hyperaktivitet

Skolan börjar imorgon. Och jag är nervös, uppjagad, livrädd, ledsen och lycklig samtidigt, och jag vet inte riktigt hur jag ska, hur jag kommer ta mig dit imorgon. Att gå upp, visst. Att göra mig i ordning, visst. Att sätta mig på tunnelbanan, visst. Att kliva av i Fridhemsplan och möta Maddie för att sedan gå den där sträckan till byggnaden jag både älskar och hatar... Jag vet inte. Det kanske blir en repris av sushikvällen hos Robin då jag stannade mitt på vägen och utbrast: "Nej, jag kan inte!"

Å andra sidan, jag är förjävligt glad att jag sedan fortsatte gå mot huset.
Det var bland de bästa nätterna denna sommar.

Så, vi får hoppas att jag samlar ihop mig och kliver in genom de där dörrarna imorgon klockan 12:00.

Jag vet inte varför jag inte skrivit här på ett tag. Det finns så mycket jag vill säga.