hyperaktivitet

Orka att jag alltid ser honom.
Orka att jag inte kan låta bli att göra det.
Orka att han ska vara so pretty.
Orka att han ska titta på mig.
Orka att han ska le och vinka.
Orka att det inte betyder något för honom.
Orka att han ska ha ett liv.
Orka att hans vänner ska se snett på mig.
Orka att jag totalt gör bort mig i närheten av honom.
Orka att han får mig att känna mig som en loser.
Orka att han får mig att känna mig underlägsen.
Orka att han vet det.
Orka att han är en arrogant, dryg, socialt efterbliven idiot.
Orka att han ska ha den sliskigaste frisyren någonsin.
Orka att hans dåliga sidor väger mer än hans bra.

Orka att trots det, trots allt, skulle jag inte ändra något med honom.
Orka att jag älskar de få ögonblicken då han inte känns överlägsen.
Orka att jag älskar när det är han som skämmer ut sig.
Orka att han är så söt när han är fånig och dum.
Orka att jag vill att han ska tycka om mig.

Orka. Orka.

Orka att han inte bara kan vara en korkad post-fjortis.
Orka att han dessutom ska vara smartare än mig.