hyperaktivitet

Jag ser dokumentären på TV just nu och jag blir ledsen. Jag blir ledsen när jag hör att kristna människor vänder sig emot homosexuella, pratar om dem som om de vore en sjukdom eller som om att älska en av sitt egna kön är en synd. Jag blir arg. Jag blir ledsen. För det är inte sant. Det är verkligen inte sant. Jag tror inte att man föds gay, nej. Men jag tror inte att man väljer det heller. Jag tror att det bara blir så, för att det är så Gud vill ha en. För Gud har en plan för alla - ALLA. Gud älskar sina människor och Gud valde att göra så att vissa människor dras till sitt egna kön. Men det finns liksom en poäng med det också, Gud har en poäng med allt. Man är en småsint människa om man inte kan se att Gud använder individer för att skapa en Helhet, det är som om han väver en matta och älskar varenda tråd. Det är som att han skriver en evighetslång dikt och dyrkar varenda bokstav. Även om en utav bokstäverna skulle vara gay (hur nu en bokstav kan vara gay, haha), för att Han vill det. Liksom. GET OFF THEIR BACKS, THEY'RE GAY FOR A REASON.

Men för att återvända till programmet - jag tycker synd om en utav killarna, jag känner igen mig i honom. Jag känner igen mig i många utav dem. Och jag älskar varenda sekund av det här programmet. Kanske är det den bisexuella delen av mig som talar, men troligtvis mer den kristna. Gud är smart. Gud är kärlek. Kärlek för alla, även oss som inte passar in i normen.

And I know, it's confusing, I'm distracted and confused ^^