hyperaktivitet

Numera är jag som en zombie, verkligen hjärndöd konstant. Innehållet i mitt huvud känns som rotmos - jag vet inte om det är de senaste månaderna som tar ut sin rätt eller att jag bara tänker för mycket. De senaste månaderna har ju faktiskt varit sjuka.

Att jag tänker för mycket är dock ingenting jag tvivlar på. Jag känner ingen som tänker lika mycket som jag på de mest onödiga sakerna och inte tänker alls på, typ, att jag håller på att gå över gatan och att en bil nästan körde över mig. Sånt tänker jag tydligen aldrig på. Jag tänker inte heller på skillnaden mellan en apelsin och en ananas. Men jag tänker, däremot, på saker som inte ens hänt och som förmodligen aldrig kommer att hända, på saker som förmodligen redan hänt och som jag inte kan göra något åt, och mest av allt på saker som jag inte har den blekaste aning om de hänt, händer eller kommer att hända och ännu mindre om jag vill att någon av dem ska hända och i så fall vad sjutton det skulle innebära egentligen. Sånna saker, ni vet.

Alltså, jag har sovit stört mycket på sistone, för att vara jag, men igår kunde jag bara inte somna. Låg och vred mig som en galning och trodde att mitt huvud skulle implodera för att alla funderingar gick på högvarv. Sen idag hittade jag det  här citatet.

"Kärlek är när du inte vill sova för att verkligheten är bättre än dina drömmar."

Hm.

Sincerely Yours,