hyperaktivitet

Idag har varit en bra dag. Precis som igår fick man veta att man fått ett bra betyg på en uppsats och precis som igår var man jättesocial och skaffade massa nya kontakter, woho! Sen åkte jag även hem till Maddie, vilket alltid är mycket, mycket trevligt. Det här ser ut att bli en bra vecka generellt. ;D

Jag älskar verkligen låten Losing Control med This Providence (tack för att du infekterade mig med dem, Tvilling <3). Den passar något enormt på hur jag känner mig just nu. Jag har alltid varit rädd för att ta steget, lite för cynisk för att tro; även nu känns det som att en liten del av mig kämpar emot, även om jag börjar släppa taget. Släppa allt det där som drar ner mig. Släppa taget om mörkret. Det känns... Lättande, på något sätt. Jag vet att jag är påväg nånstans. Jag vet att det kommer bli bra.
En sak jag borde ha skrivit på de tre bästa sakerna med mig, för det är kanske det jag är absolut mest stolt över, är min vilja. Jag har en enorma vilja om jag bara får mig själv att lägga ner mitt hjärta och själ i det hela. I slutet av förra året kände jag mig nerbruten och svag, även smartare, förstås, men ändå... Trött. Att lära sig ifrån sina misstag är mer energidränkande än jag trodde. Men jag sa att jag ville förändras, och jag vet att jag håller på att lyckas; jag mår bättre, jag försöker äta skollunch och jag trivs mer med mig själv. De senaste dagarna har jag faktiskt trivts med att vara jag. Och jag som brukar störa mig minst 12 timmar om dygnet. Som sagt; jag ville något, och nu genomför jag det. Vilja.
Jag svär att det har med stövlarna att göra. De gör mig självsäker.

Nejmen, seriöst. Det finns verkligen två olika typer av människor; vissa behöver vara ifred för att ladda batterierna efter att ha varit sociala, vissa behöver vara sociala för att ladda batterierna. Jag tillhör den senare kategorin. Jag får mer energi och blir mer pigg och glad av att vara omkring folk. Jag gillar när det händer saker, jag gillar att saker och ting inte är tråkiga; min värsta rädsla är faktiskt att allting ska stå... Still. Jag hatar när saker står still. Visst, ibland vill jag bara vara ifred, men jag märker hur mycket bättre jag mår av att bara vara som jag varit de senaste dagarna. Det känns mer jag.

Självförtroende är en intressant sak. Det är inte attraktivt att ha dåligt självförtroende, men det är minst dubbelt så oattraktivt att ha för bra, att tro att man är bättre än alla andra. Jag tror på att lagom är bäst. Att man ska acceptera sig själv. Kanske tycka om sig själv. Men ändå vara ödmjuk. Jag håller på att lära mig tycka om mig själv, eller åtminstone fokusera på de egenskaper jag vet att jag har som är bra; och det går faktiskt mycket bättre än jag hoppades på. Samtidigt vet jag att jag aldrig kommer låta mig själv bli arrogant. Eller ytlig, för den delen... Det vill säga min defination av ytlig. Jag vet hur det känns att stå på andra sidan och det kommer alltid att vara sjukt fult för mig med arroganta och ytliga människor. Hur bra det än blir vet jag liksom vart jag kommer ifrån. Sen har jag ju den där egenskapen att skämta ganska mycket om att jag äger allt och alla... Men, ja, jag tycker det kan vara lite halvcharmigt, och det är faktiskt en egenskap jag gillar med mig själv. Min socialitet. <3

Ja, jag kände mig tvungen att skriva vidare på vad Tvilling sa om att vara rädd för att vara ensam (för jag är rädd för att vara ensam, jag tror att den här bloggen bevisar det)... Även om jag inte riktigt vet vad min poäng var. Äsch. Min poäng är, jag håller med, man är inte ensam om att känna sig ensam. Jag känner mig ensam stora delar av tiden även om jag vet att jag inte är det. Och jag har lärt mig vad jag ska göra för att motarbeta den där känslan av ensamhet. Jag är inte blyg, jag använder mig av det. Min poäng är något i stil med, om jag kan, kan du också. Typ. Det kanske inte hjälper någon...

Sincerely Yours,