Hey there, Delilah.

Hej, Jesus, det är jag igen. Tror du att du kan hjälpa mig? Kan du hjälpa mig med att få människor att ta mig seriöst? Jag försöker så gott jag kan med att hitta vad jag är menad att göra, jag försöker se gåvorna du har gett mig, men hur mycket jag än försöker så finns det någon som drar ner mig igen. Jesus, jag vill göra något för att hjälpa människorna, men hur kan jag hjälpa någon om ingen hjälper mig? Jag försöker få folk att se att jag är allvarlig i det jag säger, men bara för att jag har varit en idiot och dragit till mig uppmärksamheten genom att se ner på mig själv (det fungerar alltid lika bra att kalla sig fet och äcklig och skratta åt det så att alla andra skrattar också, så att folk får någon att se ner på så att de känner sig bättre), så är det aldrig någon som tar mig seriöst längre. Jag behöver folk som tar mig seriöst, Jesus, jag gör faktiskt det. Jag behöver någon som tar vara på den energin jag ger dem så att jag inte står där och ger och ger och eftersom ingen tar emot det så slutar det med att jag slukar det själv tills det samlas inuti mig och jag till slut exploderar i ett hysterianfall. Men det visste du väl redan, Jesus? Det är klart, det finns väl ingen som känner mig bättre än vad du gör. Du vet att jag hatar mig själv, ellerhur? Och jag antar att du inte tycker om det, för varför skulle du? Det är det här hatet som håller mig ifrån dig. Jag tänker liksom att varför skulle någon som är som Du - osjälvisk och fylld med kärlek till alla, särskilt till de som ingen annan älskar... Varför skulle Du älska mig? Jag som är självisk, materialistisk, äcklig, hemsk och har möjligheten till att hjälpa så otroligt många, men inte ens klarar av det? Jag är ledsen, Jesus. Jag är ledsen för att jag är som jag är och jag är ledsen för att jag gör dig besviken. Jag är ledsen för att jag gör alla besvikna, för det gör jag. Ingenting jag gör blir rätt. Jag klarar inte av något. Och det är därför jag behöver dig, Jesus. Jag behöver dig till att ge mig den knuffen som ingen annan vågar ge mig. Jag behöver dig till att ge mig någon som står bredvid mig och låter mig lysa, låter mig ge den energin till folk som jag har inuti mig själv och inte kan släppa ut, för att jag vet att ingen vill ha den. Jag behöver dig till att lyfta upp mig från mörkret till Ljuset, där jag kan vara mig själv och ge folk det de behöver. För jag vill ge. Jag vet bara inte hur. Lär mig att vara givmild, lär mig att hjälpa andra, ge mig orken till att orka. Det handlar om hur jag vill att andra ska komma ihåg mig. Fast det kanske också är en egoistisk anledning? Jag vet inte. Hjälp mig, Jesus.

Och medans jag kommer ihåg det. Tack för att du visade mig att det är värt plågan att hjälpa till. Tack för att du visade mig att folk uppskattade att man stod ute i regnet, bara för att ge dem kaffe och bullar. Tack för att du skickade den där mannen också, han som pratade på om att bibeln var en konspiration från judarna.. Jag förstår varför du skickade honom. Det var för att visa att du finns i den sista man letar i. Visst, han kanske var lite knäpp och lite för onykter för att vara säker på vad han sa, men han var ändå fascinerande. Han hade en vigselring i sitt kors. Han sa också att han alltid skulle vara trogen sin fru. Fast när han stack så sa han att han skulle gå och spela och se ifall han fick napp, vilket jag tolkar som att han letade efter ett one night stand. Lite motsägelsefullt. Men ytterst fascinerande.

Nåja. Tack för att du lyssnade på mig, Jesus. Tack för allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0