hyperaktivitet

Jaha, det är meningen att man ska plugga, alltså. Ofta. Egentligen borde jag gå och lägga mig, fast jag är typ hög på socker, så det blir lite svårt. Jag såg nyss på statistiken att vi har hela tio läsare idag! Välkomna alla nya människor, typ. Alla fyra. Haha, jag är trött.

Idag kom jag att tänka på en sak när jag cyklade(!) hem från skolan. Varför är det alltid så mycket lättare att cykla till skolan än från? Det går liksom på två minuter att komma till skolan, medan det tar en halvtimme att ta sig hem. Visst, man förlorar lite energi under dagen och shit, men i alla fall? Hur kommer det sig att det ALLTID är uppförsbacke hem? Nåja, det är väl ett fysikens under. Eller att man tänker på att det är så många uppförsbackar när man cyklar hem, för att det är jobbigt.
I alla fall. Tanken som dök upp i mitt huvud medan jag kämpade med att ta mig upp för den där förbannat långa backen som höll på att döda mig (jag har NOLL kondis!) var; "Jag kan lika gärna fortsätta, för vad ska jag annars göra? Stanna? Inte direkt." Och så, djup som jag är, kom jag att tänka på att det är likadant med livet. Hur segt det än är, hur jävla lång den där uppförsbacken än är så kan man lika gärna fortsätta. För man kan ju inte stanna där mitt i allt och bara ge upp. Man fortsätter, för att man ska fortsätta. För att man vet att snart kommer en nerförbacke och man får känna vinden i sitt hår igen och man får slappna av för en stund.

Jag vet, djupt va? :D Nej nu ska jag dra. HEJDÅ!