hyperaktivitet

Jag känner mig så... Lättad. Och det är konstigt hur man inte märker hur tungt något är... Until it's not a burden anymore, liksom. Jag har gått runt med världens tyngd inuti mig och helt plötsligt bara poof.

Det som får mig att må mest dåligt är inte att må dåligt, utan att inte veta varför jag mår dåligt, att inte förstå varför jag gör, tänker, tycker och känner vissa saker som får mig att må dåligt. Jag är värsta control freak, after all. Och tack vare en viss underbar bästa vän vid namn Signe och en viss underbar Tvilling vars namn inte behöver nämnas - hon är andra halvan av den här bloggen - känns det som att jag har lite mer koll på mig själv. Och det känns som att jag har lite mer koll på vad jag vill (att våga vara lyckligt fullt ut och älska någon) samt vad jag måste (att älska mig själv tillräckligt mycket för att tycka att jag förtjänar det) med min framtid. Och... Och jag tänker göra det lite rätt nästa gång, jag tänker låta mig själv vara lycklig nästa gång, jag tänker fortsätta tro att det blir en nästa gång. För livet må vara gjort av tur, otur, olyckor och en rad sammanträffanden, men det är också vad man gör med dem.

Sincerely Yours,