hyperaktivitet

Now I kind of feel guilty for making everything seem so sucky. För, liksom, det är rätt bra, i alla fall idag. Igår var det helt åt hejkomochhjälpmig, men hallå, jag hade nervösa sammanbrott om och om igen. Och då är det faktiskt ganska dömt till att bli bra efter att det är över. Så det är väl inte konstigt att det är ganska okej idag.
Nej, men i alla fall. Jag börjar bli lite nervös, är det knäppt? Jag är nervös över att det är jul imorgon. Hur stört är inte det? Fast idag har varit bra, jag har umgåtts med min familj på ett stört sätt. Min mamma och Heikki har lagat mat hela dagen och jag har typ stört dem och blöh, men i alla fall. Igår samlades vi framför TV;n en stund och kollade på Jeff Dunham. I alla fall. Idag ringde också syrran typ en miljon gånger, vilket jag gillar, jag gillar att prata i telefon med folk jag verkligen bara kan vara mig själv med (det är svårt att hålla en fasad uppe för ens familj som har sett en i alla möjliga situationer). Sedan kom brorsan över ett tag och var störd och klagade på varför han kan skriva negerhora med sin mobil men inte neger eller hora (min bror är lite, eh, speciell). Sen kom ju dagens höjdpunkt när Oscar kom hit för att ge mig min julklapp (som jag inte tänker öppna förräns imorgon). Och han fick träffa min bror och min bror var jobbig, precis som en bror ska vara (vilket innerst inne gjorde mig ganska glad, för det är så en riktig familj ska vara). Och så känns det helt plötsligt lite som om det är jul i alla fall. Trots min nervositet. Jag är nog mestadels nervös över vad jag ska få från Oscar. Helst hade jag nog velat att han inte gav mig något alls, för han har ju säkert tänkt på vad han ska ge mig och så är det säkert allt för mycket för mig och så kommer han säkert ha gett mig något speciellt och så kan min julklapp till honom inte alls mäta sig vid det och blöh! Okej, okej, sure, jag är ganska glad över att jag för en gångs skull får noja över normala saker som att vara en dålig flickvän, men det hjälper ju inte just nu! Och alla tankar bara rusar runt och försöker få mig att antingen inse att jag inte har gjort något fel eller så anklagar den mig för att ha gjort fel och det är väldigt, väldigt förvirrande. "Jaha, det här har hon inte sagt något om!" påpekade min bror när han träffade Oscar och HALLÅ?! När träffade jag DIG sist?! Och hur ska jag säga något om det eller?! "Nej, men tja brorsan! Stör jag? Nej, jag tänkte bara ringa och säga att jag har en pojkvän, fan vad kul va?!" >__< Sorry, det är bara väldigt frustrerande ._.' Min bror är nog den enda som kan gå mig så otroligt mycket på nerverna, samtidigt som han är typ min idol ._. GOJAGPANGINASGIA! Och Oscar, lilla söta Oscar ._. He'll like be so disappointed when he realises that his gift wasn't as thought through as his was to me! Jag är sämst på det här! Seriöst ._.

lJGMAPGADJMGP! x__o

God bless,