hyperaktivitet

Gud sparkade lite på mig förut. Visserligen av kärlek, men i alla fall. Jag hörde hur tydligt som helst att jag inte skulle stressa upp mig, men det gjorde jag i alla fall. Jag hörde hur tydligt som helst att Gud sa; "Milja, tyst nu, du kommer inte att komma sent och om du bara lugnar ner dig så kommer du att veta att Heikkis telefonnummer finns i garderoben". Men av någon anledning så tänkte jag att jag skulle lugna ner mig, men jag gjorde inte det. Så jag bad och bad att Gud skulle säga vart telefonnumret fanns och jag letade och letade och sen till sist när jag gav upp och sprang ut ur rummet, drog några djupa andetag så mindes jag att jag glömt att kolla i garderoben. Så kollade jag i garderoben och vóila. Så rusade jag iväg och höll på att få ett astmanfall (med tanke på att jag inte har astma så säger det ganska mycket) av sjukhet och så kommer jag fram och får vänta i en halvtimme. Och det visste Gud. Och fast att jag drömt att jag skulle komma försent och att Oscar skulle bli jättebesviken och aldrig mer prata med mig så visste Gud hela tiden hur det skulle bli, att jag skulle få vänta i vilket fall som helst. Och det visste väl jag också innerst inne. Men jag valde att inte lyssna på Gud utan jag stressade upp mig i onödan! Så Gud sparkade lite kärleksfullt på mig.

Men på tal om min dröm om Oscar xD Jag drömde att han hade mustasch och skägg och när jag träffade honom på riktigt så såg han ut precis som i min dröm (minus the silly outfit, nej, han gick inte i FLLkläderna). Jag ba omg... Fast det gjorde inget, han såg så vuxen och mogen ut att jag blev glad. För han var snygg, höhö.
Och jag fick prata av mig. Jag fick prata av mig! Hallelujah, på det! Och han lyssnade (större delen i alla fall, jag pratade ganska mycket)! <3 Jag har saknat att kunna prata med någon sådär. Någon som är intresserad av vad JAG har att säga. Och han hatar mig inte ens för att jag pratade Gud typ hela tiden heller. I think I'm a little inlove with him. Hehe. Konstigt va?
Men erkänn att "sov gott my princess :-*" skrivet från någon är ganska gulligt? .__. I like him. Blubb. Jag är fortfarande fetingosäker när det gäller Oscar. Jag tror fortfarande att han liksom inte gillar mig på det sättet. Jag tror fortfarande att han bara är med mig för att vara snäll. Och jag är fortfarande övertygad om att han kommer att hitta någon annan. Men samtidigt så måste det finnas någon anledning till varför vi håller på såhär. Vi har gjort det förr, liksom. Gud måste ha någon slags plan. För Han har ju tendens att göra så att om det inte går som Han vill första gången så försöker Han igen. Men det är ju Gud också. Han är lite svårtolkad. Kan ju lika gärna vara önsketänkande. ^^ Men jag är i alla fall lite beredd på att släppa taget om mig själv. För jag ska följa Guds väg. Jag försöker verkligen. Tror jag. Jag vet inte riktigt, men gör man någonsin det? Kan man någonsin vara säker på att man verkligen vandrar på Guds väg eller om det är den väg man tror att Gud vill att man ska följa? Det går ju liksom inte. Men jag antar att man märker det efteråt. Just nu tar jag faktiskt en dag i taget och försöker njuta av livet. Det fungerar ganska okej!

God bless you.