommer att vara brunbränd och lyckad. Och lycklig.
Fast, det förstås. Jag kommer att sakna skolan. Människorna, det vill säga. Människorna är de som har gjort KG till mitt andra hem. Människorna är de som har gjort skolan så himla... Rolig, underbar, trivsam. Människorna är de som har ätit mitt liv, för jag är alltid där, i närheten eller med människor därifrån. Människorna är de som har övertygat mig om att mitt gymnasieval var det bästa val jag gjort.
Människorna är de som helt har förändrat mitt liv.
Fast, samtidigt, så är det ganska mycket som är detsamma. Jag är fortfarande jag. Mognare, men ändå jag. Jag minns när jag vantrivdes på skolan. Jag minns när jag inte hade vant mig vid... Uppmärksamheten, som min egna personlighet skapade - en person som jag bara var på min fritid annars. Skolan har på något sätt alltid varit ett ställe där jag varit anonym och osynlig. Nu är jag inte anonym och osynlig. Jag gillar det, men det tar ett tag att tänka bort alla negativa konsekvenser.
Jag tror att jag har lyckats göra det nu.
Förutom den en, endaste negativa konsekvensen, som jag aldrig kan tänka bort. Också anledningen till att jag kommer se fram emot den 5 Juni med både gläjde och... Skräck? Nått sånt.
Then again, what difference does it make if I still want you,
if I know for sure that I can't make you mine?
Sincerely Yours,
Kommentarer
Trackback
