Home is where the heart is.
Haha, sen jag fick veta att en av många bieffekter av aspartam är humörsvängningar, och noterat att jag dricker kopiösa mängder Cola Light/Zero varje dag, har jag börjat förstå mig själv bättre. xD
Dagens Uppenbarelse:
Jag har alltid delat upp mig själv. Jag är så varierad, så oförutsägbar, och så... Mångsidig, att jag aldrig riktigt kunnat fästa mig vid nånting. Det har alltid varit livet i skolan och livet utanför skolan, livet som hyperaktiv weirdo och livet som dryg halvfjortis, livet som lycklig och livet som... Ja, motsatsen till lycklig. Så många extremer i en enda person. Så många personligheter. Så många kretsar.
Det är inte direkt någon hemlighet att jag ofta vantrivs. Eller rättare sagt, jag har lätt för att vantrivas, för att jag har lätt för att känna som att jag inte hör hemma. Och en sak jag gillar är att känna någon slags gemenskap. Det är vanligt, så känner väl vilken tonåring som helst... Tror jag, i alla fall.
Det finns inget ställe, inga personer jag vid någon punkt aldrig känt mig utanför med, förutom en liten stad cirka två timmar med X2000 härifrån som är hem till två McDonalds, en kinaresturang och en mängd pizzerior. Och det finns ingen person förutom personen som bor där som förstår alla mina sidor och alla mina humörsvängar. Som alltid har förstått mig, som förstår till och med de sakerna om mig som jag skäms över, som fattar sakerna jag inte ens kan förklara... Jag älskar dig.
Dagens Uppenbarelse:
Jag har alltid delat upp mig själv. Jag är så varierad, så oförutsägbar, och så... Mångsidig, att jag aldrig riktigt kunnat fästa mig vid nånting. Det har alltid varit livet i skolan och livet utanför skolan, livet som hyperaktiv weirdo och livet som dryg halvfjortis, livet som lycklig och livet som... Ja, motsatsen till lycklig. Så många extremer i en enda person. Så många personligheter. Så många kretsar.
Det är inte direkt någon hemlighet att jag ofta vantrivs. Eller rättare sagt, jag har lätt för att vantrivas, för att jag har lätt för att känna som att jag inte hör hemma. Och en sak jag gillar är att känna någon slags gemenskap. Det är vanligt, så känner väl vilken tonåring som helst... Tror jag, i alla fall.
Det finns inget ställe, inga personer jag vid någon punkt aldrig känt mig utanför med, förutom en liten stad cirka två timmar med X2000 härifrån som är hem till två McDonalds, en kinaresturang och en mängd pizzerior. Och det finns ingen person förutom personen som bor där som förstår alla mina sidor och alla mina humörsvängar. Som alltid har förstått mig, som förstår till och med de sakerna om mig som jag skäms över, som fattar sakerna jag inte ens kan förklara... Jag älskar dig.
Kommentarer
Trackback
