hyperaktivitet

Minns ni när jag såg ut sådär? Minns ni när jag skar mig? Minns ni när ni första gången fick se bilden på det? Minns ni min tear? Minns ni min tiara? Minns ni nithalsbandet? Minns ni de gamla glasögonen? Minns ni CP-kepsen? Minns ni när jag hade typ världens snyggaste ögonbryn? Minns ni det överdrivna sminket? Minns ni Misch-halsbandet? Minns ni emoluggen? Minns ni Nätterna när jag satt i det där rummet (längst ner till höger), klockan tre på morgonen och grät för att jag var rädd, rädd för mig, rädd för min pappa, rädd för att han skulle skada sig själv - eller vår hund? Minns ni när TV;n stod på andra sidan i vardagsrummet? Minns ni Simple Plan? Minns ni McFly? Minns ni Psycho-perioden? Minns ni knark-perioden? Minns ni när ni tvingades sitta vid datorn och försäkra mig om att ni existerade och ni älskade mig? Minns ni när ni började älska mig?

Och Ree:
Minns du vår första konversation? Minns du när vi addade varandra på msn? Minns du hog - våra roll med Laura och Mel-something (minns inte)? Minns du Laura Snape och Gudinnan av Sång? Haha, minns du hur vi kom fram till att vi är Tvillingsjälar, typ att dina kompisar gick att jämföra med mina, och så tyckte vi om samma saker, reagerade på samma sätt? Och sen det där testet med vem man var i sitt förra liv - och båda fick Lola? Minns du Tunneln, minns du Ljuset, minns du Ana och Nadia? Minns du Melerade Ögon? Minns du när vi träffades första gången? Minns du att jag och Misch var bättre kompisar än vad du och jag var först? Minns du när vi sov över med varandra första gången - lägret? Minns du Mutant? Minns du Johan Östberg? Minns du hur folk gick förbi vårt fönster och såg hur vi låg i samma säng och hur de sedan kallade oss 'lesbiska'? Minns du när vi upptäckte att väggarna var typ tunna och alla hade hört oss? Minns du ÄT LEVER PASTEJ!!!? Minns du "Vad äckligt, I just licked your cow!"? Minns du snögubben på skidor, haha? Minns du alla våra störda konversationer? Minns du hur många roll vi har rollat, ungefär? Minns du alla tid vi spenderat på att lära känna varandra och älska varandra genom andra? Minns du hur mycket tid vi slösat bort av våra liv för att vi skapade det där beroendet av varandra? Minns du att jag älskar dig?

...Jag minns och jag älskar att minnas, även om allt inte var på topp hela tiden så minns jag och jag minns att det finns en person som ALDRIG har gett upp när det gäller mig. Ree.

Nu kommer då anledningen till varför jag skriver det här. Jag inser att det som har varit, det har varit. De som fanns där ett tag, finns inte där nu. De som var mina bästisar har liksom glidit ifrån. Först Misch, nu Kicki. Misch... Ja, hela den historian är så fucked up den kan bli. Vi bestämde att vi skulle fortsätta vara kompisar, men jag är typ jättedålig på att hålla kontakten. Och så är jag rädd, skräckslagen. Tänk om hon går sönder igen? Jag vågar inte, jag vill inte. Det är bättre att hon håller sig hel, utan mig, än är trasig med mig (jag är dömd till att göra sönder folk, det är mitt öde, det är det jag är BRA på - det är därför jag skulle kunna vara en riktigt fantastisk mobbare). Tyvärr, men så är det.
Och så är det Kicki också. Förlåt, om du läser det här, men det känns som om när du förändras - till det bättre, det är till det bättre, jag vet det själv och jag säger inte att du inte ska det, men hear me out first - så förändras våran relation. Istället för att liksom vara glad för att du är glad, lyckligare, så blir jag arg på dig, för när vi väl pratar (du har aldrig tid för mig), så frågar du om mina relationer - inte om mig. Du frågar om Oscar och alla andra killar, för det är det du vill veta. Som om det är viktigt vem jag är på G med, som om det är viktigt ifall jag hånglar x antal gånger? Förlåt, men jag är arg på dig, för att du inte förstår att jag blir ledsen. För att det verkar som om du bryr dig om dina nya vänner (som ironiskt nog är dina gamla) och vilka killar jag dejtar (inte för att jag dejtar Oscar, det är komplicerat, men det tar vi någon annan gång) än hur jag mår och vad som har hänt i mitt liv. För ärligt talat, jag vet ju att du sitter vid datorn och jag vet att du inte vill prata med mig. Jag blir arg på dig. Jag kan inte låta bli. Du har förändrats till det bättre, du är lycklig. Det har du ju sagt. Men den här långdistanssaken funkar inte längre, du klarar inte av det. Du har förändrats. Du är inte min blomma längre. Du är någon som drar ut på fyllefest och hånglar med killar, bara för att. That was not who I married. Maybe you should know that I stopped wearing my ring weeks ago. Förlåt.

Minns ni när allt var helt underbart? Minns ni när jag var så deprimerad att jag inte hade någon aning om hur jag skulle ta mig upp? Minns ni hur jag tog ut det över er? Minns ni hur jag levde för de korta stunder jag fick vara med er? Minns ni när jag träffade er åtta gånger på ett år - trots att jag egentligen inte hade pengar för det? Minns ni hur jag skulle offra allt för er?

Det gör jag. Jag minns. Och jag ler när jag minns - även om jag kanske borde gråta ibland. Nåja.