What am I fighting for?
Jag har en enormt stor brist. Jag är en bitch. Seriöst, jag är inte en snäll person; jag kan vara snäll, men jag är inte en snäll person. Folk borde ha förstått det vid det här laget. Jag är självisk. Jag är självcentrerad. Jag ser mig själv som universums mittpunkt och mitt ego är oändligt. Jag är dryg, elak och jag mobbar folk, varje dag, varje timme, så grovt brutalt. Jag är arrogant och ignorant och jag tror mig vara bättre än 99.8% av världen - men, min största styrka är också att jag är medveten om det. Jag tror aldrig jag haft en sådan utmärkt förståelse av min personlighet som jag har för tillfället. Mitt undermedvetna borde, seriöst, inte få kallas mitt undermedvetna längre, för jag känner det alltför väl.
Men trots detta bryr jag mig väldigt mycket om folk. Inte mer än jag bryr mig om mig själv, vilket jag bevisade i förra paragrafen, men jag bryr mig väldigt mycket om folk i allmänhet. Mitt största intresse är folk. Folk intresserar mig. Jag skulle inte gå sam om folk och folkets beteende inte intresserade mig.
I grund och botten tror jag att folk intresserar mig för att jag vill kunna förstå dem. Det man förstår, har man också makt över; det är inte enbart därför jag vill förstå människor, men det är liksom ett stort plus. Det skulle vara ett utihelvete stort plus om jag kunde förutse att Han med stort H skulle såra mig på grund av den och den faktorn i hans personlighet som i sin tur influerades av den och den händelsen i hans förflutna som också ledde till det här och det här som gör att om han mot förmodan inte skulle såra mig skulle det där och det där hända som tillslut skulle leda till att jag blev sårad i alla fall. Typ.
Jag vet inte vart jag försöker komma med det här. Jag är orolig för mina vänner. Jag är orolig för mig själv, jag är orolig för att det har dröjt X antal tidsenheter innan jag börjat oroa mig för mig själv, och jag är orolig för att jag inte oroar mig tillräckligt mycket för att göra något åt saken. Idag var jag läskigt nära på att gråta offentligt. Jag vet inte, some people maybe just aren't cut out to be happy. Men jag fortsätter hoppas att en dag, då kanske det kommer lossna för mig, och fram tills dess tänker jag njuta av det jag har. Egentligen är det jag har nu allt jag behöver. Säger som Dania; folk som älskar mig.
Sincerely Yours,
Men trots detta bryr jag mig väldigt mycket om folk. Inte mer än jag bryr mig om mig själv, vilket jag bevisade i förra paragrafen, men jag bryr mig väldigt mycket om folk i allmänhet. Mitt största intresse är folk. Folk intresserar mig. Jag skulle inte gå sam om folk och folkets beteende inte intresserade mig.
I grund och botten tror jag att folk intresserar mig för att jag vill kunna förstå dem. Det man förstår, har man också makt över; det är inte enbart därför jag vill förstå människor, men det är liksom ett stort plus. Det skulle vara ett utihelvete stort plus om jag kunde förutse att Han med stort H skulle såra mig på grund av den och den faktorn i hans personlighet som i sin tur influerades av den och den händelsen i hans förflutna som också ledde till det här och det här som gör att om han mot förmodan inte skulle såra mig skulle det där och det där hända som tillslut skulle leda till att jag blev sårad i alla fall. Typ.
Jag vet inte vart jag försöker komma med det här. Jag är orolig för mina vänner. Jag är orolig för mig själv, jag är orolig för att det har dröjt X antal tidsenheter innan jag börjat oroa mig för mig själv, och jag är orolig för att jag inte oroar mig tillräckligt mycket för att göra något åt saken. Idag var jag läskigt nära på att gråta offentligt. Jag vet inte, some people maybe just aren't cut out to be happy. Men jag fortsätter hoppas att en dag, då kanske det kommer lossna för mig, och fram tills dess tänker jag njuta av det jag har. Egentligen är det jag har nu allt jag behöver. Säger som Dania; folk som älskar mig.
Sincerely Yours,
Kommentarer
Trackback
