hyperaktivitet

Jag är helt... tom. Jag är bedövad. Mina rus är borta. Fjärilarna som fanns där har dött. Jag kan inte känna något. Det enda som finns kvar är tomma förklaringar. Förklaringar som inte betyder något egentligen. Alltså, jag vet att Gud antagligen vill att jag ska lära mig något av det här. Just nu känns det faktiskt bara som om jag aldrig mer kommer att känna något. Vilket är falskt. För så fort jag ska sova så kommer alla känslorna att ta tag i mig igen, dra ner mig. Som alltid. Det är trots allt som det brukar vara igen. Stackars fjärilar... Jag gillade ruset. Nej. Det finns ingen vettig poäng. Jag behöver uppmärksamhet. Ursäkta mig för att jag är sämst.

Det blir aldrig som jag vill.