Take my hand, one last time.
First things first: Dania är <3.
Okay, let's go on.
Take My Hand med Simple Plan är min låt Sommaren 2008. Inte för att den handlar om mig, inte för att jag ens kan relatera den till någon del av mitt liv, eller någon del av mitt förflutna, men det är något. Något med... Känslan, i låten. Som jag faktiskt kan anknyta till mitt liv. Just nu. Och jag vill fortsätta med det hela sommaren, gärna hela livet; men det kommer inte att hända, det vet jag ju. Men ändå.
Take my hand tonight, let's not think about tomorrow...
Det är intressant hur de små sakerna spelar roll. Det är en cliché, men det är så sant. Man borde uppskatta detaljer mer. Främlingar som ler på gatan, butikspersonal som önskar en bra dag - nya vänner som kastar ur sig komplimanger utan att man är förberedd, som får en att känna sig bra, utan att de vet om hur mycket de hjälper - gamla vänner som påminner en om hur underbart det är att man har varandra, hur lycklig man är som har fått uppleva det... Listan kan göras lång, ännu längre. Och trots att allt annat suger och man egentligen inte är så lycklig så spelar det ingen roll. Livet är bra idag. Idag är jag lycklig. Och jag tänker njuta av att vara lycklig, och jag tänker bli ännu lyckligare för att jag är lycklig, och jag tänker gå och lägga mig ikväll leendes och lycklig. Och jag tänker ta fram lådorna under sängen (jag älskar den här metaforen) och inte vara ett dugg rädd för om kläderna passar eller inte. För de passar, jag vet ju att de passar. Men det är inget negativt; utökad garderob, om något. Jag skulle inte vara jag utan mina gamla plagg. Jag skulle inte vara jag utan mina svarta plagg, mina jag-sitter-så-hårt-att-jag-nästan-kväver-Ree-plagg, mina fula, tråkiga, jobbiga och extravaganta plagg; jag behöver dem, jag behöver allt det där som jag packar ner. Jag vill inte slänga det. Inte nått.
Och ikväll, när jag provar någon mörk piké med ett par ångestframkallande shorts och ballerinisar som ger mig skoskav, så kanske de inte passar lika bra som vanligt. De kanske till och med känns lite för små.
Man vet aldrig.
Dagens Uppenbarelse:
Uppskatta detaljerna! Lycka är ett stoft, ett glittergrus.
Sincerely Yours,
Okay, let's go on.
Take My Hand med Simple Plan är min låt Sommaren 2008. Inte för att den handlar om mig, inte för att jag ens kan relatera den till någon del av mitt liv, eller någon del av mitt förflutna, men det är något. Något med... Känslan, i låten. Som jag faktiskt kan anknyta till mitt liv. Just nu. Och jag vill fortsätta med det hela sommaren, gärna hela livet; men det kommer inte att hända, det vet jag ju. Men ändå.
Take my hand tonight, let's not think about tomorrow...
Det är intressant hur de små sakerna spelar roll. Det är en cliché, men det är så sant. Man borde uppskatta detaljer mer. Främlingar som ler på gatan, butikspersonal som önskar en bra dag - nya vänner som kastar ur sig komplimanger utan att man är förberedd, som får en att känna sig bra, utan att de vet om hur mycket de hjälper - gamla vänner som påminner en om hur underbart det är att man har varandra, hur lycklig man är som har fått uppleva det... Listan kan göras lång, ännu längre. Och trots att allt annat suger och man egentligen inte är så lycklig så spelar det ingen roll. Livet är bra idag. Idag är jag lycklig. Och jag tänker njuta av att vara lycklig, och jag tänker bli ännu lyckligare för att jag är lycklig, och jag tänker gå och lägga mig ikväll leendes och lycklig. Och jag tänker ta fram lådorna under sängen (jag älskar den här metaforen) och inte vara ett dugg rädd för om kläderna passar eller inte. För de passar, jag vet ju att de passar. Men det är inget negativt; utökad garderob, om något. Jag skulle inte vara jag utan mina gamla plagg. Jag skulle inte vara jag utan mina svarta plagg, mina jag-sitter-så-hårt-att-jag-nästan-kväver-Ree-plagg, mina fula, tråkiga, jobbiga och extravaganta plagg; jag behöver dem, jag behöver allt det där som jag packar ner. Jag vill inte slänga det. Inte nått.
Och ikväll, när jag provar någon mörk piké med ett par ångestframkallande shorts och ballerinisar som ger mig skoskav, så kanske de inte passar lika bra som vanligt. De kanske till och med känns lite för små.
Man vet aldrig.
Dagens Uppenbarelse:
Uppskatta detaljerna! Lycka är ett stoft, ett glittergrus.
Sincerely Yours,
Kommentarer
Trackback
