Blinded by your mere presence...
Gott nytt år, folkset! Låt 2008 bli ett år av glädje, möjligheter och framförallt, minnen för livet!
Mitt 2008 har börjat lovande; snygga kläder, snygga skor och en massa tid med mina snygga, älskvärda vänner (jag önskar att du var här, Tvilling <3). Nu när skolan har börjat igen känns det som batterierna är laddade och jag är redo att ge allt. En helt ny attityd, men jag tror att den klär mig. ;D
När jag ser tillbaka på 2007 (och 2006 för den delen) kan jag inte låta bli att märka hur mycket jag har förändrats. Det känns bra, även om jag ibland sörjer hur mycket jag har förlorat på vägen... Men jag har vunnit desto mer. Det känns som att jag har ramlat och ställt mig upp upp minst miljoner gånger om, och jag kommer förmodligen att ramla miljoner gånger till; men det viktigaste i den meningen är att jag alltid ställer mig upp. Hur mycket jag än vill ligga kvar. Hur mycket jag än vill ge upp. Gränslöst hopp, men det gör mig till den jag är. Det kanske är det här som är att växa upp. Hur skrämande det än är (låtmigalltidvaralitenlåtmigalltidvaraliten...) börjar jag inse att den där värsta tonårskrisen är förbi. Nu väntar bara resten av livet. Mognad, minst sagt. Jag är ändå mer mogen, även om jag ibland vill gömma mig under täcket och bara vara barn... Men det får man göra, tycker jag. Jag är trots allt bara sexton.
Så, ett av mina nyårslöften förra året var att vara mer lycklig. Ja, vad säger ni, har jag lyckats? Jag tycker att jag har det. Och det är väl det som räknas. Nu har jag ett nytt löfte att jobba på. I år ska jag ta tag i saker, organisera mitt liv och reda ut det som behövs, gå vidare ifrån det som jag ändå måste släppa taget om. Det känns redan jobbigt, bara att tänka på det... Men en av de viktigaste läxorna jag lärde mig 2007 är värdet av vänner. Älska dig själv, du är allt du har; älska dina vänner, de gör dig till den du är. Tillsammans med er känns det som jag kan övervinna allt. Och det är värt att hålla fast vid.
Sincerly Yours,
Mitt 2008 har börjat lovande; snygga kläder, snygga skor och en massa tid med mina snygga, älskvärda vänner (jag önskar att du var här, Tvilling <3). Nu när skolan har börjat igen känns det som batterierna är laddade och jag är redo att ge allt. En helt ny attityd, men jag tror att den klär mig. ;D
När jag ser tillbaka på 2007 (och 2006 för den delen) kan jag inte låta bli att märka hur mycket jag har förändrats. Det känns bra, även om jag ibland sörjer hur mycket jag har förlorat på vägen... Men jag har vunnit desto mer. Det känns som att jag har ramlat och ställt mig upp upp minst miljoner gånger om, och jag kommer förmodligen att ramla miljoner gånger till; men det viktigaste i den meningen är att jag alltid ställer mig upp. Hur mycket jag än vill ligga kvar. Hur mycket jag än vill ge upp. Gränslöst hopp, men det gör mig till den jag är. Det kanske är det här som är att växa upp. Hur skrämande det än är (låtmigalltidvaralitenlåtmigalltidvaraliten...) börjar jag inse att den där värsta tonårskrisen är förbi. Nu väntar bara resten av livet. Mognad, minst sagt. Jag är ändå mer mogen, även om jag ibland vill gömma mig under täcket och bara vara barn... Men det får man göra, tycker jag. Jag är trots allt bara sexton.
Så, ett av mina nyårslöften förra året var att vara mer lycklig. Ja, vad säger ni, har jag lyckats? Jag tycker att jag har det. Och det är väl det som räknas. Nu har jag ett nytt löfte att jobba på. I år ska jag ta tag i saker, organisera mitt liv och reda ut det som behövs, gå vidare ifrån det som jag ändå måste släppa taget om. Det känns redan jobbigt, bara att tänka på det... Men en av de viktigaste läxorna jag lärde mig 2007 är värdet av vänner. Älska dig själv, du är allt du har; älska dina vänner, de gör dig till den du är. Tillsammans med er känns det som jag kan övervinna allt. Och det är värt att hålla fast vid.
Sincerly Yours,
Kommentarer
Trackback
