hyperaktivitet

Ja, så länge höll det. Den där värmen och glädjen intui jag får av att tänka på honom.. Den liksom.. Den känns så falsk. Jag har gått och känt mig vacker hela helgen. Jag har gått omkring med tankar kring honom och de där förbannade smilgroparna. Känt mig glad. Gladare än jag varit på länge. Och så helt plötsligt är allt som vanligt igen, som om han aldrig existerat. Jag tror det kallas abstinens, men hur kan det vara abstinens när... Hur kan man vara beroende efter att ha varit medveten om någons existens en enda gång? Jag fattar ingenting och det suger. Jag är förvirrad. Hjälp.